Ut med könskriget!
Jag är så trött på könskriget. På Bengt Ohlson som drog igång det senaste hysteriska mediedrevet med sin provokativa feminist-diss. Och på Marcus Birros, Isobels, Elin Alvemarks, Emma Gray Munthes könskrig. Nu även mellan mammor och pappor i Metros kolumner. Lotta Lindemark och Arne Wirén bråkar om vem som har det värst.
Åhå. Jag blir helt matt kroppen. Jag är trött på att kvinnor ELLER MÄN (ja faktiskt) utmålar sig själva som offer. Vi är för fan inga offer! Vi är individer í ett i-land (snälla det känns som att ni glömt) oavsett om vi vill kasta skit på Anders Wedin i Moneybrother, Gubb-Uffe Lundell, gnälla på pungsparkande söderbrudar eller nyliberala mediaflickor, bajsa på ord som patriarkat eller matriarkat. Måste det handla om ett hat mellan könen? Det värsta är att jag ändå inte kan låta bli att läsa och uppröras. Ut med könskriget! Nej, jag orkar faktiskt inte tycka varken mer eller mindre längre om den här maktkampen.
ignorance is bliss. lyckliga du, som inte fattat någonting.
Ignorance is bliss, om det vore så väl.
BK: Kan man verkligen inte vara less på att vi jämt ska kasta ner mänskligheten i nån sorts genitaliernas skyttgravar utan att för den skull påstås "inte fattat någonting"? Eller menar du något annat? Skrev du fel? Blev det ett "du" där det skulle vara ett "jag"? För då fattar i a f jag lite mer.
Och marla: Håller fullständigt med om att det kan bli lite väl mycket ibland. Lite oproportionerligt sådär. Och naturligtvis för mycket krigshets. Dessutom - jag är den första att ställa mig i skamvrån när det kommer till att överanvända genusbrillorna. Men bortsett fr tonlägesfrågorna: Är det inte bättre än alternativet? Att ingen tjatar om det ALLS? Eller ännu värre: Att bara representanter för EN grupp hojtar?
Nej, såklart dom flesta av oss inte är Offer. Men dom flesta av oss Påverkas av våra slentriantuggade könsroller. Ibland positivt. Ibland negativt. Och det tycker jag nog inte att man kan prata för mycket om.
Jag ser tonläget mer som barnsjukdomar. Det är fortfarande läbbigt för dom flesta att prata genus. Å när folk är skraja tar dom ju i.
Nåja. Nu blev det lite bladdrigt, men det är å andra sidan ganska följdriktigt.
Kram.
Here we go, det här är ju en soppa man inte vill hoppa över utan rakt ner i skiten bara.
Finns det strukturer - tveklöst ja. Ska det diskuteras - tveklöst ja. Finns det de som talar om det så mycket att jag vill spy på allting och börja cutta mig själv i armarna med vad som än finns till hands - oh hell yeah!
Det är ju detta som är saken, vi står vid en brytpunkt men debatten blir så högljudd att jag inte orkar med den ibland. Jag blundar, tänker tyst för mig själv att här ger jag mig, här går min gräns för vad jag orkar med i en debatt där folk stångar sina skallar in i varsin betongvägg. Inte helt ovanlig är känslan som kryper sig på, vill de verkligen nå framåt eller är debatten i sig en livskraft viktig att upprätthålla?
Som Moneybrothers nya heter "De vet ingenting om oss" och som är så smäktande jävla underbar att det inte funnits vit rock i den klassen på väldigt väldigt länge i detta land. Bruce i bästa svenska tappning. Sedär, jag är man och vit. Klassa in det på en skala alla debattsugna.
Att tiga ihjäl debatten genom ignorans har kanske fungerat i andra sammanhang, men håller med om att det inte kan fungera i den här. Självklart behövs diskussionen. Men en könsindelad debatt med sjukt elak skitkastning ger i alla fall mig en besk känsla i maggropen. Det är så klassiskt att männen drar iväg en fet bajsklump åt kvinnornas håll så snart kvinnorna kastat den första lorten (nu på Moneybrother)och sen så är bajsfesten igång. Plöstligt känns det som en tröttsam Skugge a la Fittstim -99 igen. Vi står alla och trampar på samma skithög. Fortfarande.
