marla - en expressionista

lillsys Isabel

Död, zombie, spöke, idiot, sengångare, psykfall. Jag kallar mig vad jag vill okej, men norrlandskogarna tog andan ur mig. Igår. Omfamnades av tallarna, de skrämmande, den skog som jag kom ifrån.

Två gånger per år i genomsnitt de här nio åren besökte jag dem, det var faktiskt skönt nu. Kände mammas doft och hon kramade mig så hårt. Jag sjönk ihop något i hennes armar. Kom och tänka på det här.

Jag hade saknat henne, visst. Men betongen cementerade ofta mitt hjärta, kände ingen saknad och storstadstempot där man lever för dagen fick mig alltid att tänka bort henne, hon som fött mig långt borta. Den snygga betongen krackelerar ibland. Brukar mura ett nytt lager och marlan lever på.

Duktig idiot gick och lade mig strax innan tio, händer aldrig annars. Sov som en annan, det var inte likt mig. En tolvtimarsknockout, helt utslagen. Inte EN ENDA förvirrad ögonöppning. Inga störande drömmar, inga oroliga lakansvridningar. Vaknade med en varm känsla i magen, den som man hade som liten. Då allt var varmt och tryggt och slammer från föräldrarnas stök hördes i köket. Vi pratade på riktigt mamma och jag, vid köksbordet mellan kaffeklunkarna. Det var som jag hade hoppats på.

Efter frukosten klampade jag upp så syster rum. Pratade väldigt högt och flamsigt med Karl i mobilen. Klockan var redan tolv och syrran vred irriterat på sig. Och somnade om. Sen vaknade hon på riktigt med ett ryck. Hon hade sovit längre än mig den lilla bedårande varelsen. Syster var min närmaste familjemedlem, hade alltid varit. Hon berättade om en kvinna på 35 på jobbet som behandlar henne som skit, vilket gör syrrans vardag till piss. Medan hon berättade kände jag hur pulsen ökade. Lyssnade, bet ihop. Blev så jävla förbannad att jag hade lust att kasta mig i bilen, rivstarta, varva upp morsans Volvo S 60 och köra en vansinnesfärd raka vägen till syrrans jobb och skälla ut den där bittra jävla hyndan till arbetskompis. Försökte besinna mig men kände hur tinningen dunkade.

Enkel matematik. Syster är tio är yngre än mig, räknas som vuxen men för mig väcker hon så många känslor. Herregud, jag höll henne i min famn när jag var tio, när hon föddes. Och jag kände hennes lena mjuka hud där jag satt på sjukhussängen. från den dagen tog jag med henne överallt, som min livs levande docka. Min ögonsten.

No-one messes with lil' sis. Rör henne och marla plockar fram sin gamla butterfly, den hon viftade med på fjortiskickers-tiden. Ett snitt och du är över, okey okey?