BAPADAPABADATADABARAPADATATATATARARATARATARA-BOM
Mattemus påstår att det säger "BAPADAPABADATADABARAPADATATATATARARATARATARA-BOM" när jag sätter mig vid datorn och så har jag en text.
Ja. Kanske.
Dekadens i Stockholmsnatten
Det brann i en papperskorg. Spännande. Det kändes som på film.
You´re not fucking Meg Ryan, okey?
Hon kom objuden.
Hon blev aspackad.
Hon spillde rödvin
- på min vita soffa
- på mitt fårskinn
- på mitt nylaserade golv.
Hon frågade alla om hon var lik Meg Ryan i sin nya frisyr.
- Sen gick hon hem och satte på mitt ex.
Hon är inte ett dugg lik. INTE ETT DUGG!
Det gick åt helvete
Det gick åt helvete. Men marla the matchmaker prickade nästan rätt. De hånglade upp varandras
kompisar i kväll.
/marla- "worlds most positive matchmaker"
Skärmkeps-lovers
Skulle inte de här två passa ihop? De har aldrig träffats, men:
-Båda älskar skärmkeps
-Har samma störda humor
-Lyssnar på kommersiell radio
-Går igång på kitsch och bling-bling
-Har färgglada kläder
För att bevisa hur kompatibla de skulle vara tog jag en bild på mina kära barndomskompis Fröken Sjöberg, trots att hon för dagen inte hade skärmkepsen på sig. Tvingade henne att göra en nödkeps för att visa hur snygg hon är i huvudbonad. Skickade bilden till Herr Yannelos. Som gjorde en egen nödkeps som tack och skickade den till mig. Som jag sedan skickade till Fröken Sjöberg.
De har fan halva inne. Marla want to be toastmaster and wedding singer, okey okey?
/marla - "worlds most professional matchmaker".
Min morsa spelar dataspel.
Min morsa är så jäkla cool. Alltid snygga kläder, den senaste frippan och alltid läppstift. När hon är på sitt bästa humör kan jag inte sluta skratta. Jag glömmer inte när hon målade om huset och syrran tyckte att hon såg ut som en hiphopare i sina målarbrallor och sin kepa. Då hoppade hon ner för stegen och drog några rhymes medan hon fäktade med armarna.
"Det är jag som är morsan med hip-hopar-stilen, jag dansar mig fram och skiter i bilen. Uh-uh-uh!"
Min morsa brukar chatta på MSN. Men mest förvånad blev jag faktiskt när jag hörde dramatisk musik och blippbloppande ljud ifrån datarummet. Vad pågår där inne?
Jag stiger in i rummet och där sitter morsan och spelar: DATASPEL!!
- Mamma? Vad gör du?
-Ja' ru stinta, jag brukar spela det här i bland ja..
Jag bara stog och gapade. Morsan var helt kunglig på något spel jag aldrig hört talas om. Hon hade surfat in på king.com och nu ryckte hon febrilt medan hon sköt ner gubbe efter gubbe..
-Oj! Ja! Nej, nu jäklarns! Oj! Hej vad det går!
Jag började garva och tänkte tacksamma tankar som att jag var glad för att morsan inte torkat ihop helt i den lilla hålan.
Sprättprällen deletade min skit
En gång per år skrider jag fram längs med altargången. Det har verkligen inget med giftermål att göra, jag lever fortfarande, till alla bloggläsares glädje, i synd. Men en gång per år besöker jag kyrkan tillsammans med resten av min skenheliga familj.
Det var midnattsmässa på julaftonsnatten och jag ansträngde mig verkligen för att se så from ut som möjligt. Den höga kragen var på plats, snusen var för länge sen utspottad, det röda horläppstiftet var bortsmetat och pumpsen hade jag lämnat hemma. I bilen på vägen spelade min kära mor "Oh Helga natt" med Tommy Körberg på närradion. Jag speglade mig i min puderdosa. Provade väl sisådär ett tjog miner, innan jag hittade det rätta ansiktsuttrycket. Sådär. Jag såg andäktigt from ut. Nu skulle väl ändå småstadsprellen ta mig till sitt hjärta? Eller just det, Jesus menar jag. JESUS!
Tre högstadieflickor inledde gudstjänsten med fjölig skönsång. Fjåsigare mes-röster kunde man leta efter. Och där sprack rösten på en av dem, AJ!
Jag skruvade obekvämt på mig i den stenhårda kyrkbänken. Jag hade redan träsmak i marla-arslet. Efter den falska akapellan gittade en menlös man fram till altaret med en klarinett i handen.
-Hoppas det låter bättre det vi nyss hörde, viskade lillsyrran och jag tog hennes hand. Det hoppades sannerligen jag också. Han satte igång.
SATAN I GATAN VAD VACKERT!! tänkte jag när muppjävlen började blåsa i klarinetten, men ångrade mig genast och skämdes som en hund. Jag hoppades att Guddan inte kunde läsa mina tankar. Snabbt och kliniskt försökte jag sudda bort alla svärord. För helvete marla, svär inte i kyrkan! sa jag till mig själv. Jag ryckte återigen till av mitt ovårdade språk. Mamma sneglade irriterat på mig då jag spasmerade. Men det kunde inte hjälpas, det blev bara värre och värre. Jag tänkte på porriga poser, på män, sprit, dekadens, brass, doktorer, Monique-bröst och...
Jag kände hur djävulshornen växte ut. Jag sträckte upp händerna för att trycka tillbaka dem just när hålans mest beryktade prelle kom fram ur det där lilla rummet till vänster om altaret.
Han var som vanligt klädd i någon slags lusseklänning i linne med kitchiga guldbroderier. Liten och sprättig var han och han hade näsan i vädret. Antagligen försökte han se förnäm ut, men med det misslyckades han fatalt. Det var knäpp tyst i den vackra kyrkan.
"Kära vänner. Välkomna." sa han. "Jag känner igen många av er men jag vet också att det finns de som kommit hit till Gjutanå Kyrka för första gången. Ni är synnerligen varmt välkomna."
Shit asså, jag är ju gammal i gardet, smackade jag nöjt och letade febrilt efter några pinsamma rookies som jag kunde nolla inne på kyrktoaletten. Men alla satt med förstenade pokeransikten och lyssnade till sprättprellen. Förstagångarna var omöjliga att urskilja.
Jag kände mig grymt skenhelig där jag satt med böjt huvud och läste nån modern bön som jag aldrig hört förut. Vad var det för fel på Fader Vår? Och var verkligen ateister och agnostiker välkomna i kyrkan? Jag blundade och försökte få någon slag känsla, den som man sett att nyfrälsta har. Det verkade helkört.
I mitten av predikan sa prällen "Idag har ni möjlighet att ta nattvarden. Gör det." Jag hoppades att han skulle komma fram till den del jag kommit för: SOPTUNNAN.
Men nej. Som han babblade! Han pratade om ungdomar och droger, han pratade om miljöproblem, barn i andra delar av världen och han pratade om vad julen egentligen stod för. Bla, bla, bla, jada, jada, jada, blubb, blubb, blubb. Det var viktigt, men jag kunde knappt lyssna. Jag väntade bara på att han skulle rulla fram den.
".... och nu ska jag visa er vad vi ska göra av all schiiiit" sa han.
Äntligen! Sprättprellen gick in i det lilla rummet och folk viskade nyfiket till varandra. När han kom tillbaka gick en susning gick genom lokalen. För fjärde året i rad rullade prällen ut en stor, grön soptunna. Det var så tyst i kyrkan att man kunde höra en nål falla. Men plötsligt sa det -PANG!!
Vi ryckte till och julefriden var som bortblåst. Prällen smällde ner locket på soptunnan. Nu var han inte from längre, han var bestämd!
"I stället för att samla på er mer och mer och mer schiiit ska vi tömma soptunnan! För ni vet ju hur det går när vi packar och trycker ner soporna längre och längre ner? Jo, när sopbilen kommer för att tömma den är det så tätt packat att trots att de vänder upp och ner på tunnan så finns alla sopor kvar! Så långt ska det inte behöva gå i era liv."
"I afton har ni chansen gott folk! Idag kan ni få ut allt det där onda, allt ni ångrar och idag kan ni ta nattvarden, oblaten och vinet och rrrrrrrrrrrrrena er!"
Ingen vågade ifrågasätta honom, utan ställde sig i långa led för att ta del av nattvarden. Snart var det min tur. Mitt andra alkade jag ville ta tag i silverbägaren och klunka i mig vinet, men jag tryckte undan tvångstanken och doppade det lilla torra läskpappret och lade det på tungan. Jag tog ett djupt andetag och såg in i diakonissans ögon. Det här skulle bli ett storslaget ögonblick i marlalivet!
Men jag fick inget gensvar. Hon såg ut som en död fisk. Totalt jälva oengagerad. -Hallå! Jag ska renas här! Jag har begått så många synder det här året att du inte gjort hälften i hela ditt liv din gamla nucka! ville jag skrika. Hon hade verkligen ett trött gammalt stenansikte. Jag svalde oblaten hel, vände på klacken och dunsade surt ner i kyrkbänken igen. Beatch.
Men mitt humör förbättrades snabb när jag insåg att jag nu var vit som snö innuti. Jag kände mig som en helig jungfru med världens renaste hjärta. Oskuld och dann!
Ha ha! Jag var på strålande humör resten av natten. Det var som att- ju mer skitskit man var fylld med- desto skönare var det att ta nattvarden! När jag till slut, mätt på julmat låg i min säng, funderade jag på hur fantastiskt roligt jag skulle ha det ända till nästa år!
"Ni som blev över"
Jag tycker synd om alla osaliga själar som rumlar runt i sin nyårsångest och inte kan finna någonstans att vara. Nu har de fått min inbjudan- och därmed en smula ro i själen.
"Ni som blev över" får mer än gärna komma hem till mig på nyårs-partey. Ja, Alltså inte Du dåliga människa som tycker att jag är en odräglig, skräning och högljudd liten självupptagen bitch. Dig vill jag inte ha i min designade lägenhet.
Men alla Ni bra människor som kommer att skippa den trista parmiddagen i Vasastan, vit skräp-festen i Jordbro eller kurandet unger ångest-filten bara för att Ni tycker att jag är så utomordentligt fantastiskt rolig och bäst- Ni är mer än hjärtligt välkomna. Just Ni skulle vara ett snyggt och glädjande tillskott i min publik.
Efterinsläppet är klockan 22.30. Ta med sprit, tomtebloss, någon ball människa och kom.
Med höjda skålar ska vi sola oss i varandras glans. Vi ska mingla runt bland alla ballingar och tro att vi är en av dem. Vi ska glömma all ångest och inbilla oss att vi faktiskt är lyckligt extravaganza.
Hjärtligt Välkomna.
Inbjudna
Tjejmiddag:
-Färgstark civilekonom/musikbranchbrutta och halv-thai-modell med sjukt mycket energi och galen glassfrisyr.
-Långt, dekormålande yrväder med penntrolls-tuperad Brigitte Bartot-frilla och jordens bästa humor.
-Energisk, ball P3-kvinna med snyggt munläder.
-Sofistikerad och varm men utflippad skådespelerska/cancerforskare med dyr framtoning.
-Stockholms snyggaste, kärleksfullaste men mest dominanta skolfröken.
-Intelligent försäkringstjänstekvinna med bisarra intressen som sport, rock och jul.
Efterinsläppet:*
-Snygg och laidback Doktor-studerande med fantastiskt bra damsmak.
-Doktorstuderande nr 2 med full-i-fan-blick och bevisligen uppenbara förförarskills.
-Halvrysk byggarman med gigantisk näsa som häckade på heta linjen i 12-årsåldern och därmed fann ett guldkorn i tillvaron.
-Gammal pluggkompis och tidnings-AD som bakom den väluppfostade fasaden döljer en mycket ironisk och fantastiskt roande man.
-Marlas 2 galna men underbara journalist-ex, även kallade "Skrot & Korn".
-2 skäggiga musiker-pojkar i indieband
-Gayig journalist med snygg indisk författardrömmar-flickvän och bokmals-exflickvän.
-Alla kvinnors dröm och pussyteaser: marlas favvogayman på franskt säljarföretag med en klass och stil utöver denna värld.
-Lång Universal-kille med smak för fransk retro-disco.
-Snuskig Östgötsk mediegrafik-studerande DJ-kille med vass humor och sjukt heta ögonbryn.
-Förvirrad, soft norrländsk säljare med bisarr humor och en förkärlek för kitsch och bling-bling.
-Vackert osminkad cool svt-anställd donna med släpig hes röst och ett varmt hjärta.
-Alltid alldeles för full men empatisk och snäll dalmas/musikproducent/teaterapa med för stort skägg.
-Intelligent, ball restaurang/krog-människa som vill ligga med alla tjejer på festen.
-Gammal musikerkompis från norrland som jag ska fixa ihop med min barndomskompis.
-Den finurlige innovatören gamle blacken med stylad frippa och designade kläder.
-Kompishånglet, Jönköpings-tjecken och fotografen med ett sjätte sinne.
-Vrålhet rödtott och kvällstidningsjournalist med svulstig partyådra.
-Svt-web-Robinson-kompis. Svart hår, tight ass och gigantiska tuttar.
-Stor, rar favorittippad fotbollsskille/förlagsanställd man med halsduk och snälla ögon.
-Föregående mans heta player-lillebrorsa + vän.
-Snyggballast på hela festen: Skallig konstnär och vitneger med sinne för detaljer.
* Med tanke på den alltför sena inbjudan räknar jag med att ett par, tre personer dyker upp efter tio. I det här inlägget ville jag bara skryta med hur mycket kompisar jag tror att jag har.
Marla & Millish X-mas!
Santas lil' sluts says "Merry Christmas"
Millish & Marla-jule-kyssar till er alla!
Jakt på frigolittomte över
Storstadsjätten
Med andan i halsen sprang jag hela vägen upp till gräddhyllan, till mina barndomskvarter. Till 80-talsbyggda enplansvillor med kvadratiska tomtgränser. Till snickarglädje, asfalterade infarter, små krusidulliga postlådor och ljusklädda granar på varje gård. Snösprejade fönster med spröjs.
Jag försökte titta in i de små husen, men spräckliga gardiner med jalusier dolde vad som fanns innanför. Jag visste att det inte alltid var lika lyckligt som det såg ut. Det var liv och rörelse ute på gårdarna på självaste julafton. Jag såg par i likadana täckjackor och barn i röda och blå overaller. Kvinnorna såg tjocka ut och alla män bar skägg eller mustascher. Jag kände mig som en jätte i Svenne Banans lilleputteland. Jag minns det inte så här litet. Lee Hazelwood och Nancy Sinatras duett i lurarna gjorde verkligheten som en film, som en märklig musikvideo. Jag försökte få en känsla, ett intryck, jag ville att barndomen skulle komma tillbaka till mig. Det var omöjligt. Men bra.
Hög puls och frisk kall luft, nu kom jag fram till min barndomskompis Sofias hus. Det var visst till salu. Stannade till och stretchade. Andades djupt och kände endorfinruset som alltid infann sig efter hård fysisk ansträngning. Gjorde bort mig rejält när jag frågade om mannen som kom och gick var där för att hälsa på Egon & Kristina.
" - Nej, det är ju jag och Kristina nu sen femton år tillbaka."
Ja, just Hans, förlåt. Tänkte inte på det. Försökte skoja bort att jag minsann inte håller ordning på småstadsbornas förehavanden. Han ställde många frågor om mitt liv och Sofias liv och jag berättade så gott det gick utan att nämna för mycket om Stockholm som de aldrig kunde förstå. Vi pratade om pappa och allt som hänt och det kändes äkta, genuint. Sprang vidare till knäna värkte och promenerade en timme till. Fick fina sms från storstadsvänner och hela jag är varm, så varm. Lugn och trygg och det finns inga problem i hela världen. Det kommer att bli en fin jul.
Skratta med hela jävla hjärtat
Aaaaahahahaha! Min käre far: Grillkungen själv! Jag skrattade med hela hjärtat när jag hittade den här bilden. Pappa i ett nötskal: Sjukt social, alltid ett skämt på lager, älskade varenda unge på gatan, larvade sig med mina polare så att jag fick skämmas, byggde en carport, tonade håret en gång i månaden, prenumererade på Mr Music, lyssnade på Creedens och gullade med mig. Han lyfte ofta upp mig på köksbordet och sa "Det finaste man har- det har man på bordet" (det är därför jag blivit så odrägligt självupptagen och tycker att jag är så grymt snygg). Varje fredag klädde han upp sig, städade den vita enplansvillan kliniskt ren, gjorde dagobert-mackor eller svulstiga landgångar eller lagade kött med bearnaise. Här posar han i sin favoritsmoking. Bästa grillkungen!
Knivdrametankar, tolvtimmarsknocken och den varma magen
lillsys Isabel
Död, zombie, spöke, idiot, sengångare, psykfall. Jag kallar mig vad jag vill okej, men norrlandskogarna tog andan ur mig. Igår. Omfamnades av tallarna, de skrämmande, den skog som jag kom ifrån.
Två gånger per år i genomsnitt de här nio åren besökte jag dem, det var faktiskt skönt nu. Kände mammas doft och hon kramade mig så hårt. Jag sjönk ihop något i hennes armar. Kom och tänka på det här.
Jag hade saknat henne, visst. Men betongen cementerade ofta mitt hjärta, kände ingen saknad och storstadstempot där man lever för dagen fick mig alltid att tänka bort henne, hon som fött mig långt borta. Den snygga betongen krackelerar ibland. Brukar mura ett nytt lager och marlan lever på.
Duktig idiot gick och lade mig strax innan tio, händer aldrig annars. Sov som en annan, det var inte likt mig. En tolvtimarsknockout, helt utslagen. Inte EN ENDA förvirrad ögonöppning. Inga störande drömmar, inga oroliga lakansvridningar. Vaknade med en varm känsla i magen, den som man hade som liten. Då allt var varmt och tryggt och slammer från föräldrarnas stök hördes i köket. Vi pratade på riktigt mamma och jag, vid köksbordet mellan kaffeklunkarna. Det var som jag hade hoppats på.
Efter frukosten klampade jag upp så syster rum. Pratade väldigt högt och flamsigt med Karl i mobilen. Klockan var redan tolv och syrran vred irriterat på sig. Och somnade om. Sen vaknade hon på riktigt med ett ryck. Hon hade sovit längre än mig den lilla bedårande varelsen. Syster var min närmaste familjemedlem, hade alltid varit. Hon berättade om en kvinna på 35 på jobbet som behandlar henne som skit, vilket gör syrrans vardag till piss. Medan hon berättade kände jag hur pulsen ökade. Lyssnade, bet ihop. Blev så jävla förbannad att jag hade lust att kasta mig i bilen, rivstarta, varva upp morsans Volvo S 60 och köra en vansinnesfärd raka vägen till syrrans jobb och skälla ut den där bittra jävla hyndan till arbetskompis. Försökte besinna mig men kände hur tinningen dunkade.
Enkel matematik. Syster är tio är yngre än mig, räknas som vuxen men för mig väcker hon så många känslor. Herregud, jag höll henne i min famn när jag var tio, när hon föddes. Och jag kände hennes lena mjuka hud där jag satt på sjukhussängen. från den dagen tog jag med henne överallt, som min livs levande docka. Min ögonsten.
No-one messes with lil' sis. Rör henne och marla plockar fram sin gamla butterfly, den hon viftade med på fjortiskickers-tiden. Ett snitt och du är över, okey okey?
Talltoppsdöden
Jag lider ofta av svår talltoppsångest när jag närmar mig de norrländska skogarna. Höga berg, djupa dalar. Klädda med tallar. Och fler tallar. Och ännu fler tallar.
Om någon vill mig väl kommer ett ljust snötäcke att lägga sig som bomull över bergen. Det är då det är vackert.
Det ser mörkt ut. Ingen snö. Har jag tur överlever jag och slipper den bittra talltoppsdöden.
Den här gången ska jag försöka finna norrländsk tystnad och ro. Jag kommer nu norrland. Åh Jag kommer!
"Cry Cry Christmas Party" på STREET
Det var dagen innan stan skulle tömmas på människor. Det svämmade över där längst inne i mig, jag kände ruset och det var bara livet som drogade.
Jag stod där mitt emellan två långa pojkar, Toffe och Fredrik i mörkret i en varm lokal. Jag stod på tå för att viska i deras öron och de gav värme det kändes så tryggt. Hur gick det till egentligen? Två och ett halvt år sedan jag plockade ner en stjärna i Fredrik från näthimlen en natt. Vilken stjärna. Ska skänka tillbaka en dag för att han gav sina härliga vänner till mig, de som bara blir fler och fler.
Kvällen som först bara var inget blev allt. "Cry Cry Christmas Party" på Street och damkören The Sweptaways och Gaybrigade.
Jag drack tre coca cola light ur en gammal glasflaska och dansade, dansade, dansade nykter. Poppius, Maya, Pernilla och hennes kille ramlade in och jag kysste deras kinder. The Sweptaways fick Street-taket att lyfta med höga vackra toner och de sprakade burleskt i rött. Det var fjädrar och peruker och strass och våpedivåp. Karisma fantastika! De visslade och man kunde ta på stämningen och vi rös när Magnus Carlsson visade sig. Hans röst var den lena dovstarka Elvis och han var klädd i svart och jag tänkte att det kanske var Deja vu jag kände nu.
Poppius och Fredrik hånglade sen, varför var de så snygga då? Åh detta gaymanshångel då jag aldrig kan sluta stirra. Deras tröjor gled upp i midjan när Fredrik tryckte upp honom mot baren, wow.. Och där var de snälla fina ögonen på Dr Brorson och de log mot mig, lyckliga mig.
Det var dagen innan stan skulle tömmas på människor. De flesta tog sig säkert ut för att lagra vännerdos så att de klarade julen med sina nära och jobbiga kära. Kaxiga Karin dansade hela kvällen när Magnus Carlsson ställde sig bakom dj-båset och vände de bästa plattorna! Folken var nyfrälsta, nyförälskade och de kände det som att de var sista chansen nu att vrida ur en sista droppe dekadens, innan alla flyg gick och tåg gick till de små grå städerna där ingen egentligen ville vara.
