marla - en expressionista

Jag, Tom och Kry är numera en del av Moore-bloggen. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Protestera på barrikaden eller bränna behån? Mohaha.

Har inte bloggat på hela helgen. Hur mår Stockholm? Höhö. Säkert alldeles strålande. Marlabloggen har antagligen föga betydelse i era liv. Men ni kommer tillbaka och ni blir allt fler, det glädjer mig. Jag har som alltid en del viktiga saker, samt mycken bisarrt blaj att berätta. 

7 grejor:

Grej 1 - Förläggaren

Han läste min blogg och dök fram en sommarnatt på Riche och sa hej. Vem är han? tänkte jag och smickrades lite sådär fjortisfånigt när han sa att han gillade blajet och allt det här som jag ägnar timmar åt. Vi fann varann där på nätet och i vimlet och nu satt jag i hans kök på Sveavägen. Hela lägenheten förmedlade värme. Det var så mycket Han med alla böcker i rader ända upp till taket, som i ett gammalt bibliotek. Väggarna var målade i dova färger och golven knarrade. Han kramade mig och log, jag kände mig välkommen. Det var spännande, som alltid då man för första gången får stiga in i någons liv. Böcker, böcker, böcker. T o m böcker i köket och jag lyfte på dem för att se vad han läste. Det var allt från faktaböcker och skönlitteratur till prosa och en liten handbok om självförtroende. Fint på något sätt. Att tänka sig den stora, fina, långa mannen läsa den lilla självförtroendeboken som såg ut kunna försvinna i hans enorma nävar.

Han bjöd på valnötspasta och rött vin och han log igen och igen precis som jag! Jag lät shirazen fylla min mun och lutade mig bakåt. Han fick mig att slappna av. Efter middagen gick vi in i vardagsrummet. På vägen dit slängde jag undrande blickar på sneakersamlingen i hallen. Säkert 30 par sneakers i alla möjliga modeller och färger stod uppradade till allmän beskådan. För att inte tala om den gedigna samling halsdukar som låg huller om buller på hatthyllan. Han bar alltid halsduk, varenda gång jag såg honom och det var första gången jag såg honom utan. Vad är dealen med dem? tänkte jag. Han såg ut att vilja förklara sig. "Ja, alltså. Jag vet inte. Jag har alltid gillat det. Det ser liksom välklätt ut".

Han behövde bara sträcka ut armen för att nå hatthyllan när han skulle ta ner dem en i taget, så enorm var han. Han började berätta om dem. En del halsdukar hade sin egen lilla historia. Jag kände mig som en exhalterad liten klänningsdvärg när jag lyssnade. Sen drack vi min Chablis och jag började känna mig berusad. Det var dagen efter "Alla Hjärtans Dag" och vi pratade om viktiga saker. Det var så skönt att vräka ur sig det miserabla. Snart kirrar jag upp honom med någon av mina snygga tjejkompisar, helt klart. Snällare än snällast är han den där halsduksmannen.

Grej 2 - Blind date med vacker dam

Det var hysteriskt i tv-fabriken. Jobbade över till sju och efter det halvsprang jag till tunnelbanan. Fredagen bet i kinderna. Äntligen helg, hoaaa! Jag ansträngde mig för att varva ner  när jag slängde i mig den välagade lyxhamburgaren på restaurang "Bara Vi" på Skånegatan. Där satt jag med barndomskompisen Sofia och efter det skulle jag möta upp Fotograf-Tove på Djurets Ljudbar. Det var propperiäckel-fullt på Pet Sounds så vi gittade direkt till Nada. Tove är som jag, och jag är som henne kom vi fram till men ändå inte. Det är ganska skönt att snacka med flickor med liknande erfarenheter. Sweet as candy är hon också, för att inte tala om hur ballsnygg hon är på jobbet med kameramonstret på axeln. 

