marla - en expressionista

En fin dag för en tid sedan, när jag kommer hem ifrån mitt jobb, upptäcker jag en grotesk störande ikon på mitt rena fina caprifolprydda skrivbordsunderlägg. Mannen jag dejtat i knappt en månad, och som jag i min enfald vid ett svagt tillfälle lämnat ut min dörrnyckel till, hade begått en oförlåtlig gärning.

Han hade installerat:
M U L T I P O K E R.

Mina ögon spärrades upp, min mage värkte och sura vätskor sökte sig upp genom strupen.
Men jag svalde.

Mina vänninor hade större problem: Det var JAS 39 Gripens modellbygge, det var skotska whiskysorter, det var mittuppslaget i ForHimMagazine. Det var grabbskrål, Uppfinnarklubbens årsmöten i källaren, anakondor, kom igen gubbar, kamphundar och Monstertrucks.

Det var proteindrinkar och spott i näven och det var våld. Allt värre än denna lilla rödgröna ikon.

Dagarna gick, nätterna flydde. Det störande ljudet ifrån datorns innanmäte och det enerverande knäppandet från tangenterna, var snart det enda jag hörde. Utom de få gånger han lämnade den nedsuttna skrivbordsstolen och steg in i mitt sovrum för att be mig slå en tärning.

Alltid såg han så nöjd och stolt ut när han lämnade över tärningen, som om han tyckte att han var en alldeles förträfflig man som gav mig det förtroendet.

Han log. Det var som att han lade lyckan i mina händer.

Motvilligt och febrilt skakade jag tärningen, kväll efter kväll. Tills jag fick nog.

Som gubben i lådan poppade han upp i mitt liv men slängdes bort lika snabbt.

_ _ _ _

Varje gång jag sätter på datorn träder ikonen fram. Och påminner mig om denna vidriga pokerman.