CHANELS CHANCE
This is marla okey?
(a bit fat, not smelly, just heavenly)
Dra till Bahamas
Om alla som besökt min blogg skänkte mig en krona skulle jag dra till Bahamas.
Esther är så Extravaganza!!
Esther tog emot mig och extremt snygga Gaydar-Karl i sin härliga lägenhet. Hon bjöd till knytkalas igår. Där var Foxy Fred, Dr Brorson, Flitiga Lisa, Kaxiga Kakan med många många flera bra. Jag och Karl stekte två olika sorters Quesadillas, en med chevre och ruccola och en annan med lax och Västerbottenost, sen var det tjofaderittan och flaggan på topp! Bra musik och garverier och Foxy Fred bjöd på portvin. Tyvärr slutade det på nattkröken med pubertalt tjaffs. Människor är inte alltid så underbara. Men eftersom jag egentligen inte var inblandad och tjaffset bara bestod av 0,1 % av den för övrigt fantastiska kvällen så kommer den att bli ett fint minne! Tack Esther, du är så Extravaganza!
marla want´s money
Ut med det gamla - In med det nya! Idag är sista dagen på redaktionen. Nu sitter jag här och väntar på tårta för lång och trogen tjänst. Det senaste kontraktet var på hela 3 månader.
En fet check för alla skurkar jag satt dit vore på sin plats, tycker jag nog. Lite pompa och ståt, lite fanfarer, lite skumpa och självklart, lite falska gruppkramar. Med marla i universums centrum. Det är väl inte för mycket begärt?
marla want´s money. marla wanna have fun.
Den 2:a januari hoppar jag på redaktörståget som tuffar på till den sista mars. Efter det - - -!?
Jag kommer att sakna alla sunkiga kartonger, dammiga bandarkiv, sega datorer, alla trötta ansikten och de personer jag älskar. Hej då mediefabriken!
Kramkalaset vi alla vill gå på
Bild: "Halv kram med sväng"
Det enda jag vill är att kramas. Kärlekskranka jag. Fåniga lilla kärlekskranka jag!
På nyårsaftonens tillställning hemma hos mig struntar vi i calypso-tåg, musikquizz och partyhattar. I stället satsar vi på kramkalas. Välkommen till kram-frosseriets högborg.
Kram-typer:
Hip hop- Hjärtlig men pubertal kram män emellan på East.
Ballettkramen/tryckaren - Kram som övergår till olika typer av dans.
Gnuggaren- Pinsam kram där man gnuggar varandras ryggar i frenetiskt takt för att avrunda så snart som möjligt. Ses ibland kollegor emellan. Denna typ av kram kan även vara nedlåtande, som en klapp på huvudet.
Jojokramen - Kramas. Och kramas igen. Och igen! Desperation kramifierad.
Skojkramen - Att kramas tokroligt och fult. Ungefär som skojdans. Väldigt avväpnande.
Igelkramen - Desperat och ytterst krävande kram.
Halv kram med sväng - När två personer kramas och sedan övergår till att stå bredvid varandra med armen kvar. Ses ofta bland gamla polare i goda vänners lag.
Porrkramen- Kram med hela kroppen, gärna med könen tryckta mot varandra.
Röjkramen- När man hoppar upp och ner medan man kramas. Ses ofta på konserter.
Freudkramen - Att kramas i någons knä.
Backstabberkramen- Påtvingad mycket falsk kram. Ofta med svärmödrar eller andra ingifta släktingar. Att få denna kram kan framkalla ett stort obehag och i värsta fall hallucinationer i form av knivar, blod och ond bråd död.
Ryggdunkaren - Vi har alla sett den på gymet eller i bilverkstaden.
Nekrokramen- Kram med döda ting.
Knäböjet - När långa, ödmjuka människor niger för att kramas.
Långa Farbrorn- När långa, snygga män bugar för att kramas. Jag är mycket svag för denna typ av kram.
Långa Farbrorn Extra Plus- När långa, snygga män bugar för att kramas ocxh lyfter upp mig för maximal krameffekt. Aaah, denna slår allt!
Gruppkramen- Trång och trevlig kram. Kan ibland kännas aningen incestuös och klaustrofobisk.
VÄLKOMNA!
Äckliga saker om sex
Häromdagen, under en fika med mina vänner, kom jag att tänka på att jag fått väldigt bisarra och mycket sjuka saker berättat för mig. Då som nu tänker jag bjuda på en hel hög av vidrigheter.
Samtidigt vill jag å det ödmjukaste frånsäga mig ytterligare information om näras och käras sexuella historia. Vill även be om att slippa höra skrönor och rykten, ja all sorts sex-info som folk fått. Detta på grund av en irriterande ovana att lagra information i högra lillhjärnans vänstra kammare. Eller var det nu är nånstans. Kvar sitter den i alla fall.
Here we go.
Historia nummer 1 "Vaniljsåsen":
Under mina 3 år på kriminalredaktionen yppades en och annan äcklighet. En frilansande kollega, sedemera kriminolog med en märklig förkärlek för perversiteter, surfade så snart tillfälle erbjöds runt på allsköns sex-sajter. Som ursäkt uppgav han att det kunde ge uppslag till nyskapande programidéer. Tyvärr blev ofta jag objektet för hans motbjudande kunskap.
Det är vår. Eftermiddag. Marla tänker visa sin uppskattning till fantastiska kollegor efter en intensiv säsong med mycket svett och lite fritid. Genom att bjuda på hembakad äppelkaka och vaniljsås.
Visslandes vispar jag vaniljsåsen med den plastblå bunken under armen. Känner mig lite som en väldigt snygg hemmafru från 50-talet, fast med lite intelligens också. Fantiserar mig bort och tänker på söta små pastell-färgade hus på en vacker amerikansk gata och hör de brummande små hushållsmaskinerna durra i bakgrunden, fastän det egentligen bara är de trasiga lysrören och datorernas innanmäte som väsnas. Vispar och vispar. Tänker att snart kommer han hem, mannen med elvis-frippa och uppfällld krage. Han ska le sitt sneda leende mot mig och ge mig en kyss på kinden där jag står vid diskbänken. Jag vänder mig lyckligt om och... BRYT!
Kollega: -Jasså här står du och vispar vaniljsås.
Jag: -Eh, ja?
Kollega: -Du. Det är det senaste!
Jag: -Vad då senaste?
Kollega: -Ja den senaste trenden på nätets sexsajter. Hittade en amerikanskt sajt häromdagen, den hade flera hundra medlemmar. De hade hittat ett gemensamt intresse. De fyller varandras kroppsöppningar med olika sorters flytande vätska och suger ut den. Vaniljsås är tydligen väldigt vanligt förekommande.
Historia nummer 2 "Bål-sexet"
Det är höst. Mörkt ute. Jag blinkar och blinkar framför datorn, mina torra röda ögon läser och läser. Skriver fel, skriver rätt. Sitter djupt försjunken, i det närmaste begravd i manusarbetet. Någon knackar på min axel. Det tar några sekunder innan jag rycker till och är tillbaka i verkligheten, bortom bilder som virvlar och röster och musik och..
-Ja?
Det är han igen. Ibland är han faktiskt ganska trevlig. Ibland glömmer man bort den sjukliga kunskapsbanken och ser bara den tjocka trinda ytan och de glada plirande ögonen.
Kollegan: - Du Marla. Jag la ut en annons på nätet. Helt sick alltså!
Jag: - Vill jag höra det här?
Kollegan svarar inte. Fortsätter:
- Jo, jag lade alltså ut en annons. Grejen är det det finns en hel uppsjö av män som tänder på att ha sex med handikappade tjejer. Och det handlar inte om vilket handikapp som helst. Det handlar om flickor utan lemmar. Så kallat "Bål-sex".
Jag ryser. - Fy fan... Snälla... Vill inte höra!
Kollegan: -Jo, men lyssna på det här! Jag lade ut en annons. Utgav mig för att vara utan armar och ben. Jag skrev:
"Hej. Jag är en 30-årig kvinna utan armar och ben. Jag söker en sexpartner som kan ta hand om mig. M v h /Johanna = sugen"
Kollegan: -Vet du hur många svar jag fick på ett dygn? Mer än 200 svar! Efter det valde jag att svara på en del av männens mail. Jag ville ju veta vad det var de gick igång på. Hur de tänkte! Det visade sig att de hade en fetish på det här handikappet. De ville knulla en torso! En överkropp!
Historia nummer 3 "Jag sprang ifrån en dvärg":
Är sjukt stressad. Kollegors illlaluktande hundar strycker längs benen. Någons dotter spelar ett blipprande dataspel. Redigeraren väntar otåligt på att jag ska komma inspringandes med de senaste ändringarna. Folk gapar och skriker. Tänker att det är roligt att man kan stoja i mediefabriken, det är inte lika stiff som på statliga instutioner, men det är inte lika skojigt när man inte kan vara med. När hjärnan brinner och man ska få ihop det sista.
Annan kollega: -Ha ha ha ha ha! Ho ho ho ho ho! Va!! Sprang du ifrån dvärgen! Ha ha ha ha!
Jag tittar upp. Han sprang ifrån en dvärg? Drar på smilbanden. Tappar fokus. Rusar upp. Redigeraren får fan vänta.
Jag: - VA!? Vadå sprang i från en dvärg?
Kollegan: - Jo. Det var så här. Vi var på Gottland. Det var natt, jag var full och hade just badat. Tyvärr råkade jag sumpa glasögonen någonstans där i det grumliga vattnet. De var puts väck, som man säger. Struntade i det och festade vidare. Plötsligt börjar jag hångla med en brud. Hon kysstes så skönt där vi satt. Jag tyckte hon verkade lite konstig mellan kyssarna , men skit i det tänkte jag och var glad över att jag äntligen skulle få mig nåt.
Jag garvade redan som en häst. Det här är inte sant!
Hela redaktionen omringar nu vår historieberättande kollega. Han fortsätter:
- Det är då jag märker att hon har svårt att haka på. Och det är då jag kommer på den geniala planen: Att springa ifrån henne. Som jag sprang!
Jag: - Ja, det hade ju varit svårt att ringa färdtjänst.
12 bra saker
Det händer bra saker. RIKTIGT bra saker! I min skalle. Innuti, i den röriga ihopkoksfabriken börjar saker och ting klarna. Den där små gubbjävlarna som vanligtvis kastar klabbar på brasan som får min hjärna att koka sitter numera och softar med en cigg och en bärs och ett leende på läpparna. Bra killar.
1. Jag har kommit ett steg närmre drömjobbet. AND I CAN´T TALK ABOUT IT! Frustrerande.
2. Jag lyssnar sönder Möneybrother efter två års diss på grund av hype. Fånig var jag. FÅNIG!
3. Jag har lyssnat på hans hjärtekrossartexter och bölat som en gris i en vecka. För min enorma saknad av pappa, för saker som gått snett, för att jag varit utmattad. Men OH vad skönt det har varit. I like it.