Jag var aningen fnittrig av en annan anledning. Jag satt och väntade på en mycket speciell dam. I ett halvår läste jag hennes blogg. Den galna, tossiga, välartikulerade, blonda, självutlämnande och alldeles underbara Maggie May. Hon skrev med både käft och hjärta. När hon abrupt och obarmhärtigt lade ner bloggen blev abstinensen så stor att jag mailade henne och skrev att det var väl själva faaaaen att hon slutade! "Jag knarkar din blogg varje dag!" Jag tror det var så jag skrev. Hon kikade in på min blogg och kommenterade det här inlägget. Sen mailade vi i ett par månader och slängde käft som värsta bästa gamla polarna. Nu skulle vi äntligen ses. Jag skickade ett sms innan "Åh Mirja vad jag längtar! Hö hö hö." Hennes svar var "Tyst nu, annars kommer jag att bli ofattbart generad när vi ses. Ditt miffo". Men det gick helt smärtfritt till. Med rak hållning gled hon in på Nada och slängde av sig kappan och skred ner på pallen bredvid mig som värsta Nadadrottningen. Och vi samtalade.

Precis som väntat var hon en nice puppa den där Mirja. Lite ballare, mer självsäker och mindre fånig i verkligheten bara. En mycket älskvärd buksyster, det må jag säga! Vi ska bli lite mer uppstyrda framöver.  

Grej 3 - Hotel Reisen.

Hade knappt hört talas om stället på Skeppsbron. Men jag smsade alla vännerna och alla kom! Det var Mary Kry, det var Karin L, Mattemus, Nam, Tom och Fotograf-Tove igen, med flera. Enligt ryktet har ett konstnärsällskap tagit över baren och ska fixa spexiga ferrar framöver. Några snubbar jag sett i innerstadsgeggan på sena nätter ville att vi skulle haka på upp på deras rum. Det låter snuskigare än vad det var, då de enbart ville visa oss inredningen. Tydligen har varsin konstnär fått i uppgift att inreda varsitt hotellrum. På nattkröken blev det efterfest och dans i min fashionabla lägenhet.

Grej 4 - Mumsig middag

Var hemma hos Karin L (hon som brukar stå i fönster) på Vallhallavägen. Jag var schleten som ett skändat djur och ville mest ligga hemma och porra med Mr Ligganoff, men det fick vänta. Det blev wasabi-sallad till förrätt med rå tonfisk, avocado, sesamolja och  citron. Huvudrätt Thaisoppa och till sist en egenhändigt tillagad chokladmousse. Bravo och tack Karin! Du är en av de bästa fenomenala kamrater, precis som Katja som också var där. I Karins såpbubbelformade bandare hittade vi ett snyggt ärtgrönt gammalt bortglömt kasettband, vilket genererade stor nostalgi (se bilden). "Raptrax". Otroligt tidstypiskt. Senare drog samtliga till Spy men jag tog en snabb bärsa på söder med Toffe, Dr Brorson och en ny bekantskap vid namn Mattias. Trevligt värre, nu blir det till att adda honom på myspace.

Grej 5 - Dyr grå kappa

Det var mycket nära att jag brände 4000 lax på en grafitgrå vacker kappa på Grandpa. Mattemus läxade upp mig med ett bestämt NEJ. Vilket så här i efterhand verkar skäligt. Personalen som fick mig att känna mig som en världsbäst prinsessa i kappan, fnös när jag lyssnade på Mattemus. Men vem kan låta bli att lyssna på en fantastiskt klok, snygg och jordnära man med halvt ryskt och halvt samiskt ursprung? Ingen. Jo, Karl kanske. Han köpte en svart rock och blev så vacker så!

Grej 6 - Billig brunch på String

Som vanligt. Mattemus och Tabias och jag. Medan jag svullade blåbärsfilen och hummusen skummade jag igenom Vice. Blev lätt illamående av artiklarna, sådär som man alltid vill bli då man läser den. Såg Popmorsan med karln och nykläckta bebben ett bord bort. Alltid intressant att få ett ansikte på folk. Ja på karln alltså, henne har man ju sett förr. Till slut gick människosorlet efter den alkoholiserade helgen mig på nerverna, så jag smet hem till ensamheten. Oh ljuva ensamhet!

Grej 7 - Helgens ord

"Glam-öl "- Ett uttryck som myntats av Mary Kry. När man inte blir berusad men får lite luft ute bland folk. Ev mingel kan uppstå. Vi gillar det. Vi ser fram emot många glamöls-kvällar.

