marla - en expressionista

Grrrr. Dagen efter. Bakis. Trött. Vad händer? Jo: "Vi-har-aldrig-druckit-sprit-i-hela-vårt-liv-så-vi-vet-inte-hur-baksmälla-känns"-snorungarna får härja fritt och skjuter upp hela stans kvarvarande raket-förråd. 

BOM! KRASH! PANG!

(Tystnad. Åh äntligen. Skönt.)

PANG! PANG! PANG! PANG! PANG! PANG!  PANG! PANG! PANG! 

Var är samhället på väg? We hate it, sa vi. We hate it.

Gringubbs/surkärrings-marlan har talat.

Det brann i en papperskorg. Spännande. Det kändes som på film.

Hon kom objuden.

Hon blev aspackad.

Hon spillde rödvin
- på min vita soffa
- på mitt fårskinn
- på mitt nylaserade golv.

Hon frågade alla om hon var lik Meg Ryan i sin nya frisyr.

- Sen gick hon hem och satte på mitt ex.

Hon är inte ett dugg lik. INTE ETT DUGG!

Det gick åt helvete. Men marla the matchmaker prickade nästan rätt. De hånglade upp varandras
kompisar i kväll.
/marla- "worlds most positive matchmaker"

Skulle inte de här två passa ihop? De har aldrig träffats, men:

-Båda älskar skärmkeps
-Har samma störda humor
-Lyssnar på kommersiell radio
-Går igång på kitsch och bling-bling
-Har färgglada kläder

För att bevisa hur kompatibla de skulle vara tog jag en bild på mina kära barndomskompis Fröken Sjöberg, trots att hon för dagen inte hade skärmkepsen på sig. Tvingade henne att göra en nödkeps för att visa hur snygg hon är i huvudbonad. Skickade bilden till Herr Yannelos. Som gjorde en egen nödkeps som tack och skickade den till mig. Som jag sedan skickade till Fröken Sjöberg.

De har fan halva inne. Marla want to be toastmaster and wedding singer, okey okey?

/marla - "worlds most professional matchmaker".

En gång per år skrider jag fram längs med altargången. Det har verkligen inget med giftermål att göra, jag lever fortfarande, till alla bloggläsares glädje, i synd. Men en gång per år besöker jag kyrkan tillsammans med resten av min skenheliga familj.

Det var midnattsmässa på julaftonsnatten och jag ansträngde mig verkligen för att se så from ut som möjligt. Den höga kragen var på plats, snusen var för länge sen utspottad, det röda horläppstiftet var bortsmetat och pumpsen hade jag lämnat hemma. I bilen på vägen spelade min kära mor "Oh Helga natt" med Tommy Körberg på närradion. Jag speglade mig i min puderdosa. Provade väl sisådär ett tjog miner, innan jag hittade det rätta ansiktsuttrycket. Sådär. Jag såg andäktigt from ut. Nu skulle väl ändå småstadsprellen ta mig till sitt hjärta? Eller just det, Jesus menar jag. JESUS!

Tre högstadieflickor inledde gudstjänsten med fjölig skönsång. Fjåsigare mes-röster kunde man leta efter. Och där sprack rösten på en av dem, AJ!

Jag skruvade obekvämt på mig i den stenhårda kyrkbänken. Jag hade redan träsmak i marla-arslet. Efter den falska akapellan gittade en menlös man fram till altaret med en klarinett i handen.

-Hoppas det låter bättre det vi nyss hörde, viskade lillsyrran och jag tog hennes hand. Det hoppades sannerligen jag också. Han satte igång.

SATAN I GATAN VAD VACKERT!! tänkte jag när muppjävlen började blåsa i klarinetten, men ångrade mig genast och skämdes som en hund. Jag hoppades att Guddan inte kunde läsa mina tankar. Snabbt och kliniskt försökte jag sudda bort alla svärord. För helvete marla, svär inte i kyrkan! sa jag till mig själv. Jag ryckte återigen till av mitt ovårdade språk. Mamma sneglade irriterat på mig då jag spasmerade. Men det kunde inte hjälpas, det blev bara värre och värre. Jag tänkte på porriga poser, på män, sprit, dekadens,  brass, doktorer, Monique-bröst och...