4. Jag har deletat människor som inte är bra för mig. Förlåt. Men DELETE PÅ ER!
5.Jag är så innutahelvete tacksam över mina vänner att jag skiter knäck.
6. Igår kväll bestämde jag mig för att dissa planerna på att gömma mig under en filt på nyårsaftonen och i stället frossa gourmé med en positiv inställning till det nya året. Rrrring klocka rrring!
7. Snart guppar marla på Friskis och Svettis.
8. Människor runt omkring mig mår bra igen. Det är härligt att se! De har fått jobb, de träffar kärlekar, de har fått ro.
9. Jag har hånglat med en kompis. Det var väl onödigt? Numera har vi återgått till att vara vänner.
10. På fredag entrar jag norrland. Ska svulla kalvsylta och sova i en vecka.
11. Jag ska slita ut mamma på promenad och prata om viktiga saker i jul. Mor är rar. Nu bondar vi!
12. Jag har fått en ny vän. EN TILL BRA? Kan det vara möjligt? I Love life.
SUNK!!!
Blev just sugen på riktig sunk. Så jag ringde en polare. Vi bestämde att vi skulle göra sunkit-kväll i kväll och dricka billig bärsa på konstiga pubar med suspekta människor. Vi börjar med en plankstek på Stinsen. MOT SUNKIT-SKOGEN!
Bästa Julferrefrossan!
50/60-tals-tema och jag klickediklackade in i lokalen nära Globen. 300 personer var bjudna och fjärilarna i magen försvann efter den första cavan. Alla donnor var så vackra! Det bästa modet just nu, tänkte jag som bara såg ut som vanligt kändes det som. Maten var fantastisk och allt var sådär grym-perfekt, sånär som på kylt rödvin som inte värmdes föränn det lantat i magen. Högt uppsatt herre mittemot mig och jag tänkte whatever, vem är han som skiter och pissar som alla andra. Vi pratade tv och Fuglesang innan tävlingen började och alla skrek i kapp vid långbordens sidor - Vi kan, vi kan!
Buggade med äldre herre, ja jag kan faktiskt det som tävlingsbuggat i tolvårsåldern, jitterijitter på er! Flög omkring på golvet till orkestern och kunde inte sluta skratta, så längesen så många minnen! Men ställde mig andfådd vid sidan av till slut och avfyrade några blixtar åt golvets håll. Gratis drinkar och alla hinkar i flera timmar och jag minglar runt runt runt och idag är jag en av dem! Tryckte röda läppar mot männens kinder, det blev många och de ville ha dem. Ville inte att natten skulle ta slut och ringde Esther som egentligen inte skulle ut och hon kom efter bara en stund och vi log och jag visade henne alla mäniskor och viskade hemligheter om dem i hennes öra. Dansade disco hon och jag, ignorerade det faktum att musiken sög där en stund, men sen minglade vi igen och sen gick vi hem. Säkert var klockan 03.00 och jag var tacksam över att någon gett mig en fantastisk kväll, den någon måste vara jävligt snäll.
Byggar-bråk
Telefonsamtal från byggar-julefesten till en av mina vänner:
- Fan, kom hit! Det är världens jävla bråk här! Benka har pucklat på Nisse och Freddan!
-Jag kommer direkt!
Sen stängde han av mobilen och gick och la sig.
SPRITPENNAN
Hej och välkommen till "Marlas livsförbättringskola":
Redskap: A4-ark, kulspets-penna, stor svart spritpenna och ett full-i-fan-jäklar-anacka-mood.
Steg 1: Ta ett papper, rita ett streck i mitten. Du får då två kolumner. Den enda kolumnen är dina livsplus. Den andra kolumnen är dina livsminus. I pluskolumnen skriver du alla saker du uppskattar i ditt liv, i minuskolumnen skriver du ner alla saker som suger hästballe. Du ska skriva ner materiella saker som den flådiga lägenheten mitt i stan, men också människor i din närhet, kraschade relationer, händelser och känslor.
Om du vid rannsaknings-tillfället befinner dig ett mentalt mörker och har en längtan efter att puckla på din irriterande granne eller skära upp dina handleder, kommer listan med livsminus bli otrevligt lång. Mår du förhållandevis bra och känner lyckan spira i ditt bröst och ser roligheter bakom varje hörn, kommer listan med livsplus bli sådär trevligt fullproppad med bra saker. Det viktiga är att du är ärlig med dig själv.
Steg 2: Det är nu dags att börja stryka livsminus efter livsminus, det vill säga de saker som du verkligen kan göra något åt. Du kommer snart att inse att det är väldigt många saker som går att förändra. Exempelvis kan du stryka ett fett streck över den där jobbiga kvällskursen som bara ger dig ångest. Du kan också stryka ett streck över din ungdomskärlek som du haft en näst intill sjuklig hangup på de senaste femton åren samt den där resan till Åre med dina feta bråkiga fastrar som du bävar över. Med mera. Med Mycket Mera!
Steg 3: Nu ska du göra verklighet av de feta svarta strecken. Börja se dig om efter ett nytt jobb, ta ett snack med din käresta som i stället för att verkligen SE dig spelar multipoker hälften av den tid ni ses. Eller ring din morbror och gör upp om den där skulden som tyngt dig det senaste året. Be också de människor som drar ner dig, dra åt helskotta. De som kritiserar dig och faktiskt, trots att de påstår sig vara dina vänner, får dig att må sämre. Om du bävar för konflikter slutar du att svara i telefon när de ringer, hittar på fjöliga ursäkter till varför du inte kan ses eller begrav dig i jobb så att du verkligen har en reell ursäkt till ditt nya asociala jag.
Steg 4: Ta dig en ordentlig titt på listan. Du kommer att märka att den långa listan på livsminus består av väldigt många svarta streck, men att det finns livsminus som du inte kan göra ett skit åt. Det är livsminus som du måste lära dig att acceptera och leva med. Det fina med kråksången är att dina bestående livsminus efter "marlas livsförbättringskola" antagligen är färre än livsplusen i kolumnen bredvid.
Steg 5: Känn efter. Hur mår du nu?
Trevlig, lycklig helg på er!
Puss och puss från marla
För er som inte läst den här intervjun
Dagens Hoppsan!
Jag rättade just till min kollegas Hives-slirre, den hängde lite på snedden. Sen upptäckte jag ett långt hårstrå på skjortan bredvid slipsen.
- Har du vänslats med en brunett? frågade jag retsamt och ryckte tag i hårstrået. Det satt fast.
Hives-slirre-killen skrek och jag ryggade skrämt tillbaka. Hoppsan. Det var tydligen ett av de hundratals strån, på den massiva matta som antagligen pryder hans bringa.
Blogg-Hitler
chatt-och blogg-nerd
Nog för att jag har smått paranoida drag. Men när jag tänker efter verkar de flesta i min omgivning ha något slags beroende.
Beroende eller inte beroende - Det är frågan
Själv ställdes jag mot väggen igår kväll av en vän, som idag är nykter alkoholist. Han påstod att jag helt klart hade ett internet-beroende. Jag kunde väl inte direkt protestera, men frågan är hur stort beroendet är och hur skadligt det kan vara? Jag surfar i stället för att kolla på tv. Vissa kollar på tv i stället för att supa. Vissa super i stället för att knarka. Jag surfar. Min AA-vän tror att jag eventuellt kan befinna mig i något slags förnekelsestadium. Jaja! Jag är en jävla chatt- och blogg-nerd.
Pete kallar mig Blogg-Hitler.
Alla har vi våra cravings.. Eller hål. Hål i bröstet som vi vill fylla med saker. Så att belöningssystemet i hjärnan kickar igång, så att vi kan må bra igen. Antagligen det som händer när jag svullar bullar efter en depp.
Beroende enligt Wikipedia:
Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det. Vanligt är att man är beroende av en viss substans, till exempel alkohol vilket kallas alkoholism. Även nikotin och många illegala droger är beroendeframkallande. Man kan även vara beroende av att utföra vissa handlingar. En sentida trend är att se många vardagliga företeelser som potentiellt beroendeframkallande. Detta inkluderar TV, sex, mat, motion, Internet oich TV-spel. En typ av beroende som är så vanlig och skadlig att den anses vara en psykiatrisk diagnos är spelberoende, då man är beroende av att spela om pengar, till exempel på spelautomater eller närpoker.
Nära anhöriga till beroende lider också av beroendet. Att tvångsmässigt försöka hålla alkoholisten man har som partner nykter kallas för "medberoende". Psykologen och spelberoendeforskaren Thomas Nilsson anger i sin bok "Jakten på Jackpot" sex viktiga kriterier som ska uppfyllas för att ett beteendemönster ska betecknas som ett beroende.
1.Upptagenhet. Personen är helt upptagen av aktiviteten i fråga. Det mest av ens vakna tid går åt till att fundera över aktiveteten, när det gäller droger till exempel kan mycket handla om att få tag i dem.
2. Sinnesförändring. Aktiviteten innebär en genväg till att må bättre på kort sikt.
3.Toleransökning. Att man hela tiden behöver mer av den substans man använder, eller den aktivitet man håller på med. När det gäller spelberoende kan det handla om att man behöver spela om mer och mer pengar för att uppnå samma kick.
4.Abstinenssymtom. Kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet, och då man slutar upplever man jobbiga fysiska och psykiska symtom. Dessa effekter är särskilt obehagliga vid beroende av till exempel alkohol eller heroin.
5. Konflikter. Den beroende hamnar ofta i konflikter med sin omgivning. Man talar också om inre konflikter, som att bryta mot ett löfte man har givit sig själv.
6.Återfall. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Återfall är mycket vanliga, och leder ofta till att samma nivå av missbruk återupptas.
Jaha. Jag känner igen 5 punkter av 6. Blogg-Hitler bloggar vidare med en ny insikt, att hon är en Blogg-Hitler.
filmen om marlalivet
Gratisfesten
Gratissprit och gratismänniskor och gratisarbete, gratis leenden och hej och grattis till nya jobbet! Stort vackert vimmel, snittar och hattar och lova runt och hålla tunt. Känslan i hela mig att här passar jag in, ja det gör jag, kom igen, men inte med de här människorna just här idag, i det här livet- här i kväll.Tycker om, men i natt vill jag le mot någon annan.
Snygg lokal och snygga människor men idag ville jag sjunka i en nedsutten soffa och rikta trötta lugna ögon på dåliga tv-program och hångla under reklamen medan kärleksvännen smeker tills jag somnar. Så som jag vet att de gör, de vanliga människorna i vanliga liv. Inte de som springer runt i ekorrhjulet och samlar livspoäng, som känner rastlöshetspiskan bränna i ryggen, som jagar efter det rätta jobbet och de som tänkt bort allt det viktiga med att se sin älskade djupt i ögonen och stryka en lock från systerns panna och promenera med kvinnan som fött dem. Hon den vackra mörka som födde mig lever så långt borta dit jag inte når. För vi bor mitt i en stor kall stad och naturen ser vi inget av.
Rummen har inga fönster och människor rör sig i konstiga mönster. Tar ännu en mörkröd klunk ur mitt glas och tänker att jag tänker för mycket där under dova innelampors sken. Men hellre det än att inte tänka alls och ramla bakåt av chocken när känslorna springer ikapp i sin svarta kappa och skriker att nu är det dags!
Jag vet att de ser på mig en del, att de ler åt mig en del, medan andra inte unnar, att de förundras över att jag är där jag är nu och har hon sugit nåns kuk och vet hut och jag tål henne inte för hon ska inte tro och jag är bättre än henne. Har aldrig kännt så tillbaka. De förtjänar sin plats i sina palats och jag förstår inte konkurrensen i branchen, vi får alla plats i den stora droskan!
Vad gör mig lycklig? När allt är gratis och de kramar mig och äkta tyckaomstrålar skiner från deras ögon? Det borde räcka, allt borde vara bra, jaha jaha? Skäms lite granna och ser ner i backen, fan samla ihop dig marla för fanken, det är inte du mot hela världen! Men vad, vi har ju parats ihop för att vi delar samma intresse och vill ha samma jobb men vi har ändå inte valt varandra, sökt upp som tomma blad som vill teckna varandra, det är ändå inte så som jag känner när jag är med äkta vänner.
Lämnade festen, slet åt mig jackan, kysste kollegan adjö och in med sorgliga låtar i mina öron, såna låtar som får mig att känna, för det är precis vad jag vill ska hända, det var någon som sa att det var bra, och där kom en tår från igår och det är ju så skönt, jag som inte kunnat gråta på så länge och får ett fint sms från bästa vännen och jag vet att hon förstår mig innuti att jag älskar mitt liv och vill inte byta, men det är inte perfekt just nu men ibland är det det, jag glömmer inte.
Vandrade ensam upp för Göta gata, telefonen ringer men vill inte prata, köper mig en nattakaffe på seveneleven och tar trappan upp till mig och säger hej, till mina fina katt och vi kramas en stund, han är len och rund och sen tänker jag, att jag är så glad över att slippa vara maskinen, en robot som gör vad den ska utan att tänka. I morgon vet jag att jag vaknar som jag ofta gör och studsar upp till något roligt och bra som känns lättare. God natt kära vänner och alla som jag känner för att ni lyssnade.
MIX ME!
I fell asleep searching chaos and kicks
Wake me up some day
Mix me love - press eject - press play
Sofias Sömnlöshetsbot och bättring
Vi andra räknar får, hon räknar kläder. Hon går igenom alla kläder i sin garderob, vartenda plagg tänker hon på, för att söva sig bort till drömlandets världar.
Den kjolen på hyllan till vänster och den tröjan som passar till de byxorna. De byxorna kan jag ha till den skjortan. Hon går igenom alla plagg och alla olika kombinationer. Sakta sjunker hon djupare och djupare in i sömnen. Det berättade hon för mig i går kväll. Hon är inte riktigt klok, den där fröken S. Eller så är hon det- det återstå att se i kväll då jag testar.
Lättast att somna har hon när det är nytvättat. Då finns det många kläder att räkna.
En lagom dos Feminism
Apropå det vårt oerhört diskriminerande patriarkatsamhälle, feminism och den för övrigt intet sinande debatten om könsroller, har jag funderat.
Det är så konstigt. Men de män jag känner kastar inte skitiga kalsonger överallt i sin lägenhet. De rapar inte vid matbordet och frågar inte om jag har mens när jag grinar illa över vår sura granne. Inte mer än vad jag kastar trosor, lämnar disken till i morgon eller jag frågar om han proppat i sig steroider när han kastar fjärrkontrollen i väggen.
Jag har alltid envist krävt min lön, jag har aldrig varit sexuellt trakasserad och sällan kännt mig som ett "objekt". Förutom när en full finne på midsommarafton 2001 skrävlade om hur bra hans farfar hade det och tyckte att vi skulle återgå till de gamla könsrollerna, när farmor stod hemma och kokade köttsoppa och slet med barnen medan farfadern satt i soffan och boffade pipa. Han ville ha en hemmafru sa han och det bara för att han var en lat jävel med dålig människosyn. Lycka till din gris, sa jag och den efterföljande timmen gav tjejerna i sällskapet honom så han tålde. För inte en enda av oss hade lust att plocka på förklädet igen, medan han påstod att det fanns många såna tjejer. I SVERIGE! Fan till och med Ebba Von Sydow med sina äckelviktorianska överklassvärderingar förvärvsarbetar. Det slutade med att han gick upp på övervåningen och lipade. Glad midsommar pårä!
Men jag inser att det finns kvinnor där ute som inte vågar säga ifrån, som blivit tafsade på, som jobbar för en skitlön, som misshandlas av sina män. Och jag inser att något måste göras.
Precis som det finns män som varje dag trycks ner i kängorna av sina kvinnor, som måste garva med när chefen skrockar vidrigt åt den anställde lilla gummans tajta tröja och som har orimliga krav på sig att både vara starka och känslosamma.
Det positiva är att samhället faktiskt har förändrats. Mina manliga vänner kan gråta en skvätt. De kan älska kläder, ge varandra en kram och gå i rosa kläder. Lever jag i en insnöad värld?
Petra Östergren är en av de få som vågar kritisera radikalfeministerna i sin bok "Porr, horor och feminister" men den smädelse hon fått utstå genom utfrysning, hot och trackasserier från andra kvinnor visar enbart på vilken låg nivå debatten förs på. För banne den som slänger PK-kappan i sopkorgen och påstår att porr inte är skadligt och leder till att kvinnan förtrycks och misshandlas av sina män.
Sen har vi då historiken bakom dagens förtryck, diskussionen om hur mycket av könsrollerna som består i miljö eller arv. I "Under det rosa täcket" med litteraturvetaren och journalisten Nina Björk, menar hon att våra könsroller formas helt av miljön. Det första vi gör är att stoppa om våra bebbar med blå respektive rosa filtar och därigenom har vi satt ribban för i vilket fack vi ska placera våra barn. Könsroller är en social konstruktion och fy den som säger något annat.
Nu finns det ett jämställdhetdagis på Södermalm där traditionella leksaker som dockor, brandbilar, vattenpistoler är förbjudna och där tjejer och killar ska lyssnas lika mycket på och klä sig i samma färger. Tanken är fin, men varför ska barnen tvingas in i en färglös ruta i stället för den blå och den rosa, när effekten antagligen blir den motsatta. Jag slår vad om att flickorna, när de börjar bli äldre gör revolt mot färglösheten och klär sig i ryschpyschkrusiduller och sprutlackerar sig med glittersmink. Precis som jag ville klä mig i svart redan i tioårsåldern bara för att mamma alltid tyckte att jag var så söt i rosa.
Inte heller den genetiska förklaringen kan jag anamma. Livmodersfeminismen, där förespråkarna menar att kvinnor är ämnade för att gullegulla med znutteplutten, röra oxmärgsgrytan med kärlek, och spackla fejan och klickiklacka runt och vara vacker. Medan männens främsta uppgift är spott i näven, kom igen gubbar, mecka Volvo, håva pengar och lösa praktiska problem. Fan jag vill också dra ut med polarna, bygga carportar och göra karriär och jag är säker på att mannen i mitt liv kommer att shoppa grymsnygga kläder, gråta i min famn och viska fina kärleksord i våra barns öron.
Vad sägs om en lagom dos av lite av varje? säger jag sött. Men så fina tankar ska vi inte ha i den här hatiska debatten.
P.S: Den fulla finnen är numera lyckligt gift med en kvinna ifrån Estland.
Bacillskräck
Jag är begravd
Jag är begravd i jobb. BEGRAVD! Jag ligger där. Ringer, gräver, övertalar, funderar, pratar, producerar. Skriver fel, skriver rätt, klipper si, klipper så. Andas och känner trycket. Ibland skrattar jag. Det finns så mycket att lära. Så mycket som kan gå fel att då det blir fel garvar jag läppen av mig och då det blir rätt belönas jag med lyckorus! Då slår jag upp kistans väggar, hårt! Kastar mig ut i ljuset och alla de i kostym som såg på, skrattar med mig! Sen får jag ett liv när det är klart.
En varm vän från förr
Det kändes som feber i fredags. Jag var överhettad, röd i ansiktet och hela kroppen värkte. Jag gråter aldrig. Det är så sällan, att jag undrar om jag blivit iskall. Det vet jag att jag inte har.
Jag kom hem och lade mig på sängen. Orkade inte ens resa på mig. Stirrade i mitt Stockholmsvita tak. Tänk om det hade varit en annan färg. Det hade varit skönt.
Vännerna väntade några stationer bort. Jag längtade, behövde deras värme. Men fann inte kraften. Det var bara gråten som kom, den efterlängtade. Kröp ihop som en snigel, lät musiken i lurarna dra mig ännu längre in i sorgen. Grät över min förlorade pappa, över många förlorade människor. Grät över mitt jobb. Över mina texter, hur mycket tid jag lägger ner. Vem tackar mig när jag stressar för två i mediefabriken? Vilka är de som läser texterna? Vem skriver jag för? Och varför kastar jag mig ut i nätterna, trots att jag egentligen inte orkar.. Hetsen. Jag vet inte hur länge, kanske i två timmar låg jag där. Jag började skriva ett sms.
"Jag kan inte sluta gråta. Allt känns så värdelöst, ytligt, oäkta, fegt och spel, jag..."
Jag avbryts av en skarp telefonsignal. Okänt nummer.
- Hallå?
Kan knappt klämma fram det, ångrar mig genast. Varför svarade jag? Det var en vän från förr. Som jag inte umgicks med längre. En varm vän. En av de två människor i världen jag faktiskt kunde gråta inför. Han som var med när jag fick beskedet att min pappa låg på sjukhus. Snart ett år sedan.
- Hej Marla! Det var alldeles för längesen vi sågs! Ska vi ta en öl? sa han på dalmål. Det lät som om han var på väg att sjunga en visa. Han gjorde ofta det förr, när tillfälle gavs.
- Jag.. Jag.. Sen kom gråten igen.
- Men Marla? Hur är det med dig? Vänta! Jag är på Sjögräs, jag kommer över.
- Okej, fick jag fram.
När han kom hade han med sig dyra, fina, belgiska praliner i ett litet vackert inslaget paket. Samt folköl. Han drack, jag grät, han lyssnade.
- Jag visste inte ens vem jag skulle skicka smset till! Tänkte nog inte skickade till någon! Hur kunde du veta? Jag menar, jag..
-Ssh, hyschade han. Och sjöng faktiskt en visa. Åh, min teaterapa!
Tre timmar senare skrattade jag när jag läste upp mitt nyårstal för honom. Han struttade omkring på vardagsrumsgolvet som en galen. Jag skrattade så att jag fick ont i magen! För varje rad jag läste förvandlades han till mina ord.
Rrrrring klocka Rrrrring och vrid er i plågor - Du ska va eld, du ska va lågor!
Lyssna till trummor och bas - Höj era blixtrande glas!
Skrik ut tvåtusentalets ångest i natten - Visa ditt bröst och lyft på hatten!
Glöm alla dova orkestrar en stund - Låt nyårschampagnen bubbla i mund!
