marla - en expressionista

Jag drömde om pappa. Han ringde och sa att allt var okej. Han hade tagit tag i sitt liv, börjat om. Hade fått ro i själen och börjat måla gigantiska vaser. Vackra snirkliga pappamålningar på vaser som fyllde upp hela fönster.

Jag log i telefonen. Hans dotterkärlek fyllde mig, därifrån andra sidan luren. Snart skulle jag få träffa honom igen.

Mitt bröst var varmt och skönt och jag slog upp ögonen. Vaknade. Verkligheten var kall och hård.

 

Det gör ont när jag minns min lilla hand i din stora varma. Jag älskar dig pappa.

 

Sitter på Street. Tittar på män. Tittar på kvinnor. De har gröna fingrar och Fjällräven från 70.

Kvinnor kisar mot solen med ett självgott leende. Vanja, Liv & Nora. Avnjuter rött the och solrosbröd med rovor, groddar och hummus. Kvinnokropparna bär brokiga mönster och malätet från längst in i garderoben. Vi kallar dem Bvulgurs.

Det är bara i eftermiddagssolen som man ser att männens mörka skägg går i nyanser av rött.

Vi ser en man i hatt och lockarna sticker ut därunder. Brunt skinn och manchester precis som Money-Anders häromnatten. Vänder oss om. Ser en till och en till och en till. Sorgliga kopior.

Måsarna är ljusgröna, smala efter resterna av veggo-maten. Solen i vattnet sticker i ögonen som discostrobbar, och stora glajjor åker på. Det nygröna har knoppats i träden, nästan som neon.

Tittar på män igen. Om man band ihop alla Palestinasjalar och satte segel, skulle kvällsbrisen ta hela knivsöder till Palestina.

En Saga som vill va bohemchick och vintage, kysser en fransman i en skitig fotölj. Bara för att hon ska. När han blundar, slänger hon blickar omkring sig. Vill att alla ska se; hon är med fransman nu. Han glömde baguetter och vin, det var synd. Annars hade allt varit perfekt magnifique.

En kille 25 går förbi med stora lurar. Han är glans och blingbling a la millenium. Hans valp bär terrier-hoodie av märket Adidas.

Klockan blir sent och alla Kooperativ-pappor och Waldorf-mammor sliter i sina barn. En Rotsaks-pappa i skägg bär gul sjalett på hjässan. Det var inte så fint.

De packar ihop nu, slänger upp det på en vagn. Alla sunkiga källarprylar de hoppats på att kränga.

Men det kom inga Söderbrats den här lördagen heller. Söderbratsen sitter till bords med sina föräldrar på Sjötomten i Gustavsberg. Eller mer troligt, är på ett av tio bröllop i rad, eftersom alla de känner gifter sig just nu.

Lattelattelatte. Tio år senare tycker reklamakarna att det är modernt med latte.
Överallt! Överallt! Överallt! Överallt! Överallt! Överallt! Överallt! Överallt! Överallt!

lattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelatte
lattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelatte
lattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelattelatte

Zeigeist
       
      Zeigeist                   Zeigeist igen            Knutteferrelokal    marla & knutte       Carro
Ledigheten är på tapeten igen mellan alla perfekta projekt. Måste ta vara på den tänkte jag och drog ut för att fira liiiiiivet och sääääärleken. Öhö.

Mötte upp bitterheten själv, "Smögaren", som proppsade på att vi skulle dra hem till honom och smöga fett. "Njä tack" sa jag i stället för "nä" för att vara lite snäll och hakade på för att se på, för att han ville. Han hade köpt det bästa sköna vita änkan sa han och preppade på i eftermiddagssolen som sken in i söderlägenheten.

Solstrålarna klädde snart dimman som ringlade sig tungt över reggaeplattor och Marleytavlor.

"Jag har lovat syrran att gå på en stekig fest i kväll, invigningen av hennes nya krog" sa han och berättade hur trött han var på att de var så olika. "Hon har ingen koll på vad som är viktigt" sa han och berättade om hennes vänner och hennes kändiskap som gjort att hon förlorade greppet en gång i tiden.

"Jag tycker hon är ball" svarade jag och han skrattade. "Marla. Det är bara för att du gillar samma läppstift som henne och för att du gillar att hon klär sig lite hor" sa han och garvade vidare i ruset. Han tog bloss efter bloss. Och för varje inhalering verkade han kunna dra av minst en bitterhetstanke. Jag klunkade sakta i mig min Norrlands Guld i guldburk där jag satt i soffan och iakttog honom och hans lycka, som jag visste skulle vara hela kvällen.

