Jag är begravd
Jag är begravd i jobb. BEGRAVD! Jag ligger där. Ringer, gräver, övertalar, funderar, pratar, producerar. Skriver fel, skriver rätt, klipper si, klipper så. Andas och känner trycket. Ibland skrattar jag. Det finns så mycket att lära. Så mycket som kan gå fel att då det blir fel garvar jag läppen av mig och då det blir rätt belönas jag med lyckorus! Då slår jag upp kistans väggar, hårt! Kastar mig ut i ljuset och alla de i kostym som såg på, skrattar med mig! Sen får jag ett liv när det är klart.
Kommentarer
Postat av: majki
"...när det är klart" ?
Postat av: marla
Ha ha! Ja alltså för en stund. Sen börjar det om igen, och så går det sådär i cykler.
Trackback