Min transexuella väninna
Jag är en av de få som vet. Jag och Millish. Hur han kämpar med sitt inre och hur han gör allt för att våga ta det där steget och byta kön. Det är en tung hemlighet att bära på. Ofta skrattar vi bort den tillsammans.
Vi umgås under blåa himlar, dricker rosé och leker. Sådär som man gjorde då man var barn. Plockar fram älsklingstransan stora svarta manliga bag som står längst in i garderoben fullproppad med viskos, pärlor, peruker, kjolar, väskor, klänningar, glittiga skor och atteraljer. Vi klär ut oss och har stora fotosessioner. Bilder som vi publicerar på nätet och låtsaas vara några andra. Det är inte bara han som vill vara diva för en dag ibland. Jag och Millish poserar, leker glitter och glamour och lägger funderingarna över livet åt sidan för ett slag. Han äger mer smink än jag. Han är kvinnligare än jag. Ibland känner jag mig som en lastbilschaffis i jämförelse.
En dag i februari döpte vi honom. Det var dags nu när han börjat sin könsbytesutredning. Han ville heta något fint, men inte för vanligt. Vi skulle bestämma, sa han och log. Han ville ge oss det förtroendet. Vi tog uppdraget på största allvar och hade en liten champagne-ceremoni. Under skratt och fniss skvätte vi ner honom, men under ytan fanns allvaret. Det här var ju faktiskt hans framtida namn om han kom så långt att han skulle byta kön.
Han kommer från en liten stad i Sverige. Som kille är han så manlig, så maskulin! Ingen kan ana hur han efter timmar av förberedelse förvandlas till en söt kvinna med de finaste drag.
Det är karisman som gör det. När han kan vara sig själv, den där kvinnan som finns i hans hjärta, då utstrålar han ett lugn, en skön varm harmoni. En harmoni jag aldrig sett hos honom när han är kille.
Det är karisman som gör det. När han kan vara sig själv, den där kvinnan som finns i hans hjärta, då utstrålar han ett lugn, en skön varm harmoni. En harmoni jag aldrig sett hos honom när han är kille.
Min katt vill alltid leka med män, det är min före detta sambos fel. Min katt har aldrig rört en tjej men hoppar alltid på byxbenen på männen för att få lite uppmärksamhet. Han har gjort det på min transexuelle vän, när han hälsar på som kille. Men aldrig när han är tjej.
Det måste vara den där varma, äkta utstrålningen som gör det. När han utstrålar en femininitet. Vad ska det annars vara?
Det måste vara den där varma, äkta utstrålningen som gör det. När han utstrålar en femininitet. Vad ska det annars vara?
Hans charm som kille fick mig nästan på fall där för några år sedan, innan han berättade sin hemlighet. Full av energi är han. Rastlös, sökande, utagerande och charmigt glad.
Men så har han den där sorgen, det där frånvarande som man aldrig kan sätta fingret på. Ingen kan ana att det frånvarande är en längtan efter att bli kvinna. Ofta kommer jag på honom med att inte lyssna. Hans tankar seglar bort, han vänder sig innåt. Idag vet jag vad han tänker på. Då vet jag att det enda han vill är att åka hem, fort, fort, fort! Och byta om, sminka sig, gör om sig- för att få vara sig själv.
Men så har han den där sorgen, det där frånvarande som man aldrig kan sätta fingret på. Ingen kan ana att det frånvarande är en längtan efter att bli kvinna. Ofta kommer jag på honom med att inte lyssna. Hans tankar seglar bort, han vänder sig innåt. Idag vet jag vad han tänker på. Då vet jag att det enda han vill är att åka hem, fort, fort, fort! Och byta om, sminka sig, gör om sig- för att få vara sig själv.
Ibland iakttar han Millish, hon är ju så vacker. Han ser på henne, inte med beundran eller attraktion, utan med avundsjuka.
Han vill inte känna så. Men han kan inte, hur mycket han än vill, tycka undan den där önskan om att få vara precis sådär kvinnlig och vacker, som hon är. En gång trodde jag att han var attraherad av henne, men nu har han berättat hur han kan iakkta kvinnor med avundsjuka och sorg. Två svarta känslor som förgör honom.
Han vill inte känna så. Men han kan inte, hur mycket han än vill, tycka undan den där önskan om att få vara precis sådär kvinnlig och vacker, som hon är. En gång trodde jag att han var attraherad av henne, men nu har han berättat hur han kan iakkta kvinnor med avundsjuka och sorg. Två svarta känslor som förgör honom.
Han är lycklig ibland. När vi vågar oss ut, när han får möta människor som förstår honom och när han vågar vara tjej. Då ler han och blir så där varmt kärleksfull. Han känner sig trygg med oss, han vet ju att vi förstår honom. Jag har lyssnat på honom, stöttat honom i otaliga timmar för att försöka förstärka det lilla självförtroende han besitter som tjej.
Han har ingen önskan över att bli gala. Han vill inte glittra sådär extravaganza. Han vill inte bli en drag queen, han vill inte att alla ska se honom och vända sig om på stan. Han vill bara bli en helt vanlig tjej.