"Du vän. Jag måste gå" sa jag och reste mig. "Hey, stanna! Sissla och Gentleman måste spelas och du ska med och dansa och leka på reggae-klubb senare i kväll!"
"Hade varit skoj men jag har lovat att fira Dr Kajtas återuppflytt till stan" sa jag och kramade honom hej då. "Vi möts upp eller hur?" sa han och jag sa att det gjorde vi kanske. Han valde alltid att glömma att jag inte gillade reggae när han smögade.

Jag vandrade bort mot Nytorget och där stod Katja och väntade på mig vid porten och hon skrek att "Nu blir det champagne och Spättekaka!"

Jag garvade då jag såg henne och hennes skånska, ordentliga härliga leende som var så olikt Smögarens. Jag välkomnade henne till stada och gick husesyn i hennes nya fina lägenhet. Karin och flera andra snygga innerstadsbrudar med finmejslade kroppar och aristokratiska näsor skålade med champagnen och bubblorna steg mig snabbt åt huvudet.

Fnissiga ramlade vi ut i vårvärmen. Kvällsolen smekte mitt ansikte. De drog på Noodie-festen men jag ville hellre se Zeigeist hade jag bestämt och travade bort mot Medis för att möta upp Carro som var nyklippt och extra het, om möjligt. Zeigeist dansade så snyggt och sjöng så bra och var så balla på scen och scenografin var härligt 80 såklart, med neonrosa lysrör och blåa lampor.

Vi dansade halva natten och jag kunde inte förstå varför det knappt var något folk där? Efter konserten drog Carro med mig bakom för att prata med affärer med musikanterna. Jag stod generat bredvid och hatade att jag följde med, hon hade ett ärende inte jag.
Vi drog snabbt vidare till MC-festen, någon svartklubb i ett garage vid Hornstull Strand dit alla Noodisar åkt för att fortsätta jeansa sig, bland en och annan knutte.

Ölen kostade en tjuga och bilar stod parkerade nära baren. Alla unga creddisar såg så malplace ut i kontrast till knutteinredningen med fälgar på väggarna och MC-loggor och cruisingaffisher. Mattemus slöt upp och jag skrattade fånigt och pussade hans kinder och klängde på honom som jag alltid gjorde för att jag som vanligt tyckte att han var bäst i hela världen, min bästa mansvän. Jag och Carro dansade oss svettiga till rockabilly och jag hade glömt hur mycket jag gillar att dansa när det inte är Riche eller Spy där alla oftast står och ser snygga ut. Eller var det verkligen så? Jag hade glömt vilket, nu då Stureplan kändes så långt borta.

Mattemus kunde inte sluta flina när han iakttog oss på håll men skruvade obekvämt på sig när vi försökte dansa upp honom. Inte hans grej riktigt. Men han redde sig ganska bra där i ensamheten i hörnet när en massa okända söta brudar kastade trånande blickar och porrdansade sådär nära, som bara riktigt kåta tjejer gör. Då växte hans flin ännu mer, till ett ofantligt stort flin, trots att han var betydligt nyktrare än dem och helst av allt kanske inte ville att de skulle flukta sina alk-andedräkter i hans ansikte och hänga sådär på hans kropp.

Vi fick nog till slut och sa adjö och hej då och det var faktiskt den roligaste kvällen jag haft sen Paris, helt otippat bara sådär. Vive Le Fete! Och bara hundra spänn gjorde jag av med. Länge leve billiga roliga otippade kvällar!

Oooooooh, sweeet. Fick överraskningsplåtar av en söt flicka så nu ska jag ta mig utanför dörren och se Zeigeist på Debaser Medis kväll!

Hittade en ca tio år gammal bild på min bästa killkompis Mattemus. Han ser ju riktigt ball ut, till skillnad från mig i den åldern. Och den där tröjan var en present till honom. Jag köpte den på second Hand och gillade verkligen halvmånarna minns jag.

Några citat:

- Moster säger visa ord:

"Lycka i livet är minsta möjliga resonans mellan önskning, val och handling."

- AD-Tom skickade det senaste numret av Moore till mig på posten, med en post it-lapp på framsidan:

"For your coffietable"

Äckligt men roligt tycker jag.

- Dirty Pete försöker framana en för tidig trettioårskris:

"Sista året marla. Sista året!"

Den heter "En mening var vardag" och skrivs av Fredrik.


Den bästa var:

den sjuttonde meningen

Självbedrägeri är en konstart de flesta är mästare i.

