"Vi omplacerar henne"
Idag fällde jag en chefskommentar för första gången:
"Vi omplacerar henne"
Orden ekade i mitt huvud. Det kändes märkligt. Men det fanns ingen annan utväg.
Minns precis hur det var när jag ringde hem till en kursdeltagare och sa "du platsar inte i gruppen, vi kan inte ha dig med"...det ekade också alldeles förbannat
Ja, det är inte speicellt roligt, jag tycker synd om henne. Men hon platsar nog bättre på den nya platsen.
Usch ja den där känslan är allt för välbekant. Men nästan värre när andra säger, Han/hon måste bort, man håller med och sen händer inget... Vill man inte hellre veta att man inte funkar än att alla andra vet det bakom ens rygg? Klurigt...
Verkligen Jason. Men det vanligaste är väl då det är tvärtom. Poff, så var han borta! Utan att personen fick en chans att "göra om-göra rätt", utan någon behövde konfrontera. Väldigt produktionsbolagigt.
geeh, hoppas hon inte läser den här bloggen...
Det gör hon inte. Ingen på jobbet gör det, jag är strikt konfidentiell.
