marla - en expressionista

Zeigeist
       
      Zeigeist                   Zeigeist igen            Knutteferrelokal    marla & knutte       Carro
Ledigheten är på tapeten igen mellan alla perfekta projekt. Måste ta vara på den tänkte jag och drog ut för att fira liiiiiivet och sääääärleken. Öhö.

Mötte upp bitterheten själv, "Smögaren", som proppsade på att vi skulle dra hem till honom och smöga fett. "Njä tack" sa jag i stället för "nä" för att vara lite snäll och hakade på för att se på, för att han ville. Han hade köpt det bästa sköna vita änkan sa han och preppade på i eftermiddagssolen som sken in i söderlägenheten.

Solstrålarna klädde snart dimman som ringlade sig tungt över reggaeplattor och Marleytavlor.

"Jag har lovat syrran att gå på en stekig fest i kväll, invigningen av hennes nya krog" sa han och berättade hur trött han var på att de var så olika. "Hon har ingen koll på vad som är viktigt" sa han och berättade om hennes vänner och hennes kändiskap som gjort att hon förlorade greppet en gång i tiden.

"Jag tycker hon är ball" svarade jag och han skrattade. "Marla. Det är bara för att du gillar samma läppstift som henne och för att du gillar att hon klär sig lite hor" sa han och garvade vidare i ruset. Han tog bloss efter bloss. Och för varje inhalering verkade han kunna dra av minst en bitterhetstanke. Jag klunkade sakta i mig min Norrlands Guld i guldburk där jag satt i soffan och iakttog honom och hans lycka, som jag visste skulle vara hela kvällen.

"Du vän. Jag måste gå" sa jag och reste mig. "Hey, stanna! Sissla och Gentleman måste spelas och du ska med och dansa och leka på reggae-klubb senare i kväll!"
"Hade varit skoj men jag har lovat att fira Dr Kajtas återuppflytt till stan" sa jag och kramade honom hej då. "Vi möts upp eller hur?" sa han och jag sa att det gjorde vi kanske. Han valde alltid att glömma att jag inte gillade reggae när han smögade.

Jag vandrade bort mot Nytorget och där stod Katja och väntade på mig vid porten och hon skrek att "Nu blir det champagne och Spättekaka!"

Jag garvade då jag såg henne och hennes skånska, ordentliga härliga leende som var så olikt Smögarens. Jag välkomnade henne till stada och gick husesyn i hennes nya fina lägenhet. Karin och flera andra snygga innerstadsbrudar med finmejslade kroppar och aristokratiska näsor skålade med champagnen och bubblorna steg mig snabbt åt huvudet.

Fnissiga ramlade vi ut i vårvärmen. Kvällsolen smekte mitt ansikte. De drog på Noodie-festen men jag ville hellre se Zeigeist hade jag bestämt och travade bort mot Medis för att möta upp Carro som var nyklippt och extra het, om möjligt. Zeigeist dansade så snyggt och sjöng så bra och var så balla på scen och scenografin var härligt 80 såklart, med neonrosa lysrör och blåa lampor.

Vi dansade halva natten och jag kunde inte förstå varför det knappt var något folk där? Efter konserten drog Carro med mig bakom för att prata med affärer med musikanterna. Jag stod generat bredvid och hatade att jag följde med, hon hade ett ärende inte jag.
Vi drog snabbt vidare till MC-festen, någon svartklubb i ett garage vid Hornstull Strand dit alla Noodisar åkt för att fortsätta jeansa sig, bland en och annan knutte.

Ölen kostade en tjuga och bilar stod parkerade nära baren. Alla unga creddisar såg så malplace ut i kontrast till knutteinredningen med fälgar på väggarna och MC-loggor och cruisingaffisher. Mattemus slöt upp och jag skrattade fånigt och pussade hans kinder och klängde på honom som jag alltid gjorde för att jag som vanligt tyckte att han var bäst i hela världen, min bästa mansvän. Jag och Carro dansade oss svettiga till rockabilly och jag hade glömt hur mycket jag gillar att dansa när det inte är Riche eller Spy där alla oftast står och ser snygga ut. Eller var det verkligen så? Jag hade glömt vilket, nu då Stureplan kändes så långt borta.

Mattemus kunde inte sluta flina när han iakttog oss på håll men skruvade obekvämt på sig när vi försökte dansa upp honom. Inte hans grej riktigt. Men han redde sig ganska bra där i ensamheten i hörnet när en massa okända söta brudar kastade trånande blickar och porrdansade sådär nära, som bara riktigt kåta tjejer gör. Då växte hans flin ännu mer, till ett ofantligt stort flin, trots att han var betydligt nyktrare än dem och helst av allt kanske inte ville att de skulle flukta sina alk-andedräkter i hans ansikte och hänga sådär på hans kropp.

Vi fick nog till slut och sa adjö och hej då och det var faktiskt den roligaste kvällen jag haft sen Paris, helt otippat bara sådär. Vive Le Fete! Och bara hundra spänn gjorde jag av med. Länge leve billiga roliga otippade kvällar!