Stryk ett streck över det pissiga året - Skrik att det var väl för fan på håret!
Dansa på borden, låt klackarna eka - Kyss, hångla loss, låt lustarna leka!
Knyt dina nävar och ropa i natten - Ryck sönder din frack och kasta kravatten!
Gott folk och vänner, systrar och bröder -Låt blickarna mötas, få se hur ni glöder!
Ta för er av nyårsnattens hetta - Ät och drick er varma och mätta!
Slit era armar, låt huvuden rulla - Låt larmet gå, sup er fulla!
Kom igen du din lymmel, var inte blyg - Kom hit på direkten, knyt näven i smyg!
Hoppa upp i den blodröda djävulsvagnen - Be om för mycket och halsa champagnen!
Ni vet bäst, nej känn inte brådskan - Piska er häst och guppa i droskan!
Skrik dig hes för det nya året - Slå dig fri, stoppa fingret i såret!
Drick gröna hissen och böna och be - Kasta dig överbord och dansa och le!
Ge någon däng när sekundrarna tickar - Hamna i säng, sno livslånga kickar!
Slicka och smek tusenfalt - Vi ska hitta mening med allt!
Bränn av en smällare, skjut ett skott - Låt kropparna smeka och leka omlott!
Känn ingen ånger - Lyssna och le i tolv långa gong-gonger!
Slit av dig blåsan och rispa dig röd - Kasta raketer och gasta och glöd!
Se på nattens stjärnklara himmel - Be för dekadens och innerstadsvimmel!
Rrrrring klocka Rrrrring och vrid er i plågor - Du ska va eld, du ska va lågor!
Lyssna till trummor och bas - Höj era blixtrande glas!
Nyårsvindar vänder! Det är nu och inatt det händer!
GOTT SVART NYTT ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!
Sveriges snyggaste pappaman
Jag och Millish höll på att bli överkörda vid Hamngatan häromdagen. Vi vred nackarna ur led när Sigge Eklund kom gåendes.
Idag funderar vi på om han är Sveriges snyggaste pappaman.
Ut med könskriget!
Jag är så trött på könskriget. På Bengt Ohlson som drog igång det senaste hysteriska mediedrevet med sin provokativa feminist-diss. Och på Marcus Birros, Isobels, Elin Alvemarks, Emma Gray Munthes könskrig. Nu även mellan mammor och pappor i Metros kolumner. Lotta Lindemark och Arne Wirén bråkar om vem som har det värst.
Åhå. Jag blir helt matt kroppen. Jag är trött på att kvinnor ELLER MÄN (ja faktiskt) utmålar sig själva som offer. Vi är för fan inga offer! Vi är individer í ett i-land (snälla det känns som att ni glömt) oavsett om vi vill kasta skit på Anders Wedin i Moneybrother, Gubb-Uffe Lundell, gnälla på pungsparkande söderbrudar eller nyliberala mediaflickor, bajsa på ord som patriarkat eller matriarkat. Måste det handla om ett hat mellan könen? Det värsta är att jag ändå inte kan låta bli att läsa och uppröras. Ut med könskriget! Nej, jag orkar faktiskt inte tycka varken mer eller mindre längre om den här maktkampen.
Ord
Jag hittade ett ord på en vacker gata i Skanstull.
Ett annat kom till mig i en dröm i natt
Bakom en sten i mina barndomskvarter låg ett ord och skräpade
Du viskade ett annat i mitt öra
Min mor sa ett klokt till mig en gång
men jag lyssnade till ett flyktigt ord bland löven i Tanto
och ett annat som en man skrek i Hornsgatans sken
Det bästa ordet fann jag i dina ögon
Jag har funnit mening med allt.
Snygg tjej och Snygg gay
Fylletransorna, champagnen och butchflatehånglet
Hamnade på gayklubben Connection på Restaurang Cattelin i Gamla Stan. Lördagen var tydligen tjejernas kväll, muttrade mina homokillpolare och sneglade mot utgången.
Ända tills Karl hamnade mitt framför en ung söt man i randig tröja på dansgolvet. De slängde heta blickar på varandra till Kylies "Can't Get You Out Of My Head". Jag log uppmuntrande till snygg-Karl och tänkte att det här var väl ändå något för honom. Men plötsligt var mannen i den randiga tröjan och plutöverläppen borta. En kvart senare hittade vi honom i baren med en flaska champagne och fyra glas. Han ville bjuda mig och Millish och Karl sade han. Gratis champagne igen, det var inte sant! Glatt överraskad lyfte jag det vackra glaset högt över mitt huvud. Såg på det, och glaset blixtrade under discolamporna. Jag förde det till läpparna, blundade. Det var svalt och berusande och jag tänkte på heta kroppar som slingrade sig om varandra.
Jag öppnade ögonen och framför mig står en tjej, cirka tjugo och plus. Söt som socker. I vit och marin sailortröja, mörkblå Acne och blonda slingor som hängde över pannan. Vi sa hej och hon tittade utförskande på mig. -Är du här ofta? sa hon och jag sa sällan. Hon ville dansa men jag bara log och tryckte hennes hand och sa att jag skulle dricka champagnen en stund.
Några minuter gick och plötsligt drog och slet någon annan i min hand. Det var en korthårig butchtant som jag sett förut och hon är galen i mig varenda gång jag är där.
-NEJ TACK. IGEN! skrek jag och ryckte bort handen, arg. Senare hittade jag henne i någon annans famn. Det var vulgärt att de hur de slaskade runt i varandras ansikten där på bänken i det andra rummet medan schlagerdängorna pulserade mellan väggarna. Försökte snabbt tänka bort bilderna på vad de antagligen skulle göra senare i natt.
Jag krockade med Monique som var där med sina nya flickvän. Monique var lika vacker som jag mindes henne, jag hoppas de är kära. Sen träffade jag en annan gayherre som också jobbar i mediefabriken och vi pratade jobbet och männen igen, som vi alltid gjorde. Jag och Millish blev rätt berusade och skrattade åt dekadensen och de fulla transorna fast vi inte fick. Diskret trodde vi, men idag undrar jag. Deras ben var långa och knotiga men ändå bar de så tunna, så tunna strumpbyxor att varenda liten ådra lyste igenom. Korta kjolar hade de också och perukerna hängde på sned. De dansade vilt med varandra och vevade sina gigantiska armar i luften. Jag kom och tänka på hur söt vår transexuella väninna var i jämförelse, tack och lov. Jag önskade att hon var där med oss.
Jag dansade faktiskt när de spelade Justin Timberlakes nya och det var skönt och opretantiöst och sån skillnad motför Vitan på Spy där allt var så utstuderat och det viktigaste var att dansa snyggt och inte att känna, som det såg ut. Det var härligt att slänga med armarna och jag kände mig fri och Millish också, vi pratade om det sen när vi köpte godis på seveneleven och svullade för fulla muggar och skrek och skrattade åt östgötska fraser. Fy schaaaaaaalingen döh!! Det stod en man och glodde på oss och jag gav honom en slängkyss då jag gick. Vi somnade mitt i ett fnitter.
Krasch bom bang och ännu en glögg!
klickbara vännerbilder
Vaknade med ett ryck igen. Och av en känsla av att det var så här mitt liv var, på gott och ont förståss. Pang, bom, krasch och leva i rapid. Som ett gift, kan inte sluta, kan inte softa, älskar livet. För mycket skulle jag tro.
Klockan 11.30 och va? Åh nej! Glögg hos Toffe och Katja och elva skulle jag ha vart där! Studsade upp och in i dusch och i en klänning och rouge på kinden och iväg. Saint Agur-ostar och chèvré från butiken och plingplong så var jag där. En mistel fick de att kyssas under och bordet var uppdukat med lussekatter och hembakt fikonbröd och där var de vackra: Toffe, Katja, Fredrik, Johan, Karin, Lisa och alla andra bakismonster. Det var idag alla ville ha trötta kramar och höra snälla ord i sina öron.
Toffes lockar stod åt alla håll, sådär snyggt som alltid och han visade mig in i rummet. Jag var glad och sa hej till alla jag kände och tänkte att vad ofantligt bra man har det med vänner och alla som man känner. Satte mig ner och starkglöggen brände. Såg in i Karins ögon, såg värme och lite svall, som att hon inte riktigt visste. Som vackrast var hon när hon öppnade fönstret och såg ut över kalla husfasader och förmiddagsstad. Vi ska ses snart Karin och jag! Johan lade armen om sin nya kärleksvän Sebastian och Lisa log när jag frågade om hennes skäggman och oj vad fin han var på bilderna hon visade. Fredrik ynklade sig om sitt knä och Doktor Katja gjorde sin plikt med den regelrätta undersökningen. "Du har en skada i pes anserinus" sa hon på läkarvis. Hon är ball tänkte jag och kameradokumenterade alltihopa.
Mätt på lussebullar och chokladtomtar och göttegöttans i botten, dog allting bara av när jag var tvungen att gå och nu sitter jag här i den tomma kalla mediefabriken. Maskinerna surrar och arket är tomt och manus ska skrivas och skurkarna väntar på att jag ska ringa dem. Dags att jobba nu.
Juleglögg hos Hasse
Liten Hasse Aro + syster
Dagens sjukaste
Ringring:
"Jag har just fått gratisplåtar till Jerry Williams julshow. Den börjar om en och en halv timme. Ska du med?" (I can jive, I can jive)
Mohahahahaha!
Skrot och Korn bondar
Mina ex Skrot och Korn har börjat buksvågerbonda. Intressant.
Grannbråk = Tittarstorm
De gånger tittarsiffrorna varit högre i Insiders 4 1/2-åriga historia var när Hans Sheike piskade sina kvinnor, när Insider granskade Sveriges sekter, när reportaget om kalsongmaffian sändes och programmet om Christer Pettersson. Men allra flest tittarsiffror hade Insider när Robban söp sig full för att köra bil i tv, med 645.000 tittare.
Kul! Reprisen går natten till måndag Kl 00.10.
Ofrivilligt studiebesök i slaskfabriken
Visst. Mer kärlek åt folket. Fint med “love and passion is in the air” och allt sånt. Men varför är det så äckligt att se vissa hångla offentligt?
De är mer upptagna av att se sexiga ut inför andra än att njuta av personen som just sladdrar runt i deras ansikte, vilket borde vara den mest naturliga reaktionen, eller åtminstone en självuppfyllande prioritering. I stället svankar tjejen, slingrar sig lagom sexigt och gör allt för se ut som bästa sortens pornostar. Killen tuppar upp sig, tar ett fast grepp om midjan medan han bröstar upp sig och spänner sina käkar. Ibland öppnar han sina slutna ögon och slänger snabba blickar omkring sig innan han dregglar vidare.
Det är inga diskreta kyssar vi får se, snarare bjuds vi på ett oönskat studiebesök i slaskfabriken.