Jag är galen i galningen. Helt wackediwackvåpedivåp-galen i en galen man. Idag släntrade han in här i tv-fabriken. Svartklädd som vanligt men betydligt mer städad. Vilket var positivt för då kände han åtminstone igen mig.

Jag glömmer aldrig då han drog sin enmansshow i min säng. Jag daskar liv i den gamla historien för er nya bloggläsare:

"Efterfesten var i full gång efter allsköns socialisering med förortsgrabbar och huliganer på finsmakarkrogen Kvarnen. Någon hade ringt efter en dunk sprit och en Dramaten-galning. Thorsten stod plötsligt i min hall med tio glansiga Prada-kassar.

-Tänker du flytta in? Frågade jag skämtsamt, men svaret som kom från en av hans vänner fick mig snart att stelna till.

-Skämta inte ens om det. Han gör det hela tiden. Flyttar in hos folk.

Efter att Thorsten strategiskt placerat Prada-kassarna i mitt sovrum ville han spela klädpoker. Men det hade de flesta ingen vidare lust med. Vi ville hellre klä av oss helt frivilligt med noggrant utvald älskare i stället. Så vi lekte snurra flaskan.

Men Thorsten ville egentligen inte att flaskan skulle snurra sådär på måfå. Så han plockade upp flaskan och pekade bestämt på mig och de andra samt ställde mycket besvärande frågor. En timme senare hittar jag honom i köket. Där har han plockat fram min halvbilliga tyskproducerade Goudaost och är i full gång med att rulla det han så fiffigt kallade "ostrullader". Ihoprullade ostskivor med senap i mitten. Nyskapande Thorsten. Nyskapande. Säkert tio styckna låg uppradade på diskbänken.

Mätt och belåten gick Thorsten in i badrummet och lånade lite Cleareyes. Sen gick Thorsten in i mitt sovrum där han hittade "Dr Glas" i bokhyllan. Halvliggandes på min säng, med den fetbleka magen som tittade fram över byxlinningen, drog han igång en monolog ur pjäsen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på Thorstens enmans-show, där jag satt på sängkanten. Så jag skruvade på mig lite besvärat, ända tills jag slukades upp av hans berättelse. Helvete vad bra han var.

Han ömsom skrek och ömsom viskade ut sina fraser medan den vilda blicken sprang runt i rummet. Efter slutrepliken tystnade han tvärt. Han stirrade in i mina ögon med sina svarta intensiva.

Nu. Nu vill han hångla upp mig, hann jag tänka innan han tog ett fast tag om min handled. Jag drog bort handen sådär lite mesigt och gled ut till de andra i vardagsrummet igen. Jag slängde ut fyllo efter fyllo. Men Thorsten ville stanna kvar.

- Öööööh, jag kan väl... Ööööööh...Slagga på soffan. Det är lugnt alltså...

Nej, Thorsten. Det känns inte helt lugnt att vakna med dig i min lägenhet i morgon bitti när strupen törstar efter vätska och förmiddagssolen sticker i ögonen och fåglarna skriker. Icket sa Nicke, tänkte jag. Så jag visade honom vänligt men bestämt till dörren."


Tillbaka till nutid. Det blev lite väl pinsamt då Söt-Flincken hängde kvar vid mitt skrivbord och aldrig ville gå. Blickar riktades, nackar vreds och ryggar vändes. Men vafan- jag har aldrig varit groopie i hela mitt liv, tänkte jag och härjade runt med Thorsten som- hör och häpna- blev alldeles generad. Ååååh vad sött!

Psykjouren får hämta mig efter att jag sett hela den här videon. Varför tycker jag då att den är SÅ BRA? Session saved.

Vänner. Glöm inte att hämta ut Vice-biljetter till på fredag. Jag vill ha er där! Finns på:
· Le Shop, Birger Jarlspassagen
· Boutique Sportif, Kocksgatan 60
· Fade, Skånegatan 78
· Core, Gamla Brogatan 27
· Nitty Gritty, krukmakargatan 26

Bild: Googlade på "Gittan".

