"Cry Cry Christmas Party" på STREET
Det var dagen innan stan skulle tömmas på människor. Det svämmade över där längst inne i mig, jag kände ruset och det var bara livet som drogade.
Jag stod där mitt emellan två långa pojkar, Toffe och Fredrik i mörkret i en varm lokal. Jag stod på tå för att viska i deras öron och de gav värme det kändes så tryggt. Hur gick det till egentligen? Två och ett halvt år sedan jag plockade ner en stjärna i Fredrik från näthimlen en natt. Vilken stjärna. Ska skänka tillbaka en dag för att han gav sina härliga vänner till mig, de som bara blir fler och fler.
Kvällen som först bara var inget blev allt. "Cry Cry Christmas Party" på Street och damkören The Sweptaways och Gaybrigade.
Jag drack tre coca cola light ur en gammal glasflaska och dansade, dansade, dansade nykter. Poppius, Maya, Pernilla och hennes kille ramlade in och jag kysste deras kinder. The Sweptaways fick Street-taket att lyfta med höga vackra toner och de sprakade burleskt i rött. Det var fjädrar och peruker och strass och våpedivåp. Karisma fantastika! De visslade och man kunde ta på stämningen och vi rös när Magnus Carlsson visade sig. Hans röst var den lena dovstarka Elvis och han var klädd i svart och jag tänkte att det kanske var Deja vu jag kände nu.
Poppius och Fredrik hånglade sen, varför var de så snygga då? Åh detta gaymanshångel då jag aldrig kan sluta stirra. Deras tröjor gled upp i midjan när Fredrik tryckte upp honom mot baren, wow.. Och där var de snälla fina ögonen på Dr Brorson och de log mot mig, lyckliga mig.
Det var dagen innan stan skulle tömmas på människor. De flesta tog sig säkert ut för att lagra vännerdos så att de klarade julen med sina nära och jobbiga kära. Kaxiga Karin dansade hela kvällen när Magnus Carlsson ställde sig bakom dj-båset och vände de bästa plattorna! Folken var nyfrälsta, nyförälskade och de kände det som att de var sista chansen nu att vrida ur en sista droppe dekadens, innan alla flyg gick och tåg gick till de små grå städerna där ingen egentligen ville vara.