Jag kände hur djävulshornen växte ut. Jag sträckte upp händerna för att trycka tillbaka dem just när hålans mest beryktade prelle kom fram ur det där lilla rummet till vänster om altaret.

Han var som vanligt klädd i någon slags lusseklänning i linne med kitchiga guldbroderier. Liten och sprättig var han och han hade näsan i vädret. Antagligen försökte han se förnäm ut, men med det misslyckades han fatalt. Det var knäpp tyst i den vackra kyrkan.

"Kära vänner. Välkomna." sa han. "Jag känner igen många av er men jag vet också att det finns de som kommit hit till Gjutanå Kyrka för första gången. Ni är synnerligen varmt välkomna."

Shit asså, jag är ju gammal i gardet, smackade jag nöjt och letade febrilt efter några pinsamma rookies som jag kunde nolla inne på kyrktoaletten. Men alla satt med förstenade pokeransikten och lyssnade till sprättprellen. Förstagångarna var omöjliga att urskilja.

Jag kände mig grymt skenhelig där jag satt med böjt huvud och läste nån modern bön som jag aldrig hört förut. Vad var det för fel på Fader Vår? Och var verkligen ateister och agnostiker välkomna i kyrkan? Jag blundade och försökte få någon slag känsla, den som man sett att nyfrälsta har. Det verkade helkört.
 
I mitten av predikan sa prällen "Idag har ni möjlighet att ta nattvarden. Gör det."  Jag hoppades att han skulle komma fram till den del jag kommit för: SOPTUNNAN.

Men nej. Som han babblade! Han pratade om ungdomar och droger, han pratade om miljöproblem, barn i andra delar av världen och han pratade om vad julen egentligen stod för. Bla, bla, bla, jada, jada, jada, blubb, blubb, blubb. Det var viktigt, men jag kunde knappt lyssna. Jag väntade bara på att han skulle rulla fram den.

".... och nu ska jag visa er vad vi ska göra av all schiiiit" sa han.

Äntligen! Sprättprellen gick in i det lilla rummet och folk viskade nyfiket till varandra. När han kom tillbaka gick en susning gick genom lokalen. För fjärde året i rad rullade prällen ut en stor, grön soptunna. Det var så tyst i kyrkan att man kunde höra en nål falla. Men plötsligt sa det -PANG!!

Vi ryckte till och julefriden var som bortblåst. Prällen smällde ner locket på soptunnan. Nu var han inte from längre, han var bestämd!

 "I stället för att samla på er mer och mer och mer schiiit ska vi tömma soptunnan! För ni vet ju hur det går när vi packar och trycker ner soporna längre och längre ner? Jo, när sopbilen kommer för att tömma den är det så tätt packat att trots att de vänder upp och ner på tunnan så finns alla sopor kvar! Så långt ska det inte behöva gå i era liv."

"I afton har ni chansen gott folk! Idag kan ni få ut allt det där onda, allt ni ångrar och idag kan ni ta nattvarden, oblaten och vinet och rrrrrrrrrrrrrena er!"

Ingen vågade ifrågasätta honom, utan ställde sig i långa led för att ta del av nattvarden. Snart var det min tur. Mitt andra alkade jag ville ta tag i silverbägaren och klunka i mig vinet, men jag tryckte undan tvångstanken och doppade det lilla torra läskpappret och lade det på tungan. Jag tog ett djupt andetag och såg in i diakonissans ögon. Det här skulle bli ett storslaget ögonblick i marlalivet! 