Status i torsdags, blipp-blipp:
Stekte oxfilé till Millish. Drack nytt favoritvin: Chilensk Merlot vid namn "Mont Gras". Har varit nykter halvtrist hemmakatzentante i två månader vilket gör att jag slöddrar och blir helt sne av två glas vin. Ringde och väckte en vän klockan ett på natten. Osmidigt. Raglade hem och pratade med mig själv. Sinnesjukt.

Status i lördags:
Hemma fram till 23.00 innan jag drog på Spyan. Skypechattade med Fredrik under melodifestivalen. Modernt. Vi tyckte:
- Att det var väldigt mycket Bosnien Herzegovina över Svante Turesson och Anne-Lie Rydés framträdande.
- Att Marie Lindberg hade utstrålning som en katedertorr pekpinne utan scenvana.
- Att Regina Lund verkligen hade lyckats bra med mixen av  Madonna, Fuglesang, Bollibompa och Bananer i Pyjamas.

Status söndag:
Slackade runt på tre olika kaféer med femtio olika polare, drack sex koppar kaffe vilket fick mig att pladdra och rycka nervöst som en husmus på speed, samt shoppa alldeles för mycket galna kläder som antagligen kommer att hamna längst inne i garderoben efter en användning.

Tisdag, blipp blipp:
Blir bjuden på bio i morgon. Jag föreslog filmen Darling. Surfade in och kollade på trailern. Vad ska han tro? Det var den sämsta skit jag sett. Som trailer alltså. ( Gav faschinerade Göteborgare en film om Stureplanslivet pris som "bästa film" på Göteborgs filmfestival?) Ringde nyss upp och sa att jag ångrat mig. Föreslog Hello miss Sunshine i stället. Hoppas.

Status för en timme sen:
Skämdes som ett djur. Hade fått en frrrrrrrrrrruktansvärd låt på hjärnan, fråga mig inte varifrån den kom. Jag lyssnar inte på kommersiell radio.

Om du tror på det första ögonblicket
Om du vågar lita på det
Då finns det ingen anledning att gå ensam härifrån
Tänk på det som hänt mellan oss ikväll

Om du vågar lita på vad du känner
Om du säkert vet att det är så
Då får du inte tveka, du kan inte bara gå
Efter vad som hänt mellan oss ikväll

Snart tystnar musiken
Vi kan gå långsamt genom stan
Vi kan stanna till ibland
Vi kan drunkna i varann
Och om sanningen skall fram,
Jag vill att vi skall älska, inatt

Det finns tillfällen i livet,
Som aldrig kommer igen
Man känner det på sig,
Av nån anledning vet man att det är så

Snart tystnar musiken
Vi kan gå långsamt genom stan
Vi kan stanna till ibland
Vi kan drunkna i varann
Och om sanningen skall fram,
Jag vill att vi skall älska,

Jag vill att vi skall älska, inatt

"Jag vill att vi ska älska i natt." Varför tänker jag på Gittan, 56 i leopard när jag hör den meningen? Brr. Egentligen är det någonstans ett vidrigt under. Att Ledin lyckades få det  mesigt och tantpampigt på samma gång.

Status just nu:
Vi löser allt-mentaliteten har svävat som en skön fuktdusch över redaktionen i sex veckor. Ungefär som i fruktdisken i Östermalmshallen. Nu ser medarbetarna mer ut som på socialdemokraternas valvaka. Bekymrade ansiktsveck, illaluktande svettningar, flackande blickar. Själv funderar jag på att gnaga av mig min västra arm. Hur ska det gå?

Anja Perssons patenterade segergest "Att göra en säl"

Dessa tider är en plåga för oss sporthatare. Jag kan inte ta del av ett enda medium utan att se bilder på Anja. Som värst är det när hon kastar sig som en säl i backen. Att imitera en säl måste vara väldigt tacksamt med den kroppen. Hon skulle förmodligen kunna hetsa vilken viril knubbsälshanne som helst till stånd.

Nu kan man skicka in sin egen sälvideo till Aftonbladet. Jag vill inte leva längre.