Jag höll med om:

den sextioåttonde meningen

Idag vandrade jag i solen i två timmar och få saker gör mig så lycklig.

och:

den sjuttioandra meningen

Det är märkligt hur något som ena dagen känns omöjligt, nästa dag blivit en vana.

Tyckte det var fyndigt med:

den fyrtionde meningen

Det här har varit en väldigt lång dag, och än ser jag inget slut på den.

Undrar också över:

den sextioförsta meningen

Hur skulle det vara om man verkligen fick leva sitt liv exakt som man ville, och göra exakt det man ville?

Tyckte det var fint med:

den sjuttiotredje meningen

Det är svårt att sitta här när jag vet att du är där.

...Och blev mest glad av :

den åttiofemte meningen

Jag tänkte skriva något om att plastkassar glädjande nog förbjudits i San Francisco, eller att gårdagens reportage i Aktuellt om internet och datorer kändes som om det var gjort på 80-talet, men jag blev så lycklig när jag såg ditt strålande ansikte i morse att jag skriver det istället.

 

Smärta i stjärten. Det ska jag börja säga nu.

"Lägg av! Du är en smärta i stjärten."

I stället för "pain in the butt"alltså för er som inte hängde med. Vill även tipsa om stjärtäpplet för 390 dollar nu då vi ändå är inne på ämnet.

fredsarbetare

Jag och millish hamnade mitt i ett styrelsemöte. Som vanligt kände vi oss som Patsy & Edina där vi satt och försökte vuxna oss. Låtsasvuxna oss- helt skenheligt.

Från krogen helt alkad natten innan- till ett seriöst tungt möte kring ett runt bord med en av Sveriges mest respekterade författare. Hur i helskotta hade vi hamnat där? Jo, der ska jag tala om:

Drog runt hela förmiddagen på söder, skönt. Det var sådär isande kallt, men det var just precis det som gjorde det så härligt att kisa mot den starka vårsolen så att ögonen skrynklade ihop sig till små servetter. Friskt!

Blir alltid roligt fjorton igen med millishflickan. Vi passade på att sno åt oss så mycket sol som möjligt medan vi garvade sönder varandra i asfaltskylan. Mitt i alltihopa var jag tvungen att besöka författaren/ordföranden för att skriva på några papper som jag plötsligt mindes att jag lovat.

"Hakar du på? Jag ska bara skriva någon kråka på ett papper"

"Det var väldigt vad det lät ansvarsfullt. Vad är det för något?" frågade millish.

"Äh, det var vid ett svagt livsögonblick runt 23 som jag engagerade mig ideellt i en fredsorganisation. Hade en tanke om att jag skulle göra något som var på riktigt och viktigt och allt det där i kontrast till kommersialismen och ytligheten i TV-fabrikerna. Ordföranden visade sig tycka att jag var väldigt bra av någon märklig anledning och placerade mig omedelbart i styrelsen. Jag skrev långa texter om organisationen, sökte bidrag i stiftelser, föreläste och utbildades i demokratifrågor och blev webredaktör. Tröttnade dock efter ett år. I alla fulla fall så var jag fast så innutahelskotta. "

"Nääääääääääää? Sjukt."

"Asjobbigt. Har försökt slingra mig ur men de ligger på."

"Lite som en sekt va?"

"Ja, typ"

"Jag hakar. Du behöver stöd" sa millish och plockade upp borsten ur väskan för att kamma mitt och sitt eget hår, mitt på Hornsgatan.

"Vi måste se representabla ut" sa hon.

Vi ringer på. En kråka på ett papper blir till slut ett indragande i en vindslägenhet och plötsligt sitter jag och millish mitt i ett styrelsemöte.

"Välkommen, välkommen! Vad trevligt att vi har en ny engagerad med oss! Kan du berätta lite om dig själv?" sa ordföranden och vände sig mot millish.

Hon slängde en arg blick mot mig. Någonstans här höll jag på att bryta ut i världens mest högljudda asflabb vilket i sig skulle vara väldigt opassande. I en timme blev vi fast i tunga diskussioner om fredsfrågor och varje gång jag var på väg att ursäkta oss för att vi var tvugna att gå, harklade Herr ordföranden sig och sade

"Nästa punkt på dagordningen!!"

Precis som att han kände på sig. Jag skärpte till mig och försökte tänka bort millish, men de få gånger våra blickar råkade mötas höll jag på att avlida. Det var väl någon gång i högstadiet man sist befann sig i en situation där man inte fick skratta.

