marla - en expressionista

”Jag hatar julen”. Hur ofta hör man inte det? Det förväntas att man SKA tycka illa om den tid på året då vi äntligen tillåts svulla korvar och praliner i överflöd, då vi ska ligga utsträckta i soffan överösta av presenter och då vi är lediga från allt vad arbete heter och då vi äntligen fått tillfälle att umgås med de närmaste.

Visst. Påtvingad trevlighet sätter toleransen på prov och visst, det kan vara tungt att svälja ner träffande gliringar mellan julegristuggorna, från de som känner dig så väl att det svider lite extra under tomtedräkten. Men. Det allmänna julhatet som alla förväntas stämma in i tänker jag inte ta del av i år. Ett tag sjöng jag med i klagovisorna, kanske med den skarpaste sopranrösten av alla, innan jag tog mig hårt i julklänningskragen och bestämde mig för att:

1. Juletiden kommer aldrig att bli som då jag var liten och jag satt i pappas knä med ögon stora som Överskottslagrets fetaste julkulor och förväntansfullt spanade efter tomten. Inse, svälj och gå vidare. Du är inte fem år längre.

2. Det är onödigt att gnälla på något så ofantligt jobbigt som julklappsinhandling. Dra iväg och köp ett par klappar till de du gillar bäst och strunta i om någon blir besviken. Du behöver inte vara älskad av varenda fetrövad faster och varenda snorgrinigt kusinbarn. Bestäm dig för att de får nöja sig med att de fått äran att njuta av din till synes nyfrälsta uppenbarelse med julefrid ända längst in i den karga storstadsjälen.

3. Allt är inte rosenrött, eller julstjärnerött för den delen. Vår familj har problem som de flesta andra familjer och problemen ligger där och gror och försvinner inte bara för att det råkar stå den 24 december i almenackan. Let it be och låt den där jälva räven raska över isen. Ta en extra klunk spetsad glögg och våga be stoltheten dra åt helvete och ge morsan en extra kram där hon sliter så att svetten lackar över lutfisken.

4. Det finns många saker att vara lite extra glad över på julen. Faktiskt. Man kan sova ända in på förmiddagstimmarna, det tänker jag vara jävligt tacksam över. På julen kan man läsa den där boken som man gått och surat över att man inte haft tid med. På julen kan man dessutom gå på lokal ut hemmavid och reta den gamla ungdomskärleken till vansinne genom att glida in i den rödaste och tightaste juleklänning man kunde hitta. Man kan även sucka tacksamt över att man inte lever det liv som de gamla klasskompisarna gör och vara på ett strålande humör hela kvällen, utan att någon anar vilka nedlåtande tankar som rör sig i huvudet.

5. Dessutom, man kan se till att verkligen snacka med de närmaste. Verkligen försöka komma förbi det ytliga tjohej-faderittan-vilket-kalas-vi-hamnat-på och prata om saker som är viktiga. Det kan vara svårt, men fan vad skönt då isarna äntligen brakar loss och man känner den där äkta blodsbandkärleken vibrera i kroppen. Det är då det är så skönt att skiljas åt med ett minne av en lyckad jul.

Lycka till julhatare!