Dagens roligaste telefonsamtal av någon anledning
En del undrar säkert varför jag ibland mycket oförutsett och plötsligt asflabbar i telefonen. Jag ska försöka förklara. Eller nej, det går kanske inte. Eller jo.
Samtal 1: Jag höll på att göra i brallan idag. Min telefon ringde. Det var min bror, han som i snitt ringer en gång i månaden.
Bror: Det ser ut som att ditt jobb är på tv.
Marla: Va? Vad pratar du om?
Bror: Ja alltså, de filmar ju korridoren på ditt förra jobb. Men det är ju på fel kanal? Eller gör ni produktioner till flera kanaler? Jag vet att din tv dammat igen din jävla bohem men kolla om den funkar.
Marla: Okej, vänta då.
Jag gör nästan i brallan då jag exploderar av garv. JASON står mitt i bild med en ärtgrön, jag säger ärtgrön kofta och ser generad ut.
Marla: Ahahahahahhahahaha!!! Den där gamle svartklädde hårdrockaren som oftast sitter begravd i något manus med sammanbitna käkar var den siste man på jorden, eller åtminstone den siste mannen i mediefabriken som jag trodde skulle gå med på att stylas om i tv! Ahahahahahhahahaha!!
Bror: Va? Hallå?
Marla: Ahahahahahhahahaha!!! Ahahahahahhahahaha!!!
Bror: Ja, det var bara det jag skulle säga.Vi hörs.
(klick)
Marla: Oj då.
Samtal 2: Pratar med den underbare halsduksmannen (förläggaren) i telefon. Vi bara pratar och pratar och pratar och pratar och det tar som vanligt aldrig slut. Nästan.
Halsduksmannen: Mina grannar mitt emot har skaffat en enormt stor tv.
Marla: Jaha.
Halsduksmannen: Det är den fetaste tv jag sett!!
Marla: Stor och fet. Okej.
Halsduksmannen: Det är det enda de gör nuförtiden. Kollar på tv. Dag och natt. Natt och dag. När jag stiger upp på morgonen står den på. När jag kommer hem från jobbet står den på. När jag går upp mitt i natten står den på. De kollar på tv HELA TIDEN nu då de köpt en tv.
Marla: Ahahahahahhahahaha!!! Ahahahahahhahahaha!!!
Halsduksmannen: ?
Psykiskt sjuk av romaner
Isobel Hadley-Kamptz artikel om böckers betydelse fick mig osökt att tänka på min egen pappas oro över min mentala status när jag låste in mig på mitt flickrum och plöjde litteratur så det slog det härliga till.
När jag var i puberteten nästintill slängde jag i mig maten för att springa in på rummet och sluka det senaste tillskottet i bokhyllan. Jag vill inte kalla min familj för illitterat men faktum är att ingen i familjen var bokmalar. Därför kunde de inte förstå varifrån jag fått mitt intresse.
Pappa kommer in med en allvarlig bister min och sätter sig på min sängkant. Jag tänker "Åh nej. Nu kommer det ångestfyllda blommor och bi-snacket". Jag försöker ignorera honom men pappa påkallar min uppmärksamhet. Jag lägger motvilligt ner boken och himlar med ögonen. Jag som just kommit till kapitlet om hjältinnans hämnd.
marla: Ja.. Vad ÄR det pappa!?
pappa: Gumman. Jag är lite orolig för dig.
marla: Jaha? Och varför då får jag fråga?
pappa: Ja..
(paus)
marla: MEN SÄG!
pappa. Det är det här med läsningen.
(jag pustar ut för att han inte började prata om kondomer och annat pinsamt)
marla: Eh.... Jaha? Eh.. Vad är det med läsningen?
pappa: Ja, du vet, det är inte bra att begrava sig i böcker i stället för att umgås med folk och vara ute och leka och..
marla: Pappa. Jag är tolv år. TOLV ÅR! Jag "leker" inte längre!
pappa: Ja, men det finns faktiskt de som blivit psykiskt sjuka av att läsa för mycket.
marla: Pappa. UT!