Men jag fick inget gensvar. Hon såg ut som en död fisk. Totalt jälva oengagerad. -Hallå! Jag ska renas här! Jag har begått så många synder det här året att du inte gjort hälften i hela ditt liv din gamla nucka! ville jag skrika. Hon hade verkligen ett trött gammalt stenansikte. Jag svalde oblaten hel, vände på klacken och dunsade surt ner i kyrkbänken igen. Beatch.

Men mitt humör förbättrades snabb när jag insåg att jag nu var vit som snö innuti. Jag kände mig som en helig jungfru med världens renaste hjärta. Oskuld och dann!

Ha ha! Jag var på strålande humör resten av natten. Det var som att- ju mer skitskit man var fylld med- desto skönare var det att ta nattvarden! När jag till slut, mätt på julmat låg i min säng, funderade jag på hur fantastiskt roligt jag skulle ha det ända till nästa år!

Jag tycker synd om alla osaliga själar som rumlar runt i sin nyårsångest och inte kan finna någonstans att vara. Nu har de fått min inbjudan- och därmed en smula ro i själen.

"Ni som blev över" får mer än gärna komma hem till mig på nyårs-partey. Ja, Alltså inte Du dåliga människa som tycker att jag är en odräglig, skräning och högljudd liten självupptagen bitch. Dig vill jag inte ha i min designade lägenhet.

Men alla Ni bra människor som kommer att skippa den trista parmiddagen i Vasastan, vit skräp-festen i Jordbro eller kurandet unger ångest-filten bara för att Ni tycker att jag är så utomordentligt fantastiskt rolig och bäst- Ni är mer än hjärtligt välkomna. Just Ni skulle vara ett snyggt och glädjande tillskott i min publik.
 
Efterinsläppet är klockan 22.30. Ta med sprit, tomtebloss, någon ball människa och kom.

Med höjda skålar ska vi sola oss i varandras glans. Vi ska mingla runt bland alla ballingar och tro att vi är en av dem. Vi ska glömma all ångest och inbilla oss att vi faktiskt är lyckligt extravaganza. 

Hjärtligt Välkomna.
 

Inbjudna
Tjejmiddag:
-Färgstark civilekonom/musikbranchbrutta och halv-thai-modell med sjukt mycket energi och galen glassfrisyr.
-Långt, dekormålande yrväder med penntrolls-tuperad Brigitte Bartot-frilla och  jordens bästa humor.
-Energisk, ball P3-kvinna med snyggt munläder.
-Sofistikerad och varm men utflippad skådespelerska/cancerforskare med dyr framtoning.
-Stockholms snyggaste, kärleksfullaste men mest dominanta skolfröken.
-Intelligent försäkringstjänstekvinna med bisarra intressen som sport, rock och jul.

Efterinsläppet:*
-Snygg och laidback Doktor-studerande med fantastiskt bra damsmak.
-Doktorstuderande nr 2 med full-i-fan-blick och bevisligen uppenbara förförarskills.
-Halvrysk byggarman med gigantisk näsa som häckade på heta linjen i 12-årsåldern och därmed fann ett guldkorn i tillvaron.
-Gammal pluggkompis och tidnings-AD som bakom den väluppfostade fasaden döljer en mycket ironisk och fantastiskt roande man.
-Marlas 2 galna men underbara journalist-ex, även kallade "Skrot & Korn".
-2 skäggiga musiker-pojkar i indieband
-Gayig journalist med snygg indisk författardrömmar-flickvän och bokmals-exflickvän.
-Alla kvinnors dröm och pussyteaser: marlas favvogayman på franskt säljarföretag med en klass och stil utöver denna värld. 
-Lång Universal-kille med smak för fransk retro-disco.
-Snuskig Östgötsk mediegrafik-studerande DJ-kille med vass humor och sjukt heta ögonbryn.
-Förvirrad, soft norrländsk säljare med bisarr humor och en förkärlek för kitsch och bling-bling.
-Vackert osminkad cool svt-anställd donna med släpig hes röst och ett varmt hjärta.
-Alltid alldeles för full men empatisk och snäll dalmas/musikproducent/teaterapa med för stort skägg.
-Intelligent, ball restaurang/krog-människa som vill ligga med alla tjejer på festen.
-Gammal musikerkompis från norrland som jag ska fixa ihop med min barndomskompis.
-Den finurlige innovatören gamle blacken med stylad frippa och designade kläder.
-Kompishånglet, Jönköpings-tjecken och fotografen med ett sjätte sinne.
-Vrålhet rödtott och kvällstidningsjournalist med svulstig partyådra. 
-Svt-web-Robinson-kompis. Svart hår, tight ass och gigantiska tuttar.
-Stor, rar favorittippad fotbollsskille/förlagsanställd man med halsduk och snälla ögon.
-Föregående mans heta player-lillebrorsa + vän.
-Snyggballast på hela festen: Skallig konstnär och vitneger med sinne för detaljer.