En av medlemmarna berättade att han var starkt engagerad i IOGT-NTO. Alla utom jag och millish nickade gillande.

"Vi är emot alkohol men även rökning" sa han och spände blicken i oss. Vi skruvade obekvämt på oss och jag kom på att vi kanske stank bakfylla. Jag plockade snabbt som satan upp tuggummin ur väskan och stoppade, så diskret som möjligt, ett i millish hand. Vi höll återigen på att bryta loss i ett asgarv men svalde snabbt skrattbubblorna.

Vid ett tillfälle satt vi där helt knallröda av all den svalda skratten. Jag började få ont i magen. Vid åttonde punkten på dagordningen stod jag inte ut längre. Jag reste mig upp, ursäktade mig och millish och drog en lögn om att vi tyvärr måste helgarbeta.

"Frilansarens gissel ni vet"

De log förstående mot oss. Vi stegade ut ur lägenheten i tystnad och höll god min ända tills vi återigen stod nere på gatan.

"Aaaaaaaaaaaahahahahahahahahahhahahahaha!" Skrek vi."Aaaaaaaaaaaahahahahahahahahahhahahahaha"
"Aaaaaaaaaaaahahahahahahahahahhahahahaha!" skrek vi ännu mer. "Aaaaaaaaaaaahahahahahahahahahhahahahaha!"

Röjde runt i den bleka storstadsnatten. Nykter men berusad på vettefasicken vad. Avgaser och Catch Eucalyptus antar jag.

Jag kastas fram och tillbaka i den kalla innerstadsdimman. Ingen ser klart men alla ska ändå vara med och slänga runt varandra i ett evighetsvarv. Jag kallar det miseribalism.

Carolines sockersöta leende gjorde mig varm för en stund när vi möttes upp på Allmänna Galleriet. Daniel som jobbar där välkomnade oss och jag mindes tillbaka på första gången jag sprang på honom i verkligheten efter att ha snackat med honom några gånger på nätet. Jag och millish staplade in någon gång i höstas och vi sa ett kort hej till killen i dörren, men hajade till när han sa "Marla!" och vände sig mot millish och sa "Millish!" Kände inte igen honom, men fattade efter ett tag. Stackars millish som får vara någon slags overklig pseudo-personlighet som folk känner igen utan att hon bett om det. Men vi garvade åt att han läste min blogg och att han visste vilka vi var fast vi knappt visste något om honom.

Vi satte oss ner och hamnade med några balla tjejer 20+ som ville att vi skulle slå oss ner bland deras killpolare. Nej tack för snygga smallboys. Ni vet såna som man ser på stan och tänker "jeee vilket het kille" men när de vänder sig om är de tio år yngre. Jag vände mig mot Caroline som berättade om Jeans Team-efterfesten för några veckor sedan.

Vi tog en taxi till Riche där Thomas Öberg från Bob Hund stod skrek för fulla halsar på bardisken medan fotograferna avfyrade trehundra papparazziblixtar.

Ljudet hade krackelerat totalt och vi stod knappt ut när rundgången skar i våra öron. Vi ville snacka så vi satte oss i stora baren bland alla dyrgripar men glömde både omgivningen och musiken och grottade ner oss i varandras privatslivshistorier.

Eftter det blev det Spy Bar som var halvtomt på folk. Jonas var rar och lät oss slippa betala inträde och vi sa tack och bock och skyndade uppför trappan. Jag fastnade med min trötta blick på ett konstigt gäng i konstiga kläder och guldhattar som dansade runt till Martin Vogels plattvändande, som i sig var grymt bra men som blev helt fel med den publiken. Det osade Finlandsfärja och Statt i Karlstad och plötsligt kändes electron väldigt eurodisco.

Vände mig mot Caroline som stirrade gapande även hon. "Jag är helt förlorad" sa hon och jag förstod vad hon menade.

Daniel dök upp efter arbetspasset och såg väldigt nöjd ut när han krånglade ner sig vid vår sida med en bärs i handen. Jag blev seg efter en stund och gäspade ikapp med musiken. Daniel bad mig att le lite granna. Jag svarade "jag ler bara äkta". Tyvärr, det blev inga fler leenden den kvällen.

Idag ler jag desto mer! Snart börjar jag på Uppdrag Granskning, i morgon skriver vi kontrakt.

Jag sålde in en programidé som de gillade. Vi ska provfilma veckorna runt midsommar. Om vi får in det material jag hoppas på, jobbar jag där i höst. Marla ska sopa mattan, okej!

"Det går i alla fall bra i arbetslivet" Hö. Hö. Hö.