Plus- och minusomröstning
De ville ha min kolumn! Men nu måste jag skriva ett "plus just nu" och ett "minus just nu". Jag har i princip redan bestämt mig för Insemination och Kristian Luuk men vad tycker ni?
+ Insemination för singelkvinnor lagligt i Sverige
+ Våga visa svaghet
+ Våga bli ihop
- Tjejtjejer och lackade lösnaglar.
- Dagenefterpiller som ständigt preventivmedel
- Kristian Luuks folkkära svenne-ironi
- Stockholmare med stadsjeep och sportiga svindyra Trekkingkängor mitt i stan.
DN:s äckelpretentiösa matreportage
Åh Kinky, du har än en gång lyckats sätta fingret på något som jag stör mig på. Det där svulstiga frossandet i superlativ som får mig att under inga omständigheter vilja besöka platsen alternativt äta maten. Eller läsa DN Söndag för den delen.
Om "Let´s dance" på TV4
Dagens citat av Johan Croneman i DN:
"För övrigt pratar man mycket "danskoreografi" i "Let's dance" i TV 4 - men menar de inte danspornografi?! Det är ju 96 procent sex och 4 procent dans."
Tihi! Jag har aldrig sett skiten. Men det här sitter svenska folket och frossar i?
"För övrigt pratar man mycket "danskoreografi" i "Let's dance" i TV 4 - men menar de inte danspornografi?! Det är ju 96 procent sex och 4 procent dans."
Tihi! Jag har aldrig sett skiten. Men det här sitter svenska folket och frossar i?
Insane in the membrane- Insane in the brain!
Lyssnade på den fina gamla biten "Insane in the brain" med Cypress Hill. Kom att tänka på att jag nog ska ta med syrran på Naturhistoriskas utställning "Se hjärnan" då hon kommer. Jag tror det kan bli riktigt intressant att se och få information om den senaste hjärnforskningen. Har gillat Riksutställningar och dess verksamhet ända sen jag läste en flummig kurs på Konstfack och blev bekant med en kurskamrat som jobbade där då. Dessutom jobbar min moster på KI där det förekommer hjärnforskning och hon berättar alltid om de senaste rönen för mig. Det får mig att känna mig lite smart och bildad innuti själva marlahjärnan. Höhö.
Tillagt i efterhand: En utopi är att jag efter utställningen ska få klarhet, samt en gnutta självinsikt. Höhö igen. HÖ HÖ HÖ!
Kolumner, fettbortfall, tvåbarnsmammelook och lillsyslivet
- Jag satt uppe till två inatt då skrivklådan kickade in vid midnatt. Har nu skrivit en sjuhelvetes kolumn som kommer att svida rejält för många, vilket ger mig blandade känslor. Jag är mycket lycklig över att den blev så klockren men efter den här kolumnen om fotbollshulliganism och fotbollspojkar fick jag hot-sms. Den här kolumnen om jul däremot var det ingen som reagerade över. Nåväl. Refuserar de min nya kolumn är de från vettet enligt mig, men tydligen har de planerat in kolumnister i flera veckor framöver så det är väl bara att softa så länge.
- Jag har gått ner tre kilo och kan verkligen inte förstå varför. Jag har svullat lösgotta med jämna mellanrum och småätit hela dagarna. Är det någon slags övernaturlig förbränningsprocess som satt igång? Eller har jag en söt liten binnikemask i magsäcken? Bästa bantningskuren. Det är väl bara att njuta och känna sig snygg och oemotståndlig ett tag till fettvalken på magens nedre del kommer tillbaka. Jag inväntar "bilringens återkomst."
- Jag ser ut som en blandning mellan en sengångare och en trött tvåbarnsmamma med sömnbrist. Blå ringar under ögonen och stressad hy. Inte heller de här symptomen kan jag förstå. Jag mår bra, känner mig lätt uttråkad men är ändå någonstans rätt tillfreds med tillvaron.
