marla - en expressionista

Deras övervakare hade placerat dem mitt emot varandra på tunnelbanesätet. Jag kunde inte låta bli att stirra på dem. De var så otroligt fula att mitt vanligtvis mansälskande hjärta plötsligt svämmades över av avsmak.

Deras kängbeklädda  enorma ben fyllde upp hela sittplatsen. De bar likadana Outlet-tshirtar, fast i olika storlekar. Deras huvuden var rakade och när man såg in i deras ögon fanns där bara idioti och iq fiskmås. Nöjt smaskade de på sina prillor medan övervakaren så gott han kunde svarade på deras idiotiska små funderingar.

De såg sådär stora, tjockskallade och dumma ut. Om de här männen är vad livet har att erbjuda är jag hellre barnlös resten av mitt liv, tänkte jag och insåg att min biologiska klocka aldrig någonsin skulle kicka igång.

Jag och såg ut genom det svarta fönstret där jag egentligen såg en spegling av mig själv. Innan dörrarna slogs upp vid Medborgarplatsen berättade jag för övervakaren att de var de sista männen på jorden jag skulle vilja ligga med. Han fnös föraktfullt till svar.