Sluta kladda på dina medmänniskor, kladda på dukar i stället.

Droppa, stänka, kasta och häll! Om ni känner för skapandet just idag men saknar färg och duk, gå hit.

 Grillfesten var som en vanlig marlafest kan man säga, d v s lyckad. Ca 30 personer kom och jag sprang omkring i mina klickedeiklackskor och bjöd på åtta flaskor pom-pom och var hystersikt glad över att alla mina älsklingar samlades på ett och samma ställe.
De satt och såg snygga och smarta ut på rad, kan man också säga. Medan det grillades flottiga korvar, grådassiga burgare, slaffsiga köttslamsor, fläskiga köttstekar och fräsch halumi. Till det serverades en enkel sallad skapad av millish bestående av babyspenat, ruccola, romansallad, ost, persika, soltorkade tomater och vinegrette. Applåd millish.

Annars? Majki försökte se ut som att han minglade, men såg mer ut som en raglande benke på strövartåg. Han var dock snyggast i håret. Skönheten Anna-Maria Carnhede döptes om till "Kvarnheden" av allas vår Mattemus- som stod såg ut som en grekisk gud- fast en välklädd sådan i Harringtonjacka och allt. Daniel Bergs såg ball ut men slängde kritiska blickar omkring sig, Kaliiina hade lagt en grundlig makeup och drack mest rött av alla och det var nog henne det var roligast att träffa. Hon visste allt om mitt liv då hon läst bloggen sen den startades, men själv hade jag inte sett henne sen dess. "Det känns som att träffa seriefigurer livs levande att träffa alla du skriver om"sa hon och skålade vidare, medan någon idiot hade tagit över datorn och spelade sån fruktansvärt dålig musik att jag funderade på att skämmas en smula. Hur hade den objudne människan hittat musik jag inte ens visste fanns i min dator? Och hur tänkte den objudne människan då denne ockuperade min dator? Jag bjöd människan på lite gratisprit och pratade bort denne från datorn och lät Karl ta över. Det var då det löste sig mycket fint och ljuv musik förgyllde tillvaron.

 

Skolfröken-Cesse konverserade artigt med Mustaschmannen Nr 1 som dök upp först av alla, manligare och hetare än någonsin med ett plåster på ögat då han råkat ut för bonnaslagsmål kvällen innan. Han såg dock relativt tillfreds ut där han satt och gnagde på sin sorgliga hamburgare. Mustaschvannens väl Ola roade sig med att göra Dagoberthamburgare. Universal-Martins ögon tindrade svärmorsdrömaktigt hela kvällen och Mary Kry var för snygg för att pratas med till en början men vann flest hjärtan av alla precis som det ska va.

Psykologen, sedemera Sveriges största kinkyklubbs ordförande, kom i sarong och satt och rullade sina mustascher medan han skrattade burleskt åt allsköns skämt. Karin hade den där förmågan att se soft och party ut på samma gång medan hon log sitt vanliga pilemariska leende. Toffe-mannen med lockarna tog en bildserie med Karl som sprang runt och grinade upp sig på varje bild. Han försökte nog se ful ut, men lyckades förståss inte. Dr Katja var bara så nöjd hela tiden och jag och Sofia såg ut som två fåniga karameller i våra lila och rosa klänningar. Dolly skapade affärshistoria i förskott då hon berättade om sina framtidsdrömmar. Mina kusiner tuppade upp sig men var trevligast av alla, så trevliga att Dolly ville gifta sig med en av dem. Jag ska få äran att bli tärna. På bröllopet, som helst ska bli borgeligt om min livvaktskusin får välja, tänkte jag klä mig i fin klänning, fast i en klänning med lite hor förståss.

Sir Huus ägnade varenda kotte minst fem minuters uppmärksamhet proffsminglare som han är, mer världsvan än de flesta. Esther gled omkring med ett nöjt leende på läpparna samtidigt som hon såg ut som en nyutsprungen ros, en mycket svår konst som bara Aster-Esther kan. Dans-Lisa härjade runt och skrattade högst, Millish hade störst hår av alla och Michael rödast skägg och Fredrik var full som ett ägg. Fast ett snyggt och rosa ägg.

 

Några fyllos satt och tryckte på den minimala balkongen, gud vet varför. En krossad ruta krossades ytterligare lite mer, ett par tre glas for i golvet som sig bör och Kallprataren stod och hängde i köket. Nina Magnefors fnittrade högst av alla, hade längst hår, störst tuttar och var rakast i ryggen. Brorson hjälpte till att städa och någon fotade mitt ass medan jag plockade ur diskmaskinen.