- Det rara lillsyslivet kommer ner till helgen. Hon ska stanna här i en vecka och ville praktisera på en juristfirma. Men nu sa hon att hon gärna praktiserar här i mediefabriken i stället, vilket är perfekt då vi på redaktionen behöver all hjälp vi kan få i dessa hektiska dagar. Ooooooooooiiiiiiiih! Jag blir alldeles sprudlande och rödrosig av kärlek när jag tänker på att jag ska få rå om henne i en hel vecka!! Ljuva liv!
Jeah-jeah med Jonna och Napoleon
"Napoleon" på Beyond Retro idag + peruk
Det blir fler och fler nya och det känns som att de bra människorna som droppar in i mitt liv aldrig tar slut. Hur många kan man ha egentligen?
Jonna och jag skulle ta en fika en dag. Men mitt i våra hektiska liv var det svårt att få ihop det. Hon undrade om vi kunde ses nästa vecka men ångrade sig efter några minuter och överraskade mig med ett sms. "Äh, förresten. Jag ska ha middag här på fredag för två tjejkompisar, vill du komma?" Jag skrattade. Egentligen kände vi inte varandra. Vi hade aldrig jobbat ihop, vi hade inte snackat särdeles mycket. På sin höjd hade vi några gemensamma bekanta. I princip kan man säga att vi korridors-klickat, alltså börjat prata i korridoren i mediefabriken. Eller var det vid kaffemaskinen vi bröt isen? Eller på Tvärbanan? Det känns som det kvittar, resultatet var strålande. Det är sällan det händer: att ett onaturligt möte känns så naturligt.
Jeah-jeah Jonna (förlåt, kunde inte låta bli. Jeah)!
Jag köpte en flaska Mont Gras till henne och tog gröna linjen bort från sunksöder, in till den cleena stadskärnan. Det måste kännas vuxet att bo här, tänkte jag och ringde på porttelefonen. Jag var nyfiken på vilka andra två hon bjudit in. Det visade sig att en var musikredaktören Jenny S och den andra var Annah B som jag läst mycket av i Stockholm City. Det bjöds på proffsig Boullabaise med jätteräkor, vitlöksbröd och Chardonnay och jag var på strålande humör för att det var fredag.
Antagligen babblade jag för mycket, sådär som man inte ska göra med nya människor för att verka sval och ball, men jag kunde tyvärr inte låta bli.
Bla-bla-marlabla, blubb-blubb-marlablubb och jada-jada-marlajada.
Annah B var nykär och fin med sin stora mage, hon är i femte månaden. Det visade sig att jag kände hennes ex som jag jobbat ihop med på Robinson en gång i tiden. Ja, se den plask-minimala ankdammen!
Vi drog till "Restaurangen" där det var Klubb Romeo och många välkända ansikten hängde i baren. Jonna presenterade mig för säkert tjugo pers. En av dem frågade syrligt om jag varit på "media-middag". Det lät som ett väldigt äckligt ord tyckte jag. Så jag låtsades höra fel och svarade att jovisst, det var en "magnifik middag, kan det bli annat när Jonna lagar?". Jag gav flickan som frågat ett älskvärt leende.
Efter det ville alla dra till Teatron, utom jag då. Jag känner mig alltid malplacé där bland små asnygga bleka och androgyna 20-åringar, bland människor i den generation som slapp göra militärtjänst tack och lov.
Så Jonna förbarmade sig över mig och hakade på till Riche. Vi trängde oss igenom Lilla baren och det var lika packat som alltid. Vi hittade två barplatser och beställde ölar som försvann snabbt under djupa diskussioner. Vi pratade om storasyskon, om andra mediefabrikare och om jobbet och livet i stort. Efter Riche var jag så trött i bollen att det enda jag kunde göra var att längta efter min säng. Vi skiljdes åt med ett löfte om mer häng framöver och jag satte mig på tuben.
Klockan 02.10 på t-banans perrong i Gamla stan drog jag på P3 i Mp3n. De spelade Ozzys "Mama I´m coming home". Jag garvade miserabelt med en låtsas-Millish.