Och en märklig sak till: Inte en enda brutta vågar yla tillsammans med männen, men de män som ylar med i feministkvinnokören hyllas för sin politiska korrekthet.
Jag hatar skitkastningen nåt enormt jag med. Och den här om herr Wendin är väl osannolikt larvig. Det är ju fan bara rock. (Jaja. Även jag är vit å man å utbildad. Sikta in er.)
Men för att vara lite spekulativt konstruktiv dårå... här kommer en alternativ hållning utifrån ett av marlas exempel:
Lotta L skriver om hur män med barn på bussen får uppskattande leenden. Men att inte kvinnsen med barn får det. Att det räcker med att dom lånat ungarna från frugan typ en busstur bara. Det är säkert sant i nån mån.
Arne W skriver om den urgamla principen som hyllar mödernet framför faderskapet och därför slentrianmässigt ger kvinnor vårdnaden i tvister. Helt sant, den senaste statistiken redovisades t o m på nyhetsplats i Metro idag.
Vi prövar att kombinera de båda ståndpunkterna:
Moderna heteromän som lever i en förment jämställd kärnfamilj får omotiverat mycket cred så snart dom byter en blöja. Men så fort kärnfamiljen spricker så får dom varken eller. Inget barn, ingen cred.
Seså. Det gick ju fan. Fred åt oss alla!
Slätt: Jag tror jag hoppade ner i soppan jag med, lätt ambivalent som jag är.
A: "Det är ju fan bara rock" Ha ha! Så sant som det var sagt.
Angående Metros undersökning så var det ju inte direkt SIFO eller BRÅ utan en Metros egna internet-baserade undersökning med ca 900 personer som man inte har någon aning alls vilka de är, antagligen inte något tvärsnitt av befolkningen, kanske en massa glin. Men trots det tror jag faktiskt att statistiken stämmer. Fäderna har ju inte en channe i jämförelse med kvinnorna. I den konservativa rättsalen kan man snacka diskriminering, mannen KAN ju vara en presumtiv våldsverkare och han KAN ju vara oförmögen att ta hand om sitt barn. Nämndemännen drar öronen åt sig och Pang! ljuder klubban och sen går vårdnaden för säkerhets skull till mamsingen. Det har ju fungerat i alla tider. Fy schalingen duh!
Marla, så du tycker inte att någon skulle ha reagerat på Bengt Ohlsons vidriga kolumn då?
Jag tycker att den aldrig borde ha publicerats. Den innehöll så många fåniga fördomar och rena fantasier att Elin Sandström skulle ha kastat den raka vägen ner i papperskorgen. Men de är väl desperata på DN på Stan, måste få fler läsare och försöker därför vara lite pubertalt radikala.
Undrar just om Bengt Ohlson har en fin stjärt? Han kan nämligen skriva fint, men innehållet i kolumnen var precis som i stjärten - SCHEIT.
Fan. Nu hamnade jag på skithögs-barrikaden jag också.
Marla: Det var ju inte riktigt så: Dom redovisade ju statistik över vilka som faktiskt FÅR vårdnaden (knappt hälften delad, i drygt fyra av tio fall kvinnan, en av tio mannen). Det var snarare intressant att dom trots det drog på nätundersökningen: Statistiken i sig ansågs inte upprörande nog, utan måste förstärkas med att männen UPPLEVER sig diskriminerade...
Å Benke är ju samma gamla jäkla söderchauvinist som alltid. Intet nytt. Birro är Birro. Inget händer. Suck.
Marla och A:
Det är av denna anledning som man ska registrera sig direkt när ungen är född och registrera gemensam vårdnad. (görs genom att bägge föräldrarna efter födseln uppsöker den kommunala familjerättsbyrån, intygar att det är pappan som befruktat kvinnan och söker gemensam vårdnad). Annars blir det som jag förstår det automatiskt enskild vårdnad för modern i en tvist och pappan får umgängesrätt som det så fint heter.
Så, har vi upplyst män och kvinnor att göra så när ungen direkt är född så slipper man massa knas i framtiden.