marla - en expressionista

Hamnade på gayklubben Connection på Restaurang Cattelin i Gamla Stan. Lördagen var tydligen tjejernas kväll, muttrade mina homokillpolare och sneglade mot utgången.

Ända tills Karl hamnade mitt framför en ung söt man i randig tröja på dansgolvet. De slängde heta blickar på varandra till Kylies "Can't Get You Out Of My Head". Jag log uppmuntrande till snygg-Karl och tänkte att det här var väl ändå något för honom. Men plötsligt var mannen i den randiga tröjan och plutöverläppen borta. En kvart senare hittade vi honom i baren med en flaska champagne och fyra glas. Han ville bjuda mig och Millish och Karl sade han. Gratis champagne igen, det var inte sant! Glatt överraskad lyfte jag det vackra glaset högt över mitt huvud. Såg på det, och glaset blixtrade under discolamporna. Jag förde det till läpparna, blundade. Det var svalt och berusande och jag tänkte på heta kroppar som slingrade sig om varandra.

Jag öppnade ögonen och framför mig står en tjej, cirka tjugo och plus. Söt som socker. I vit och marin sailortröja, mörkblå Acne och blonda slingor som hängde över pannan. Vi sa hej och hon tittade utförskande på mig. -Är du här ofta? sa hon och jag sa sällan. Hon ville dansa men jag bara log och tryckte hennes hand och sa att jag skulle dricka champagnen en stund. 

Några minuter gick och plötsligt drog och slet någon annan i min hand. Det var en korthårig butchtant som jag sett förut och hon är galen i mig varenda gång jag är där. 

-NEJ TACK. IGEN! skrek jag och ryckte bort handen, arg. Senare hittade jag henne i någon annans famn. Det var vulgärt att de hur de slaskade runt i varandras ansikten där på bänken i det andra rummet medan schlagerdängorna pulserade mellan väggarna. Försökte snabbt tänka bort bilderna på vad de antagligen skulle göra senare i natt.

Jag krockade med Monique som var där med sina nya flickvän. Monique var lika vacker som jag mindes henne, jag hoppas de är kära. Sen träffade jag en annan gayherre som också jobbar i mediefabriken och vi pratade jobbet och männen igen, som vi alltid gjorde. Jag och Millish blev rätt berusade och skrattade åt dekadensen och de fulla transorna fast vi inte fick. Diskret trodde vi, men idag undrar jag. Deras ben var långa och knotiga men ändå bar de så tunna, så tunna strumpbyxor att varenda liten ådra lyste igenom. Korta kjolar hade de också och perukerna hängde på sned. De dansade vilt med varandra och vevade sina gigantiska armar i luften. Jag kom och tänka på hur söt vår transexuella väninna var i jämförelse, tack och lov. Jag önskade att hon var där med oss.

Jag dansade faktiskt när de spelade Justin Timberlakes nya och det var skönt och opretantiöst och sån skillnad motför Vitan på Spy där allt var så utstuderat och det viktigaste var att dansa snyggt och inte att känna, som det såg ut. Det var härligt att slänga med armarna och jag kände mig fri och Millish också, vi pratade om det sen när vi köpte godis på seveneleven och svullade för fulla muggar och skrek och skrattade åt östgötska fraser. Fy schaaaaaaalingen döh!! Det stod en man och glodde på oss och jag gav honom en slängkyss då jag gick. Vi somnade mitt i ett fnitter.