marla - en expressionista

Sitter på Street. Tittar på män. Tittar på kvinnor. De har gröna fingrar och Fjällräven från 70.

Kvinnor kisar mot solen med ett självgott leende. Vanja, Liv & Nora. Avnjuter rött the och solrosbröd med rovor, groddar och hummus. Kvinnokropparna bär brokiga mönster och malätet från längst in i garderoben. Vi kallar dem Bvulgurs.

Det är bara i eftermiddagssolen som man ser att männens mörka skägg går i nyanser av rött.

Vi ser en man i hatt och lockarna sticker ut därunder. Brunt skinn och manchester precis som Money-Anders häromnatten. Vänder oss om. Ser en till och en till och en till. Sorgliga kopior.

Måsarna är ljusgröna, smala efter resterna av veggo-maten. Solen i vattnet sticker i ögonen som discostrobbar, och stora glajjor åker på. Det nygröna har knoppats i träden, nästan som neon.

Tittar på män igen. Om man band ihop alla Palestinasjalar och satte segel, skulle kvällsbrisen ta hela knivsöder till Palestina.

En Saga som vill va bohemchick och vintage, kysser en fransman i en skitig fotölj. Bara för att hon ska. När han blundar, slänger hon blickar omkring sig. Vill att alla ska se; hon är med fransman nu. Han glömde baguetter och vin, det var synd. Annars hade allt varit perfekt magnifique.

En kille 25 går förbi med stora lurar. Han är glans och blingbling a la millenium. Hans valp bär terrier-hoodie av märket Adidas.

Klockan blir sent och alla Kooperativ-pappor och Waldorf-mammor sliter i sina barn. En Rotsaks-pappa i skägg bär gul sjalett på hjässan. Det var inte så fint.

De packar ihop nu, slänger upp det på en vagn. Alla sunkiga källarprylar de hoppats på att kränga.

Men det kom inga Söderbrats den här lördagen heller. Söderbratsen sitter till bords med sina föräldrar på Sjötomten i Gustavsberg. Eller mer troligt, är på ett av tio bröllop i rad, eftersom alla de känner gifter sig just nu.