DET om något var väl ett tydligt tecken på att jag saknar henne så att det gör ont. Hon ska bo här i en månad i vår och praktisera på möbeltapetserings-ställen, då blir det så här, så här, så här och så här kan jag tänka mig.
Jag fick en smula radhusångest över att hamna hos Karl på Singstar-kväll igår och satt och surade som en pms-kossa, men rev av en dänga till slut för att visa lite "goodwill". GOODWILL PÅ ER! Tyvärr gled jag så mycket på tonerna (jag jag vägrar att kalla det för falsksång, så det så) att jag förlorade stort mot dj-Carro som tonsäkert sjöng med i "Son of a preacher man". Mattemus satt på en stol i ett hörn och iakttog oss misstänksamt medan han sög på folkpropparna.
Hem och däck i säng och upp idag för att möta upp Tove på WC. Vi drog i oss brunchtallrik och ceasarsallad och varsin latte för 34 spänn. TRETTIOFYRA KRONOR. För en kaffe. Nu måste jag verkligen knåpa ihop fler metro-kolumner så att jag har råd med denna medelklassyssla, att bälja i mig latte på fritiden. Har hittils spånat fram fyra uppslag, vilka två av dem kan bli riktigt bra.
För tredje söndagen i rad hittade jag en fantastisk secondhand-klänning på Stadsmissionen på Skånegatan. Det börjar bli en vana, en trevlig sådan då plaggen kostar runt hundringen styck.
På Beyond Retro var det inte helt otippat livespelning när vi släntrade in. Passionerad, trallig soulpop av små söta anorektpojkar med två skönsjungande flicksnärtor till kör. Sångaren i Napoleon var så pojksockersöt att man ville äta honom långsamt med silvergaffel och guldskedl.
Jag går sällan igång på smallboys då jag föredrar äldre män med riklig ansiktsbehåring, men hejsan-hoppsan vilken karisma han hade och tjosan-svejsan vad glad jag blev när han kråmade sig lite lagom Bret Andersson-aktigt och skrek med sin ljuva Anders Wedin-röst! Inte helt min kopp the men de kommer att slå hårt hos kidsen om jag tippar rätt.
Ja. Det var all for now. //marla in the air
Kolumner
Pratade just med chefsredaktören på Metro. Hon sa att hon gillade mina kolumner och ville ha flera, samt ta en ny bild av mig. Det gjorde mig glad! Dags att börja spåna. Förslag på ämnen mottages tacksamt.
När egot tar över
Jag var sårad och arg, arg och sårad. Och väldigt ledsen. Jag förklarade varför. Han lyssnade alltid, det var fint av honom. Till en början protesterade han och sa "Nej men så är det väl inte?" men frågetecknet fanns där insmuget i hans påstående.
Jag kastade mina känslor framför hans fötter. Jag blottade mitt innersta, lade mig platt på marken och försökte förklara varför jag var ledsen. Jag visade mitt lilla jag. Han nickade. Sakta men säkert började han förstå mig.
Det slutade med kyssar och ett förlåt. Mitt uppgivna jag fick hopp igen och klumpen i magen var borta.
Men så gick det en vecka. Sakta men säkert tog hans ego över. Till slut sa han "Nej men så är det väl inte?" Och så började vi om igen.
VAD.HÅLL.NI.PÅ.MÄ?
Marla & Sofia
Bara några minuter efter att den här bilden togs fick vi en avhyvling som hette duga. Vi, de små flickebarnen bannades, tumult uppstod och det skreks för fulla halsar. Efter det- tystnad. Och utegångsförbud.
Vi hade kommit på den eminenta idén att sälja ut våra leksaker för hela 50 öre styck. Hela kvarterets ungar vallfärdade till vårt lilla leksaks-stånd på Brunnevägen. Stämningen var på topp ända tills våra föräldrar kom springandes.
Föräldrar: "VAD.HÅLL.NI.PÅ.MÄ?"
Marla & Sofia: "Äh....?"
Föräldrar "Håll ni på å sälja ut alla era leksaker? Än´t ni klok ä?"
Marla & Sofia: "Jamän...?"
Föräldrar: "Hur mycke ha ni hunne sälja egentligen?"
Marla & Sofia: "Ja, kanske hälftn... Vi ha tjäna ihop nåra tielappar"
Föräldrar: "Nu gå ni genast iväg och ring på hos fölk och köp tillbaks leksakera. Där med BASTA!"
Marla & Sofia med skamsna miner "Kej...."
Det var pinsamt att knacka dörr. Speciellt pinsamt var det att köpa tillbaka den virkade Barbie-hatten av kvarterets ballaste unge. Efteråt sprang jag hem och slängde mig på sängen och bölade som en gris. Nu skulle jag inte få gå ut på en vecka.
"Vi omplacerar henne"
Idag fällde jag en chefskommentar för första gången:
"Vi omplacerar henne"
Orden ekade i mitt huvud. Det kändes märkligt. Men det fanns ingen annan utväg.
Ett jädra tjatter
Vi tjattrade sådär som tjejer gör. Ända tills jag sa just de orden. Då blev det alldeles tyst och alla slutade tjattra.
Stockholms manliga Carrie Bradshaw
"Det är nog svårt med relationer var man än befinner sig, men jag skulle vilja påstå att det är extra svårt i en stad som Stockholm. Vi får hela tiden dubbla budskap; om du är i en relation pågår det en fest där ute, en fest med glada, lyckliga, sexiga singlar och DU är såklart inbjuden. Om du är singel är plötsligt den där festen slut, alla andra sitter upptagna i fantastiska relationer med helger på landet, videokvällar och fantastiska parmiddagar. Och du som är singel är inte bjuden."
Ibland blir jag livrädd
Att de som läser marlabloggen inte ska förstå ironi. Men så tänker jag: De som inte förstår min humor är ändå inget för mig. De blir bara arga och tar det som skrivs bokstavligt och skriver långa upprörda inlägg. Som jag aldrig skulle göra.
Vet ni. Jag är ju bara extremt road av att blåsa upp mig och mina prylar samt mina vänner och deras prylar. Ni som gillar det kan stanna, jag blir så fånigt lycklig av er. Att ni hajar. Ni andra kan surfa vidare eller kolla på Stefan och Krister. Puss och God natt.
Musikprojekt 2007 - Det är jag, Millish och Pete
"Klick-klack-klick-klack", "moustache" och "fenomenala kamrater" är självklara ord vi måste få med någonstans i vårt musikprojekt.
Nej, det är inte mitt storhetsvansinne som spökar. Jag tänker bara ta tag i det här som med allt annat jag gör. Bara för att det kommer att bli så vansinnigt skoj. Och resultatet blir något att spela upp för barnbarnen. Eller nja, det kanske inte är så lämpligt - men för polarna i alla fall!
Dirty Pete ska hitta ett bra beat till att börja med, lite lagom synthelectro. Han är ju grym ju, jag har fullt förtroende för den mannen. Sen ska jag och millish använda våra ljuva stämmor under eventuell guidning av en vän som jobbat med Max Martin i flera år. Hähähähä. För bra för att vara sant, om det händer.
Vi skrev två låtar i somras, berusade av Fårö och salta dofter. En handlar om ett psykat par i ett alldeles, alldeles vanligt litet radhusområde. Det psykade paret är dock långt ifrån vanliga. Några textrader kan jag bjuda på:
He´s a pyro, but he´s my man
Cause I´m a klepto so I need to understand
When the neighbours eating bacon and eggs
He serves my breakfast between his legs
And when we listen to the sunday church drone
We´re throwing up Captain Morgans rume.
Okej, min engelska suger men på nåt sätt ska vi väl få ihop det.
