marla - en expressionista

När jag blir gammal vill jag bli en göttig tant. En sån där som dricker vin, har blommor i hattbrädet och färgsprakande kjolar, gärna i pastell. Och allt ska gå i ton i ton.

När jag blir gammal vill jag att alla ska vända sig om på stan. Och förstå att jag är en ovanligt levnadsglad dam, som älskar stiliga äldre män och tycker om att påta trädgården i mina mintgröna trädgårdshandskar. Som gillar korgstolar och rottingmöbler.

Som gärna tar en eftermiddagssherry i ett glasgrönt kristallglas tillsammans med en fnittrande väninna. Och gärna reser till Paris och fönstershoppar. Som gärna säger till barnbarnet att han växt mycket sen sist. Och som vid speciella tillfällen, inför hans stora ögon, ställer sig på den kurbitzmålade kökspallen för att plocka ner den gröna asken med de kungliga gröna marmeladkulorna.
Och precis som sådär som en farmor ska göra; hala fram börsen ur Mary Poppinsväskan och trycka en slant hårt i mitt barnbarnets hand och säga ”Köp nåt riktigt gott nu”.

Jag ska bjuda alla jag älskar på söndagsmiddagar- stek och gelé- och duka med styvmorsbeklädda dyra servetter och guldkantade arsietter.

När jag blir gammal ska jag tala med yngre kvinnor. Ha flera unga väninnor. Diskutera förtroligt och kanske komma med visa råd. Som genomsyras av livserfarenhet och ett härligt lugnt konstaterande. Jag ska visa dem uppskattning och peppa dem. Skrika att; ”Du kan för fan bättre! Du är ju vacker, frigjord, ung och har hela världen framför dina fötter! Fantisera, promenera, gardera dig, experimentera! Men var lycklig under tiden.”

Ibland ska jag komma med ett snuskigt skämt bara för att chocka dem. Så att de kan gå hem till sina jämnåriga vänner och berätta att de har en tuff tant på jobbet.

Fy bubblan för sura, griniga gamla kärringar. Tillsammans ska vi sitta och förfasa oss över dem. Snacka lite skit om Bettan på ekonomiavdelningen vars enda nöje i livet är att kasta ur sig syrliga kommentarer till alla nyanställda, smärta, ambitiösa tjejer. Vars enda nöje är att läxa upp dem och försöka hålla fast vid gamla konventioner och regler.
Och kanske ska vi i smyg fälla någon vass kommentar om att hon minsann inte är vacker med sin strama, grådassiga frisyr och sina vassa, elaka och fårade ansiktsdrag.
Men samtidigt skulle vi konstatera att om hon mjukade upp sig lite skulle hon kunna bli ganska vacker. Sedan skulle vi nöjt luta oss tillbaka med kaffekoppen i famn och mysa över att vi båda var positiva glada kvinnor, även om det skiljde decennier mellan oss och vi befann oss på helt olika stadier i livet. Vi skulle känna gemenskap.
 
Jag kommer att ha miljoners trillioners skrattrynkor, men inte en enda rynka på överläppen. Bara för att jag skrattat så mycket i mitt liv. Bitterheten ska lysa med sin frånvaro.

Sen ska jag ha rött läppstift. Och min hud ska vara gammal- men ha lyster, nästan glittra!

Jag vill gärna heta Sol-britt då jag har fyllt sextio.
Jag vill nog bli en göttig Sol-britt.

.........