Jeah-jeah med Jonna och Napoleon

31746-683
"Napoleon" på Beyond Retro idag + peruk

Det blir fler och fler nya och det känns som att de bra människorna som droppar in i mitt liv aldrig tar slut. Hur många kan man ha egentligen?

Jonna och jag skulle ta en fika en dag. Men mitt i våra hektiska liv var det svårt att få ihop det. Hon undrade om vi kunde ses nästa vecka men ångrade sig efter några minuter och överraskade mig med ett sms. "Äh, förresten. Jag ska ha middag här på fredag för två tjejkompisar, vill du komma?" Jag skrattade. Egentligen kände vi inte varandra. Vi hade aldrig jobbat ihop, vi hade inte snackat särdeles mycket. På sin höjd hade vi några gemensamma bekanta. I princip kan man säga att vi korridors-klickat, alltså börjat prata i korridoren i mediefabriken. Eller var det vid kaffemaskinen vi bröt isen? Eller på Tvärbanan? Det känns som det kvittar, resultatet var strålande. Det är sällan det händer: att ett onaturligt möte känns så naturligt. 

Jeah-jeah Jonna (förlåt, kunde inte låta bli. Jeah)!

Jag köpte en flaska Mont Gras till henne och tog gröna linjen bort från sunksöder, in till den cleena stadskärnan. Det måste kännas vuxet att bo här, tänkte jag och ringde på porttelefonen. Jag var nyfiken på vilka andra två hon bjudit in. Det visade sig att en var musikredaktören Jenny S och den andra var Annah B som jag läst mycket av i Stockholm City. Det bjöds på proffsig Boullabaise med jätteräkor, vitlöksbröd och Chardonnay och jag var på strålande humör för att det var fredag. 

Antagligen babblade jag för mycket, sådär som man inte ska göra med nya människor för att verka sval och ball, men jag kunde tyvärr inte låta bli.

Bla-bla-marlabla, blubb-blubb-marlablubb och jada-jada-marlajada.

Annah B var nykär och fin med sin stora mage, hon är i femte månaden. Det visade sig att jag kände hennes ex som jag jobbat ihop med på Robinson en gång i tiden. Ja, se den plask-minimala ankdammen!

Vi drog till "Restaurangen" där det var Klubb Romeo och många välkända ansikten hängde i baren. Jonna presenterade mig för säkert tjugo pers. En av dem frågade syrligt om jag varit på "media-middag". Det lät som ett väldigt äckligt ord tyckte jag. Så jag låtsades höra fel och svarade att jovisst, det var en "magnifik middag, kan det bli annat när Jonna lagar?". Jag gav flickan som frågat ett älskvärt leende.

Efter det ville alla dra till
Teatron, utom jag då. Jag känner mig alltid malplacé där bland små asnygga bleka och androgyna 20-åringar, bland människor i den generation som slapp göra militärtjänst tack och lov. 

Så Jonna förbarmade sig över mig och hakade på till Riche. Vi trängde oss igenom Lilla baren och det var lika packat som alltid. Vi hittade två barplatser och beställde ölar som försvann snabbt under djupa diskussioner. Vi pratade om storasyskon, om andra mediefabrikare och om jobbet och livet i stort. Efter Riche var jag så trött i bollen att det enda jag kunde göra var att längta efter min säng. Vi skiljdes åt med ett löfte om mer häng framöver och jag satte mig på tuben.

Klockan 02.10 på t-banans perrong i Gamla stan drog jag på P3 i Mp3n. De spelade Ozzys "Mama I´m coming home". Jag garvade miserabelt med en låtsas-Millish.

DET om något var väl ett tydligt tecken på att jag saknar henne så att det gör ont. Hon ska bo här i en månad i vår och praktisera på möbeltapetserings-ställen, då blir det  så här,  så här, så här och så här kan jag tänka mig.

Jag fick en smula radhusångest över att hamna hos Karl på Singstar-kväll igår och satt och surade som en pms-kossa, men rev av en dänga till slut för att visa lite "goodwill". GOODWILL PÅ ER! Tyvärr gled jag så mycket på tonerna (jag jag vägrar att kalla det för falsksång, så det så) att jag förlorade stort mot dj-Carro som tonsäkert sjöng med i "Son of a preacher man". Mattemus satt på en stol i ett hörn och iakttog oss misstänksamt medan han sög på folkpropparna.

Hem och däck i säng och upp idag för att möta upp Tove på WC. Vi drog i oss brunchtallrik och ceasarsallad och varsin latte för 34 spänn. TRETTIOFYRA KRONOR. För en kaffe. Nu måste jag verkligen knåpa ihop fler metro-kolumner så att jag har råd med denna medelklassyssla, att bälja i mig latte på fritiden. Har hittils spånat fram fyra uppslag, vilka två av dem kan bli riktigt bra. 

För tredje söndagen i rad hittade jag en fantastisk secondhand-klänning på Stadsmissionen på Skånegatan. Det börjar bli en vana, en trevlig sådan då plaggen kostar runt hundringen styck.

Beyond Retro var det inte helt otippat livespelning när vi släntrade in. Passionerad, trallig soulpop av små söta anorektpojkar med två skönsjungande flicksnärtor till kör. Sångaren i Napoleon var så pojksockersöt att man ville äta honom långsamt med silvergaffel och guldskedl.

Jag går sällan igång på smallboys då jag föredrar äldre män med riklig ansiktsbehåring, men hejsan-hoppsan vilken karisma han hade och tjosan-svejsan vad glad jag blev när han kråmade sig lite lagom Bret Andersson-aktigt och skrek med sin ljuva Anders Wedin-röst! Inte helt min kopp the men de kommer att slå hårt hos kidsen om jag tippar rätt.

Ja. Det var all for now.  //marla in the air

Kommentarer
Postat av: vilse

dom ville att jag skulle trumma med dom och ringde och tjatade om provspelningar men jag dök aldrig upp. blev alldeles säkert packad på "sunksöder" istället.
inte min kopp the heller antar jag.

Postat av: marla

Välja sprit före musik. Fyfy! :)

2007-02-25 @ 23:31:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback