marla - en expressionista

Med väsk-skrapspengar från nedre botten brände jag sex gånger hundra på Helena Rubensteins sommarfoundation och solkyssta spegelpuderdosor med glittrande rouger.

På Bondens gata träffade vi några asfaltsbröder och hängselpojkar med ömma sneda sömmar och håren var toviga av vassa huvudstadsvindar. Vi såg vita berg i en park och jag och Millish hade mörkrosa läppar av svidande väder och våra rena sommarögon var klara och bra och det var fint att se dem igen.

Nu satt vi där med Nytorgsglass och det var tvilling-ungar i dyra dubbelvagnar och kranar och bygg och frilans i haranger. Då tänkte jag att det var delete till väckardagar och klockors tickatick i stället var det dagssluts-himlar med ljusa ögonstick.

På Skånes gata högg vi några ynka electro-slingor men mera metal med Midnight Monkeys och en bärsa på Djurets Ljudbar och det var stylade män som matchade varandra på scen i remmade kängor och rödrutiga skjortor och västar på sned. Med vita flugor och gula slipsar stod de där som tjugofem och skrek fina toner men hade svårt att förneka att det var aristokrat- och västkustpojk från medelklass fast de ville trasha ner sig till lite punk och dekadens. Hockeyfrills-stylisten log och stod vid vippat bord och klappade höga stolta händer i takt och tog digitala bilder på sina gräddigt egenhändigt ihopknåpade skapelseverk.

Så dum och fel jag kändes med tyll i kjol och solsvedd hud och vi sa hej och tack till varma dårar i våra ryggar och explosionskårar. Vi sa adjö till en till och en till! 

Ut i friska vindar igen och vi knatade hemåt och trötta och nöjda sneddade vi över Göta gata där vi såg en bekant man med blonda lockar komma cyklandes på en ljuslila cykel i pastell med dyra kassar på remmat styre. Han var en av oss och vi skrek hej och du! Se upp och skål!

Hejet blev till skratt direkt, jag mindes mannen och mig eller om det var lockarna och mig, vi hade en lattjodeal som gjorde en karusell i magen. Bara för han vet och jag vet att vi springer på varandra ibland på konstiga tider i omlopp och omlott med gammelnya vänner. Vi hade bestämt det ihop att oavsett vad klockan valt på dygnets timmar när vi sågs förut och nu, så skulle vi svepa en klar och brun Captain Morgan, det vet du!

Jag såg hur Kaptenernas Kapten hälldes upp på en blankbetsad bar och det var söndrande skratt till sista slanten. För nykter och hungrig med svidande måndagsmage slank vi in bland hulliganos och sopranos på den Grönaste Jägare jag sett och svepte vår hetaste Morgan till slut.

Vi log ihop och skrapan var mitt hem mitt liv och min trädgård och vi log ihop igen efter den bästa dagen med förväntan i magen och tänkte på att det var länge till vi skulle ha det så med slackerveckodagar till nollnollnollnoll och mer därtill!