Det värsta är att jag inte kan låta bli att glo. Som jag glor! Med ögonen stora som pingisbollar står jag där, helt förstenad. Helt fascinerad, samtidigt som jag tänker nedlåtande tankar. Inte bara om det offentliga kolla-på-oss-hånglet utan också om vit-skräps-kläder frå Ohio på Drottningatan, om väteperoxidens intåg i folkhemmen, och om gymkillarnas eviga pumpande framför SATS-speglarna. Jag tänker på frisörskornas eviga lobbyverksamhet för galna grabbfrisyrer som gör att grabbarna kommer tillbaka en gång i månaden, för att få den rätta big brother-tuppen. Jag målar upp bilder på eventuella halvpuckade avkommor, jag ser hångelparet tillsammans om femton år då de alkat ner sig på den lokala kvarterspuben i Västerhaninge tillsammans med sina tonåriga barn, jag ser mänsklighetens förfall. Alltid skenar det iväg. Fy på mig.
Det hände idag, utanför Konsum. Som jag glodde.
Huvudrollsinnehavaren i mitt liv
Dagens citat:
"Det slår aldrig fel. Varför tror varenda snubbe jag träffar att de är huvudrollsinnehavaren i mitt liv?"
Ja, det kan man ju fråga sig om man vill.
Kill the monster!
Fick rysningar på tunnelbanan i morse. Tittade antagligen lite för noggrant på december-svennarna. Hålögda och danna satt de där med grönbleka ansikten.
Den värsta rysningen fick jag av speglingen i rutan bredvid. God damn! KILL IT!
Dags för "Operation marla-makeover". Sprutlackering, ja doppa fejjan i Helena Rubenstein-foundation. Hoppa i en skrikig tröja, ploppa brokiga clipps på örsnibbarna, smetsmacka på grönlila ögonskuggor och ej moraliskt försvarbara mängder purpur-rouge. Farväl gråmus, goodbye zombie, adjöss spöke. Säg hej till din livs levande färgklick! Jag är här för att skrämma slag på dig, i positiv bemärkelse!
Vem var vad, jag?
Man tror sig veta för en stund. I några månader, kanske i något år. Det är då man glömmer bort att man någonsin undrat. När man står stadigt på marken och tar små bekväma feghetsteg i precis rätt rikting.
Det är så skönt att ta de där fjuttiga stegen i sakta mak, med jobb och med relationer, ja med hela livet. När tryggheten värmer som en skön yllefilt runt själen. En ganska så... trist yllefilt visserligen. Som kan kväva kreativitet och skapa apati.
Men så får man en knuff. Kastas in i något som får marken att skaka, ögon att rulla och nervösa fingrar att frysa.
Eller så knuffar man sig själv in i det okända. Låter maktlystnad, kåthet, girighet eller kärlek ta över. Som får en att kasta sig fram bland sprakande endorfin-fyrverkerier och lyckokickar, där man känner ruset, ser ljuset. Åh, det sköna, ljusa ruset. Som kan göra så ont till slut.
Visst är det konstigt, livet.
Tröstätningsmanövern
- När du ser henne håglös och deprimerad vandra omkring i stan, det är då hon behöver stoppas.
- När ni hittar honom ensam i en bar med en avslagen bärs i handen, det är då han behöver en tröstande kram.
- När hon drar sina linor på Spyans toalett, det är då hon vill bli älskad.
- När han boffar bort sina dagar i lägenheten vid Slussen, det är då han vill att du ska knacka på hans dörr.
- När hon avverkar män för att sno åt sig lite kärlek, det är då hon behöver någon att prata med.
- När ni ser mig svulla knäckiga dajmar och svulstiga guldnougater vid godisautomaten, det är då jag behöver en klapp på axeln.
All work and no play makes me a dull girl
För att poppa till det och få lite inspiration i arbetet sökte jag information på internet. Kanske kunde några hederliga gamla ordspråk ge mig arbetsglädjen tillbaka. Det gick sådär.
Arbete har en bitter rot och en söt frukt.(Sverige)
Jag smaskade upp den söta frukten på två röda! Den bittra roten sitter dock som en jäkla analplugg i halsen, vilket gör det svårt för mig att andas och i förlängningen arbeta.
Arbete gör sömnen söt.(Sverige)
Ha ha ha! Mm, right. Svettig ligger man där och vrider sig medan man hör ledningens förvrängda spökröster, låter alla synkar surra i skallen medan man klipper klart inslaget i sömnen.
Det finns inget smutsigt arbete, smutsigt kan bara samvetet vara.(Ryssland)
Nu förstår jag plötsligt varför det finns så många ryska escort-flickor här i stan.
Den som inte vill arbeta, han ska heller icke äta.(Bibeln)
Att Guddan kunde vara så grym: Död åt de arbetslösa!
Man ska smida medan järnet är varmt.(Danmark)
Eller slå det i skallen på chefen.
Ett dåligt utfört arbete hämnar sig på arbetaren.(Ryssland)
Kasta skit på blåkrageslavarna på golvet bara! Gör det!
Den som uppfann arbetet kan inte ha haft någonting att göra.(Tyskland)
De besitter en ypperlig slutledningsförmåga, de där nazi-avkommorna.
Man tröttnar aldrig på att arbeta åt sig själv.(Ryssland)
Eh.. Ryssar..
Vita händer uppskattar andras arbete.(Ryssland)
Eh.. Ryssar?
Villig häst får dra lasset.(England)
Sen när blev villig = puckad?
Hur vacker är inte hackan i en annan mans hand!(Arabiskt ordspråk)
Åh, grovarbetande män! Så sant, så sant.
Förhatligt arbete gör dig till slav.(Iran-Persien)
Nu börjar det likna något. De kan de där araberna.
Arbeta, och du blir stark. Sitt stilla, och du kommer att stinka.(Arabiskt ordspråk)
Tycker mig förnimma en svag doft av något äckligt på redaktionen emellanåt. Antagligen sitter kollegorna och låtsasjobbar.
Arbete är bra, så länge man inte glömmer bort att leva.(Afrika-Bantu)
GE MIG ETT LIV!
Arbetaren är sin lön värd.(Bibeln)
Nähä? Suck. Att Guddan inte kunde komma på nåt bättre..
Arbete befrämjar hälsa och välstånd.(Sverige)
This must be the Per Albin Hansson-shit.
Arbete skämmer ingen, men att inte arbeta är skamligt.(Gammalgrekiskt ordspråk)
Says who? En gammal grek? Här på söder lökar alla slackers runt med ett nöjt kreativitetsleende medan de gör egen musik och går på gratisfester.
Det är inte arbetet som tar död på en man, utan bekymren.(England)
Arbete innebär ju en hel del bekymmer. Enligt den här teorin kommer jag snart att dö den skrämmande marladöden. Nu fick jag plötsligt väldigt mycket dödsångest.
Självupptagen och tillknäppt på samma gång?
"En och annan uppfattar dig just nu som en smula självupptagen och svår att riktigt komma in på livet."
Så stod det när jag slängde ett öga på Metros horoskop i morse. Jaha.
Idag gör jag ett litet experiment. Jag går emot allt vad min personlighet heter och ska försöka vara så liten, så liten, så liten, att jag knappt syns. Jag ska även vara ödmjuk och älskvärd på det blygaste lilla sätt jag kan. Den enda gången jag ska synas är när jag överöser omgivningen med smicker. Och ställer genuint intresserade frågor av privat karaktär. Eventuellt ska jag putsa ett äpple till bossen också.
Sen tänkte jag fläka ut mitt inre till en kollega. Det kan bli Slätt. Jag ska binda fast honom i kontorstolen och gråta ut i hans fastsurrade knä. Låta honom lyssna på alla de lösa trådar som virvlar runt i mitt huvud.
Det dök bara upp en ynka liten fundering i min förvirrade skalle. Hur ska jag kunna öppna mig och låta någon komma mig in på livet utan att bli helt självupptagen och bara prata om mig själv?
Ja, det kommer att bli ett problem det där.
Grannbråk i Insider
På torsdag visas inslaget om grannarna Modins/Perssons i byn Mom utanför Sandviken. I 18 år har deras vardag kantats av hot och osämja. Konflikten tycks vara omöjlig att lösa. Enligt Insiders beräkning har Momby-fallet kostat skattebetalarna ca tre miljoner kronor.
Se Insiders reportage om grannbråk runt om i landet, torsdag kl 22.00 på TV3.
Köttskalledisco och tigersushi-relaterad postpunk
Citat Spy Bars nyhetsbrev:
"Vita baren: Überstammisarna Luciano Leiva och bröderna
Kleerup spelar köttskalledisco, rymdrock och Tigersushi-
relaterad postpunk."
Köttskalledisco! Tigersushi-relaterad postpunk! Fantastiskt! Nu vet jag vad det är för jobb jag ska satsa på. Vilken dröm att ordbajsa en massa sinnesjuka termer dagarna i ända och dessutom få skicka dem till bajsnödiga credmänniskor. Det finns en hake dock: Stackars små kidsen. De kanske börjar svänga sig med begreppen på allvar. Pepprar affischer och droppar dem på skoldiscot.
Mitt söta lilla nyårstal
Julklagokören ljuder lamt i år, jag märker hur jag projicerat all julångest på nyårsafton i stället. Ack och ve och fasa, aldrig ska man få vara glad.
Som jag bävar för alla de där löftena man måste ge, alla falska leenden man måste avfyra under fyrverkerierna. Där ditt leende är lika charmant som den där lama raketen som inte nådde riktigt ända upp och som fjölade ner lite sådär pissigt pinsamt. Ynkliga lilla raketen! I grannens skitiga snödriva hamnade den och vi skruvade på oss igen, sådär besvärat sparkade vi i snön och singlade iväg en fånig snöboll bara för att. Och så festen då. Festen då den ene åker på däng och den ande hamnar i säng och din älskare ringer upp några tjugoåringar som blir sådär överförtjusta av att få en gratis bärs och som kråmar sig i din äckliga wannabeeglans som du har för att du tror att du uppnått nåt när du kan hoppa över ytlighetsrepen med Siepen och dansa hett till Kovac och när du slinter mitt framför Winter och hejsan-hoppsan-Mattson!!
Klockan slår tolv i långa gonggonger och det krävs fina ord och kyssar och hångel, med den du lovat. Det är nu tvivlen bränner under pannan, när du tänker på en annan, när du svalde då alla känslor för den du valde, var fel, när du inte känns hel och du börjar fundera på meningen med allt och ska vi älska tusenfalt? Nytt år på gång och klackarna i taket och tjo och tjim och.. alldeles.. alldeles... Fruktansvärt.
Jag skrev ett vackert tal. Som jag ska skrika i era öron. Söta duktiga lilla jag, som skrev ett sådant fint litet nyårstal!
(talet läses i skrikande Jarl Kulle-manér med skorrande teater-r)
Nyårstal 2006/2007
Det är nu det börjar.
Rrrrring klocka Rrrrring och vrid er i plågor - Du ska va eld, du ska va lågor!
Lyssna till trummor och bas - Höj era blixtrande glas!
Skrik ut tvåtusentalets ångest i natten - Visa ditt bröst och lyft på hatten!
Glöm alla dova orkestrar en stund - Låt nyårschampagnen bubbla i mund!
Stryk ett streck över det pissiga året - Skrik att det var väl för fan på håret!
Dansa på borden, låt klackarna eka - Kyss, hångla loss, låt lustarna leka!
Knyt dina nävar och ropa i natten - Ryck sönder din frack och kasta kravatten!
Gott folk och vänner, systrar och bröder -Låt blickarna mötas, få se hur ni glöder!
Ta för er av nyårsnattens hetta - Ät och drick er varma och mätta!
Slit era armar, låt huvuden rulla - Låt larmet gå, sup er fulla!
Kom igen du din lymmel, var inte blyg - Kom hit på direkten, knyt näven i smyg!
Hoppa upp i den blodröda djävulsvagnen - Be om för mycket och halsa champagnen!
Ni vet bäst, nej känn inte brådskan - Piska er häst och guppa i droskan!
Skrik dig hes för det nya året – Slå dig fri, stoppa fingret i såret!
Drick gröna hissen och böna och be - Kasta dig överbord och dansa och le!
Ge någon däng när sekundrarna tickar - Hamna i säng, sno livslånga kickar!
Slicka och smek tusenfalt - Vi ska hitta mening med allt!
Bränn av en smällare, skjut ett skott - Låt kropparna smeka och leka omlott!
Känn ingen ånger - Lyssna och le i tolv långa gong-gonger!
Slit av dig blåsan och rispa dig röd - Kasta raketer och gasta och glöd!
Se på nattens stjärnklara himmel - Be för dekadens och innerstadsvimmel!
Rrrrring klocka Rrrrring och vrid er i plågor - Du ska va eld, du ska va lågor!
Lyssna till trummor och bas - Höj era blixtrande glas!
Nyårsvindar vänder! Det är nu och inatt det händer!
GOTT SVART NYTT ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!
I natt kände jag mig som.... Stephane!
Min mamma skulle inte förstå. Min syster skulle gapa. Min bror skulle avfärda den som hokus pokus-gallimattias. Jag älskar den: "The science of the sleep".
Regissör/Manus: Michel Gondry
Originaltitel:La Science des rêves
Längd: 105 min
Språk som pratas i filmen: Franska, engelska, spanska
Skådespelare: Gael García Bernal, Alain Chabat, Emma de Caunes, Miou-Miou, Charlotte Gainsbourg
Genre: Drama
Jag och min gamla kursare Tom gick och såg filmaren Michel Gondrys senaste film "The science of the sleep" på Saga. Gondry har regisserat Daft Punks "Around the world" och några av Björks och Massive Attacs videos samt långfilmen "Eternal Sunshine of the Sportless mind".
Jag ville gärna se hans senaste film. Den var inte riktigt klok. Gondry lyckades pränta ner alla sina uppfuckade fantasier på filmduken:
En galen sömngångare som inte kan skilja på dröm och verklighet, polisbilar i wellpapp, hemgjorda animationer, tidsmaskiner, barnsliga konsverk och pubertala lekar. Precis vad jag behövde igår. Jag garvade som vanligt som en häst på helt fel ställen, det enda negativa med att gå på bio, men jag kan inte rå för att det var hysteriskt roligt när Stephane satte på sekreteraren på kopieringsmaskinen.
Handlingen? Galen. Stephane är konstnär och grafisk designer och flyttar till sin mamma i Paris för att lansera sitt senaste verk, en Katastrof-kalender. I stället hamnar han på ett monotomt skitjobb med trista arbetsuppgifter och galna arbetskamrater. Arbetskamraterna dyker efter dag ett upp överallt i hans drömmar, precis som hans vackra granne. Grannen som han snart förälskar sig i och som han hela tiden gör bort sig inför, genom att skriva obegripliga kärleksbrev i sömnen och skjuta in dem under hennes dörr.
Den där känslan jag har i mina egna drömmar om natten, där allt är stilla men ändå inte och där långsamt är snabbt och där allt snurrar på i en ologisk karusell- den känslan har Gondry fått fram.
Genom obefintligt miljöljud och pålagda vindar och drippelidropp och melankoliskt piano i kombinationen med de vackra bilderna. Filmen gjorde så starkt intryck att jag var helt snurrig efteråt. Alltsammans virvlade runt i min skalle ända in på småtimmarna. Hela natten kände jag mig som....Stephane.
Slutsats: En visuell orgasm. Se den.
Vi lägger ut oss på Spraydate.
Jag ska göra en bild av mig och mina tjejkompisars ansikten i Photoshop. Esthers stora vackra ögon, Krys modellkindben, Sesses aristokratiska näsa, mitt hår och Millish porriga plutläppar. Sen ska jag lägga ut den nykonstruerade damen på Spraydate. Undrar vad vi får för killar?
Pluxemburgs Pluxus
Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt roligt jag hade igår! Hej vad det går och oj vad jag ljuger. Det kan jag visst, jag är bara bakislat. Efter saki hos Kryan mötte vi upp Karin och såg Pluxus på Milliken Galley. Jag blev rätt förvånad förra säsongen när min arbetskompis Ekert stegade in på redaktionen och berättade att han inte skulle fortsätta jobba med oss mer. Han lade fotografkarriären på hyllan för att satsa på sitt skivbolag Pluxenburg. Cool tänkte jag, att det finns de som vågar kasta bort det trygga välbetalda för att satsa på sin hobby. Uppenbarligen funkade det. De har gett ut både Andreas Tilliander, Fibes, Oh Fibes! och Jeans Team. Ekert spelar själv i bandet Pluxus. Skön, skön musik. Efter spelningen drog jag Kryan, Esther och Pete vidare och skrattade oss igenom hela natten.
Som snö älskling
Min älskling, mitt hjärta är av snö.
Skör och vass som skare, vitt som det renaste lenaste puder.
Min älskling, mitt hjärta är en illusion och snön är en magisk mantel som döljer vad ingen får se.
Snön förvandlas lätt till kallt och isande vatten.
Under väntar den stora komposten där allt sakta ligger och ruttnar till fult förmultnat liv.
Mitt hjärta är en hård snöboll fylld med småsten men på ytan finns det rena lena pudret.
Vad som än händer med snön, finns stenarna alltid kvar.
Mitt hjärta är en överväxt grusgång, grön och fin på ytan men gruset finns där alltjämt.
Gruset som ovarsamma fötter trampat på, som giriga händer greppat och kastat iväg.
Mitt hjärta bär på en sorg, över att alltid stå bredvid, att alltid vara åskådaren.
sorgen över att aldrig våga delta.
Vad jag än fyller och täcker det med finns alltid den där, ibland som små gruskorn
ibland som jättarnas stenblock, oftast som småsten.
Mitt hjärta är rymligt, mitt hjärta är varmt, mitt hjärta är slutet och utan ingång.
Har gläntat på dörren och släppt in, stänger lätt porten ber alla gå, släpar in en ny sten, fyller på.
Min älskling.
Läs min kolumn i Metro idag!
Julen behöver inte vara en hemsk högtid.
Fast ni bloggläsare läste den väl redan här i måndags.
Fyndighetstress
Telefonen ringde, det var chefsredaktören. Jag hade fem minuter på mig att vara fyndig inför morgondagens publicering. En sak skulle dissas, en sak skulle hyllas. Fick självklart hjärnsläpp.
-Jag ringer tillbaka om fem minuter, sa han.
Ringa fredagstrött frilansare på det där sättet! Klockan 22.00 inne på Jerusalem kebab, medan challachallamännen skriker och kebabmaskinen brummar och man står med väskor och plånböcker i ena handen och telefonen i den andra och ska betala och den arabiska musiken överröstar honom? Kräva kreativitet på tid? Vet hut! Jag kom i alla fall på något föga förvånande till slut. Läs Metro i morgon.
Tv-reporter. Som tur är.
Projektanställd kollega på angränsande redaktion: "Jag har fixat en intervju med en fantastisk man! Han är Krimenolog och Historier och så vidare."
KrimEnolog? HistorIER? Och så vidare?
Jag dånar.
Glöggaftonshysteri
Har redan haft en glögg. Redan varit på två glögglögg. Och är bjuden på fyra glögglögglögglögg till, i nästa vecka.
Torsdag: Norrländsk försäkringskrängande Jorbroian med matchat hem.
Fredag: Snygg skolfrökensträng munlädersmaja, numera lycklig ägare av livs levande mustaschman.
Lördag: Överårig men välbevarad kaxig singelprogramledarman med svart humor.
Söndag: Blondvackerlockig boss med blivande doktorsfru och frigolittomte.
Glögglögglögglögglögglögglögglögglöggglögglögglögglögglögglögglögglöggglögglögg!!
Jag gillar den här nya Glöggkvällshysterin. Där alla ska bli fulla tillsammans mellan nejlikeångorna. När skumtomtarna svullas upp på två röda och när alla försöker skapa lite krystad dekadens innan det påtvingade familjemyset sätter igång på allvar. När de tristaste typerna spetsar glöggen med den medhavda vodkapluntan, bäljer i sig den i stora svep och hånglar upp grannen inne på toaletten. Mitt största nöje på glögg-aftnarna brukar vara att starta ett allergichocks-bet där alla får satsa en slant på vem av nötallergikerna som får ett anfall den här gången. Sist var det i det tristaste laget. En gäst fick bara en mildare typ av oralt allergisyndrom, med en sketen svullnad, lite klåda och några futtiga munblåsor.
Glöggen min som är i muggen
kryddad vare din doft
Välkommen utan lite
Må du smaka, såsom av rödvin
Så och av julfrid
Russin och mandel förgyller din smak
och vi tar på oss alla skulder
V berusas i din närhet
Inled oss gärna i frestelse
fräls oss ifrån oro
Ty julen är din
och smaken och
härligheten
i evighet.
Glöggen.
Nae. Fy fan.... Förlåt.
Han dissade henne
Okej. Jag förstår nu. Han skrev "Det här är min mardrömtjej". Jag suckade högt och tänkte att det är väl ännu en i raden av alla de söta tjejer han dissat. Jag himlade med ögonen ända tills jag såg henne. Kan ha viss förståelse för vad han tänkte. Med den hjärnan, med det skräcködle-utseendet och det så kallade artistnamnet- så fine.
Stora tjockskalliga pojkar- del II
Deras övervakare hade placerat dem mitt emot varandra på tunnelbanesätet. Jag kunde inte låta bli att stirra på dem. De var så otroligt fula att mitt vanligtvis mansälskande hjärta plötsligt svämmades över av avsmak.
Deras kängbeklädda enorma ben fyllde upp hela sittplatsen. De bar likadana Outlet-tshirtar, fast i olika storlekar. Deras huvuden var rakade och när man såg in i deras ögon fanns där bara idioti och iq fiskmås. Nöjt smaskade de på sina prillor medan övervakaren så gott han kunde svarade på deras idiotiska små funderingar.
De såg sådär stora, tjockskallade och dumma ut. Om de här männen är vad livet har att erbjuda är jag hellre barnlös resten av mitt liv, tänkte jag och insåg att min biologiska klocka aldrig någonsin skulle kicka igång.
Jag och såg ut genom det svarta fönstret där jag egentligen såg en spegling av mig själv. Innan dörrarna slogs upp vid Medborgarplatsen berättade jag för övervakaren att de var de sista männen på jorden jag skulle vilja ligga med. Han fnös föraktfullt till svar.