Det mest kriminella som hände var när en berusad gäst som vi kan kalla "Smålänningen", glad i hågen försökte snatta min gummiguldfisk, en kitchig present till mig och min katt. Det var vid det tillfället som livvaktskusinerna reste sig upp och gav honom döda-blicken. Jag gav dem tecken att sätta sig igen. De följde som tur var min order.

 

För övrigt var festen mycket skötsam och vuxen. Det får mig osökt att tänka på att jag snart fyller trettio.

 

 

Det här är mina mördarkusiner. De är tvillingar, extremt kralliga och syns oftast med väl insmorda bringor eller iförda sina manliga landslagsdräkter.

Deras uppsyn skvätter av testosteron, men låt er inte skrämmas för det! Nej då. De är ytterst vänliga. Ända tills någon retar upp dem vill säga. Mina tvillingkusiner är med i svenska landslaget i amerikansk fotboll. Men inte i kväll. Nej i kväll är de livvakter på min grillfest. Don´t mess with marla.

Sov i 24 timmar med enstaka uppraglanden ur sängen för att halsa filmjölk och vatten eller för att tömmas på filmjölk och vatten.

I morse försökte jag hålla mig vaken med Jens Lapidus "Snabba Cash", i synnerhet då vi gick samma kurs på JMK och för att det är roligt att läsa en bok av någon som ser ut och beter sig som en ung Leif pagrotsky. Men jag somnade snart dreglandes in igen.
Drömde om tandlossning, vilket var aningen läskigt. Den bakre högra kindtanden var lös och jag tog ett stadigt grepp i den och se på fan, den lossnade! Plötsligt höll jag en gigantisk slemmig rot i min hand. Jag oroade mig smått för att alla tänder skulle ramla ur, så att jag till slut skulle se ut som den vin-alkade kuktant jag drömde andra mardrömmar om att bli. I synnerhet då en bekant hintade om han trodde att jag skulle bli en ny Kerstin Thorvall då jag blev gammal. En sån som bär färggranna glasögonskalmar, åker till Afrika och pippar afrikaner och skriver böcker om det. Det var en av de äckligaste saker jag hört. Jag som hade tänkt mig en framtid mer lik Mona Seilitz. Eller bara en ordentlig och färgsprakande göttig tant.

 

Som sprungen ur ångest för att jag är pank, arbetslös, lönnfet och tragisk bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv.

Ringde några ytterst nödvändiga samtal om arbetsgivarintyg, samt bestämde mig för att driva in några skulder av vänner då Parisredan bräckt hela kassan. Så går det när man inhandlar svindyra fiskbensmönstrade capes och franska lackskor. Men jag kunde faktiskt inte hjälpa det. Lackskorna med en decimeters hög klack (se bilden) var en perfekt blandning av norrländsfäbodjänta och fransk slyna. Jag var tvungen att köpa dem, det var bara så.

 

Efter telefonsamtalen kände jag mig mycket nöjd- som att jag åstadkommit något- och jag varvade upp mig i 110, i det livstempo jag trivs bäst.

 

Jag kastade mig ner i tvättstugan, tryckte in tvätten lite hipp som happ i blandade färger, bara för att vardagsprotestera en smula.

Efter det sprang jag bort till Sörhuus och surrade honom sönder och samman. Han fick inte många sylar i vädret stackarn. Det lilla han sa var i alla fall roligt och vi käkade lunch på "Matkultur" på Erstagatan för att sedan prompa runt i solen och titta på alla glassiga Stockholmare som satt med näsan i vädret utanför Nytorget och pratade bostadsrätter, inredning och design.

 

Vi passerade Götgatan nere vid Ringvägen och jag tänkte att det skulle ha blitt ett väldigt abrupt slut om jag blev överkörd just där, och slutade som en blöt fläck. "Vad hände med den där marla liksom?" "Äh, hon blev överkörd i våras." "Jaha. Det var som fan" Och så var det med det liksom.

Slog bort tanken snabbt och babblade vidare tills jag upptäckte att jag pratade med mig själv. Kollade snett bakåt och där lunkade Tom på i sakta mak medan mina Power-walks-hurterier spratt i kroppen på mig. Försökte softa till mig rejält, men hamnade snart snett framför igen. Tackade Guddan för att vännerna har överseende och tänkte på att den där roliga karusellen måste vara en ryckig och jääääkligt jobbig karuselljävel ibland.

Lyssna. Arvid feat Karin Boye. Fjärde låten.

Ack, låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.