Här kommer dagens osammanhängande yrväderstankar:

* Min bästa killkompis Mattemus ligger på soffan och sover. Han är skitsöt. Hähä. Det är min förtjänst att han har den där pjuttenuttiga, rofyllda sömnlooken just nu. Jag är nämligen fantastiskt älskvärd just idag. Han fick bli 5 år för ett slag och lyssna till det rogivande diskmaskinsbrummandet och perkulatorpuffandet medan jag lagade mat till honom. Diskmaskinsbrummande och perkulatorpuffande håller ångest borta. Jag har tänt ljus i hela lägenheten och pysslat om det långa, schletna lilla bakislivet så till den milda grad. Jag har gullegullat, fixat, donat och gjort allt för att han ska känna sig älskad. Det är han värd. Som tur är tippar jag aldrig över, jag har en fantastisk fingertoppskänsla. Det händer aldrig att han börjar vrida på sig av obehag som han ibland gör med Mattemus-förälskade beundrarinnor, det har han sagt.

* Åh. Det är så fint med pojkar som sover.

* Jag måste köpa en dammsugare. Den ska helst se ut och vara som en sportbil från 80-talet. Skitful men kraftfull.

* I veckan var Millish här för att ställa ut sina möbler på möbelmässan. Det var lyxigt att ha henne i stan.

* En gång berättades det om en ettrig vän med fula viskosbrokiga kläder som ligger med hockeykillar och BMW-iranier och gillar att tantfika på NK. Esther replikerade: "Jag hatar henne redan."

* Först förrförra året erkände Dolly Parton offentligt att hon hade inplantat. Det är roligt.

* Dagens visdomsord: "Släpp honom. Du kan inte komma viftandes med det där ex-kortet i all evighet."

* En dag kom Millish pappa hit och skulle hämta Millish och bjuda ut henne på restaurang i Gamla stan. Han var uppklädd i lång överrock och doftade rakvatten. Då blev jag alldeles tårögd för det var så fint.

* På tal om Gamla stan. En annan vän sa idag att han saknade pandabrudarna som hängde på Metropolis. Han saknade gothinslaget i rockkulturen. "Just gothbrudarna kändes mycket kåtare. Det var väldigt inriktat på att ligga. "

* Jag, Esther och Ramona fikade med Mattemus på Mjölkbaren i förmiddags. Jag kom att tänka på att våra flicknamn lät som på film. Fredrik höll inte med. Han tyckte mer att det lät som i en fotodokumentärbok från 60-talets Repherbahn om transsexuella (se bilden).

* Han tycker även att jag ska stanna hemma i kväll så att vi kan skypechatta under Melodifestivalen. Det låter modernt.

* Fredrik har legat däckad i fyra dagar nu. Han är utekåt och surfar runt på www.utsidan.se. Jag kan inte tänka mig något vidrigare än att kolla på hurtfriska Svenne-bananers semesterbilder. Men han verkar nöjd. Snart drar han ut och paddlar kajak i Gore-tex och Haglöfskläder. Jag känner det.

* Jag såg Uffie på Debaser Medis igår. Hon gled in i en marinblå pimpyflick-badrock men vägrade ta av sig den som man trodde att hon skulle göra. Hon blev aldrig den electro-slyna jag ville att hon skulle vara. Jag är besviken.

* Jag är som vanligt i behov av kramar av varierande art. Men jag vill inte ha såna här.

* Jag fick ett meddelande på Skype nyss. Det stod
"Robin Williams är inte tråkig på Svt! Citat "Condoleezza Rice is the whitest black woman ever seen in the US. She makes Oprah look like a crackwhore" Slutcitat."

* Krykan har en seriös period av hemmakatteri och vägrar röra sitt killeras utanför sin radie av 35 kvm. Jag saknar henne. Jag vill drunkna i hennes hysteriskt äkta leende mellan bardiskarna. Jag lider.

* Jag tog just en banan. Fruktgrossisten heter "Fyffes"? Vad fan har hänt med Chiquita? Åh, sånt gör mig irriterad. Det låter som en ful pudel. Med pastellkläder. 

* Idag köpte jag en skjorta. När jag kom hem upptäckte jag att det var en skjorta för gravida. Jag fick sjukt mycket ångest.

/Marla - "Len som finbetong"