En tjej med ett vanligt namn, ett vanligt jobb och ett vanligt liv. En tjej som ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta. Ofta kan han inte sova. Ofta ligger han där i sin säng och grubblar. Han tänker stora, livsavgörande tankar och han klickar på datorn där i nattmörkret. För att läsa om operationer och könsbyten. ”De tahiländska kirurgerna är bäst i världen på att operera om ett manligt kön till en vagina”, läser han för mig då han ringer om nätterna. ”Hårtransplantationen kan bli svår” suckar han och låter sådär tvivlande, ynklig. Jag tröstar honom med att säga att det löser sig. Du kommer att bli precis sådär söt, fin och vanlig när du vågar ta steget och byta kön.
Han har ingen önskan över att bli gala. Han vill inte glittra sådär extravaganza. Han vill inte bli en drag queen, han vill inte att alla ska se honom och vända sig om på stan. Han vill bara bli en helt vanlig tjej.
En tjej med ett vanligt namn, ett vanligt jobb och ett vanligt liv. En tjej som ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta. Ofta kan han inte sova. Ofta ligger han där i sin säng och grubblar. Han tänker stora, livsavgörande tankar och han klickar på datorn där i nattmörkret. För att läsa om operationer och könsbyten. ”De tahiländska kirurgerna är bäst i världen på att operera om ett manligt kön till en vagina”, läser han för mig då han ringer om nätterna. ”Hårtransplantationen kan bli svår” suckar han och låter sådär tvivlande, ynklig. Jag tröstar honom med att säga att det löser sig. Du kommer att bli precis sådär söt, fin och vanlig när du vågar ta steget och byta kön.
Men till och med jag som vill vara förstående, fördomsfri och öppen, har det svårt ibland. Könsrollerna. De är så djupt rotade. Jag tvivlar. Varför måste han vara så överdrivet kvinnlig? Jag besinnar mig. Jag vet ju att det är för att han ser så manlig ut, är så manlig. Varför kan han inte stå för sig själv och bara träda fram och säga ”Här är jag?” Men jag besinnar mig. Jag förstår hur svårt det är.
Han umgås i stora killgäng. De är sådär grabbigt manliga. Om de bara visste tänker jag när han berättar om deras upptåg.
När de ser på fotboll tillsammans, när de snackar brudar och bärs, när de tjatar på honom och säger att det fan är dags att du träffar en brud nu, hörru! Ibland undrar jag hur han orkar.
När de ser på fotboll tillsammans, när de snackar brudar och bärs, när de tjatar på honom och säger att det fan är dags att du träffar en brud nu, hörru! Ibland undrar jag hur han orkar.
Men han har ett bra liv. Han är populär bland vänner, på jobbet, överallt! Han har bra ekonomi, han är omtyckt och reser. Det gör det svårare. Han sa en gång att allt vore enklare om han hade ett sånt där miserabelt liv som man läser om. Som man sett i någon dokumentär om Transexualism på Discovery. Där personen i fråga varit olycklig, ensam och rädd. Där det nya livet ter sig så bra nu när de fått byta kön. Det vore så enkelt att byta bort ett sådant liv. Könsbytesutredningen är snart klar. Läkarna, psykologerna och terapeuterna har gett hoonm klartecken. Han är en typiskt transexuell person, det råder inga tvivel om det.
Jag tycker så mycket om honom. Jag stöttar lyssnar och pratar. Men det är upp till honom nu.
________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bra.. blev tårögd =/
Postat av: Tony
Trevligt att läsa , ha de super fint nu.
Tony
Postat av: Veronica
Berörde mig enormt mycke...
Postat av: Erika
Åhhh, det är nästan som att läsa om mig själv, enda skillnaden är att för mig finns ingen Marla och Millish.
Postat av: Jes
Fin läsning. Och jag förstår henne.. Jag hoppas allting går bra. Jag undrar bara varför du kallar henne för honom.
Postat av: marla
Han är än så länge både och.. Lever ett mansliv nu.
Postat av: Jes
Okej. Det där är väl upp till var och en, eller främst din vän såklart.
Postat av: marla
Precis, jag är ju en av hennes närmsta vänner så jag vet ju hur hon vill ha det.
Postat av: Malin
när jag läser de där.. jag förstår verkligen.. och jag stöttar iden för att han ska få vara sig själv.. de e bara att kämpa på, kämpa för lyckan :)
Postat av: Les Misérables
Han kan vara lycklig som har dig. Det borde finnas fler som du. Han är underbar.
Postat av: Monica Malm
En jättefin text om den vackra relation ni har. Är själv transa och skulle gärna ha en tjejvän som du. Ville bara säga det. Hälsa Millish. Han är jättelyckad som tjej.
Kram
Monica
Postat av: Cattis
Det är skillnad på könsroller och könsidentitet. Bara för att det finns könsroller i samhället betyder det inte att man själv kan styra över vilket kön man har i huvudet.
De flesta transsexuella (inklusive mig själv), vill bara vara "vanliga" människor. Vill ha en kropp som stämmer överens med hjärnan.
För vanliga människor som redan har en matchande hjärna och kropp är detta någonting som inte går att förstå.
Själv var jag extremt manlig. Nu är jag en kill-tjej. Men ändå en tjej. Jag bara måste vara tjej. Ingenting som man själv bestämmer.
/ Cattis
Trackback