- - -

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

- - -

Ack, låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.

www.marla.blogg.se säger:
Det här är en typisk electroclash-låt som jag gillar. Fransk. Klicka på Noir Desir till höger: http://www.myspace.com/viiivelafete  

mimi säger:
Den ar faktiskt bra... Viva La Fete = "Leve festen"

www.marla.blogg.se säger:
Ja! Men vad sjunger de om i Noir Desir?

mimi säger:
Ska lyssna.

www.marla.blogg.se säger:
Jag älskar sån här musik. Shit vad skön den är. Lessnar aldrig.

mimi säger:
Jag vill vara sjalv.

www.marla.blogg.se säger:
ok

mimi säger:
Du ska halla kaften.

www.marla.blogg.se säger:
Haha!

mimi säger:
Jag vill stora dig.

www.marla.blogg.se säger:
Hihi

mimi säger:
Jag ar inte nojd.

mimi säger:
Arg som ett barn.

www.marla.blogg.se säger:
Hähähähähähähä!!!!!!!!

mimi säger:
Mitt sinne ar struligt.

www.marla.blogg.se säger:
Fy fan vad bra text.

mimi säger:
Ge mig tid.

www.marla.blogg.se säger:
Jag visste det. Att det var nåt aggressivt.

mimi säger:
Sa flyger allt ivag.

www.marla.blogg.se säger:
Det här les moi tompeti.. Eller vad de säger, vad betyder det? Refrängen?

mimi säger:
Laisse moi t embeter = Lat mig stora dig.

www.marla.blogg.se säger:
Sen freakar hon ju ur och skriker som en gris

mimi säger:
Ja shit va hon skriker.

www.marla.blogg.se säger:
Hahaha!

www.marla.blogg.se säger:
Vi kanske borde skrika ut lite ångest vi också.

mimi säger:
Ja.

mimi säger:
Ska ut i parken vid Eiffeltornet

www.marla.blogg.se säger:
Du går ut och skriker kring Eiffeltornet, jag går ut till Rosenlundsparken.

www.marla.blogg.se säger:
Hoppa inte från Point Neuff bara

mimi säger:
Hehe..

www.marla.blogg.se säger:
Kanske bättre att lyssna på Viva La Fete i stället. Tryck på F5 så börjar den om.

marla juli 2004                                                        millish juli 2004

Det var här i värmen bland asfalt och betong, på ett café på Götgatan i augusti 2004, som det kickade igång. Det var millish första dag i stan och vi tog en kaffe innan hon skulle flytta in hos mig. En vecka tidigare hade vi kommit hem till Sverige från från Malaysia, efter att ha jobbat på Expedition Robinson i nästan tre månader.

Vi flög hem till Sverige och dumpade våra snubbar som vi glömde bort någon gång i juni bland palmer och nya vänner som vi trodde vi skulle ha för livet. Millish smällde upp sin runda säng i min tvåa och efter det var det high life i ett och ett halvt år. Vi sprang vi runtruntrunt på gator och torg och gjorde roliga grejor med de bästaste folken. Upp på morgonen och promenera en timme innan frukost. Runt Tanto, Södra Mälarstrand och upp på Hornsgatan medan vi pratade i timmar och garvade och skratten tog aldrig slut. Hem och tända ljus och äta goda frukostar i nattlinnen medan vi drömde om allt roligt vi skulle göra och alla galna saker vi skulle skriva om ihop. På med kläder, iväg till jobbet, sms:a så fort det hände något skoj och sen ses igen på kvällen och dra iväg på något laj med massa människor vi nyss lärt känna.

Vi bjöd hem vänner på gourmé, ordnade fester med teman, gjorde studiebesök i okända världar, drack viner och pratade i timmar och ramlade runt i det ovissa och dissikerade all som hände. Jag gjorde saker och mötte folk jag aldrig skulle gjort annars. Livet rusade på i 110 och vi försökte hinna med allt det roliga men det blev aldrig några lugna stunder över. Till slut fick vi säga stopp. Den roligaste tiden jag haft i vuxen ålder, har jag haft med millish. Här är en gammal dagboksantecking som säger allt:

Måndag 6 juni 2005

"Vi måste skynda oss att vila!

Men då skrattar vi bara."

Det här är millish för mig. Glad, galen och världens yrväder.


Älsk dä millish vanillish! Grattis på 29-årsdagen!

Testade millish present. Funky Glamarama pinkshit on the marlalips!! Här vankas det neon!