Den andra låten är handlar om världens hetaste babydoll som vaknar upp ensam i ett helt nytt land. Hon har ingen som helst aning om var hon hamnat, ni vet sådär som man kan känna efter en rejäl bläcka en natt (minus det där med hett och babydoll då...hehe). Allt är förvirrat, konstigt, jobbigt och ångest. Men så upptäcker hon plötsligt att hon har en väska full med pengar i sin ena hand och en nyckel i den andra. Hon börjar fundera på var de kommer ifrån och om hon har begått några brott men till slut skiter hon i vilket och börjar om på nytt. Huuuuuh? Hur låter det? Den heter i alla fall "This New land" och var millish idé från början och jag skrev klart den nyss.
Melodierna? Pja, vi gnolade på en visa - sen var det klart! De sitter kvar än sen i somras, så jag är liksom helt säker på att båda låtarna är hittar. Det har Abba-Björn sagt. Eller var det Benny? Skit samma, minns man melodin längre än en vecka - då är den bra. Vaknar man dagen efter och den är borta, då var det ändå bara skit. Hehe. Han är rolig den där Abba-Björn. (Abba-Benny?) Det trodde man inte då man sög på lösgottan framför dumburken i sexårsåldern. Hur som helst. Fan vad bra det ska bli det här projektet.
Kuriosa: Visste ni att Millish spelat in två låtar i Hollywood? Visste ni att jag sjöng solo för hela skolan varje skolavslutning? Att jag headhuntades på en bar i London då jag var nitton, för att jag var packad och brölade "Nothing compares 2 you" med Sinead O´Connor väldigt högt och med väldigt desperation i rösten? Att jag skickades till en manager för EMI och fick ta sånglektioner hos en av Londons bästa sångpedagoger, som lärt upp Sting och brudarna i KLF? Jag blev tillsagd att gå ner sju kilo, läsa DE HÄR tidningarna, lyssna på DE HÄR radiokanalerna, se DE HÄR filmerna, ha DE HÄR kläderna, gå på DE HÄR klubbarna.
Passade det in i mina gamla trallpunks-värderingar med anarkistiska inslag när humöret var som sämst? Nej. Det gjorde det inte.
Och nej. Det här visste ni förmodligen inte. Det är liksom inte sånt man berättar då man sitter här och snart är trettio med sina fjöliga, patetiska musikdrömmar. Men vi bjuder på det. För den här gången.
Det lilla lillsyslivet
Här är hon marlasystern Isabel. Tio år yngre (tio gånger så vuxen?). Pålitlig, ordningsam, förnuftig, pysslig, omtänksam, lugn, fridfull, rättvis, klok och rationell.
Hon skrev så fint om mig i sin blogg att jag fällde en tår.
Vi gjorde en Hipp Hipp Hora
P. S Han tiggde om bildpubliceringen efter det här inlägget:
"Postat av: Richard Slätt Marla: Jag har heeeeeeela den bilden. Du försöker bara dölja din våldtäkt av mig genom att beskära bilden. Dagen efter kände jag för att våldtäktsduscha mycket länge. Fast jag gjorde inte det."
Beppes sagostund? Rollspels-sex? Charliechaplin-sketch?
Ibland blir man obotligt nyfiken på vad som försegår här i TV-fabriken. Detta mail ramlade in igår. Det sätter helt klart igång fantasin. Beppes sagostund? Rollspels-sex? Charliechaplin-sketch? Har ni fler förslag?
"Hej alla glada!
Behöver akut lite rekvesita för en inspelning på torsdag. Undrar därför om någon av er har lust att låna ut följande:
-Käpp
-Darttavla+ pilar
-Sagobok
-Champagneglas
-Schackbräde
-Ögonlapp
-Nattmössa
Vore fabulöst om ni vill hjälpa mig med detta!"
Flera stora puhn!
- Jag har fått en klockren idé på hur jag ska tillbringa min sommar, mer om det senare.
- Min personlige banktjänsteman ringde mig igår. Det var mycket trevligt.
- Jag ska ta en fika med en ny bekantskap. En ball tjej med huvudet på skaft som skriver bra grejor i tidningar. Även detta mycket trevligt!
- Nu ska jag iväg på en middag med vänner. Oh så trrrrrrrevligt allting är då! Ja faktiskt, ibland är livet snällt mot mig.