Den flickan är ett geni. Varsågoda- Njut av millish konst:

Min vän Tom Sörhuus har börjat blogga. Han inleder sin bloggkarriär med att smäda oss fejknollåttor. Läs mer här

Stockholmsjävlar...

Alex och Mimi i Paris

Hemma i Stockholm nu. Den här veckan har varit fantastisk, det är en av de bästa resor jag gjort i mitt liv! Jag och Mimi som varit barndomskompisar sen vi var sex år hittade tillbaka till varandra och kändes så nära! Hon mötte mig på busshållplatsen vid Palais de Congress och jag såg in i hennes skrattiga ögon och vi bara garvade och larvade! Det kände som igår och hon var så fin. Sex år sedan sist och hon tog med mig på allt som var värt att se. I morgon bloggar jag om Paris bästa klubbar, Seine och Point Neuf, Louvren, ark du Triumf, Chokladparfait på Manray, färgsprakande Molain Rouge, pinsamma försök med franska fraser och Kir Royal. Jag är fortfarande vimmelkantig av det franska ruset och all champagne. Bisous cheris!!

Jeans Team på Debaser

Duon Pacific spelade på Pet Sounds och Send in The Clowns-klubben i torsdags och höjdpunkten var förutom när de körde fantastiska one-hit-wonder " Sunset Blvd " att de sa "Kul att få spela här" men var trovärdiga som två döa Göteborgsgäddor med noll karisma. När de med en ironisk grimasch spöade oss med kommentaren "Hello Stockholm" kändes det bättre och jag drogs med i låtarna jag inte hört och det var bra!

Vi tog en storbulle bort från Söder och Daniel Bergs lurade med oss till bajsnödighetsferren Grandpa på Kungsholmen där alla var lurade. De hade skrytit i varandras gästböcker på myspace om att de minsann var bjudna på invigningsfesten för kvällen, när den i själva verket var i lördags förra helgen och de körde samma ferre flera gånger om. Jag och Svante tog en brapåse full av onödiga saker, som en bok om jakt och en gelé och en broschyr om Greenpeace, och drog till Allmenna Galleriet i stället där ordning och snygghet var paradorden för kvällen.

- - - - - -

Fredag och jobbade sista dagen på projektet och skrev klart alla manus och sa hej då till redaktionen och vi ses snart igen. Mötte upp folket på Indigo och drog ner på Debaser och hoppade runt till Pluxus och tyskelectron Jeans Team som var grymmare än grymmast! Speciellt under Oh Bauer och Eine Keine Melodien då hela kroppen dunkade och ögonvitorna rullade. Exet Skrot kramades på, och det kändes fint och enkelt att känna att vi mådde så bra och vi log till varandra och tyckte att vi var bäst och allt det där. Jag tänkte att allt alltid borde vara så enkelt i alla relationer man någonsin haft.

Anders i Pluxus som på jobbet oftast drog runt med kameran på axeln passade in på scenen bakom synthen i stället och efteråt drog vi backstage men jag kände mig som en fjårtiswannabe när snyggingarna i Jeans Team ramlade in i sina slinkiga zigenarskjortor blöta av svett och de krulliga synthluggarna som hängde över ansiktet. Vad vore de utan luggarna tänkte jag? Ola i Pluxus hade placerat en tjej på en ölback och där stod hon och såg snygg ut helt dumt medan vi andra satt djupt nedsjunkna i den sunkiga Debasersoffan och kollade på när han dansade emot henne i sina röda runda Lennon-brillor. Försökte droppa några kommentarer på bajsig skoltyska till nån halvfet roddare men gav upp och ramlade ut och hem och jt-musiken dunkade i tinningarna hela natten till stor förnöjsamhet.

- - - - -

Nu sitter jag här helt loj efter vin och snacks hos Fredrik- och Dr Brorson och Toffe och Esther och Dans-Lisa var där och kan det bli bättre då Paris är i morgon? Ska bo hos Mimi på Champs Eelysees i fem dagar och slacka runt i parker och kanske besöka Louvren och Picazzomuseet och dricka vin vid Seine eller vad fan som faller oss in. Au revoir!


Avslutningskuriosa: För att citera Jeans Team: "Cant shit in Paris cant shit in Rome, places where I can shit I call home."

Jag hänger med skumma typer i konstiga hattar

Vuxen gangsterbäbis drömmer om sportig bil

Ester Mattemus & Majki

Jag & Tove lyckliga under Jeans Team-konserten


Fyllos svullar gyros efter krogen

Anna-Maria generad över att droppa ur en limo utanför Pet Sounds

Bonde från landet njuter av limo-resa.