* Med tanke på den alltför sena inbjudan räknar jag med att ett par, tre personer dyker upp efter tio. I det här inlägget ville jag bara skryta med hur mycket kompisar jag tror att jag har.

Santas lil' sluts says "Merry Christmas"

 
Millish & Marla-jule-kyssar till er alla!

Med andan i halsen sprang jag hela vägen upp till gräddhyllan, till mina barndomskvarter. Till 80-talsbyggda enplansvillor med kvadratiska tomtgränser. Till snickarglädje, asfalterade infarter, små krusidulliga postlådor och ljusklädda granar på varje gård. Snösprejade fönster med spröjs.
 
Jag försökte titta in i de små husen, men spräckliga gardiner med jalusier dolde vad som fanns innanför. Jag visste att det inte alltid var lika lyckligt som det såg ut. Det var liv och rörelse ute på gårdarna på självaste julafton. Jag såg par i likadana täckjackor och barn i röda och blå overaller. Kvinnorna såg tjocka ut och alla män bar skägg eller mustascher. Jag kände mig som en jätte i Svenne Banans lilleputteland. Jag minns det inte så här litet. Lee Hazelwood och Nancy Sinatras duett i lurarna gjorde verkligheten som en film, som en märklig musikvideo. Jag försökte få en känsla, ett intryck, jag ville att barndomen skulle komma tillbaka till mig. Det var omöjligt. Men bra.

Hög puls och frisk kall luft, nu kom jag fram till min barndomskompis Sofias hus. Det var visst till salu. Stannade till och stretchade. Andades djupt och kände endorfinruset som alltid infann sig efter hård fysisk ansträngning. Gjorde bort mig rejält när jag frågade om mannen som kom och gick var där för att hälsa på  Egon & Kristina.

" - Nej, det är ju jag och Kristina nu sen femton år tillbaka."

Ja, just Hans, förlåt. Tänkte inte på det. Försökte skoja bort att jag minsann inte håller ordning på småstadsbornas förehavanden. Han ställde många frågor om mitt liv och Sofias liv och jag berättade så gott det gick utan att nämna för mycket om Stockholm som de aldrig kunde förstå. Vi pratade om pappa och allt som hänt och det kändes äkta, genuint. Sprang vidare till knäna värkte och promenerade en timme till. Fick fina sms från storstadsvänner och hela jag är varm, så varm. Lugn och trygg och det finns inga problem i hela världen. Det kommer att bli en fin jul.

Jag lider ofta av svår talltoppsångest när jag närmar mig de norrländska skogarna. Höga berg, djupa dalar. Klädda med tallar. Och fler tallar. Och ännu fler tallar.

Om någon vill mig väl kommer ett ljust snötäcke att lägga sig som bomull över bergen. Det är då det är vackert. 

Det ser mörkt ut. Ingen snö. Har jag tur överlever jag och slipper den bittra talltoppsdöden. 

Den här gången ska jag försöka  finna norrländsk tystnad och ro. Jag kommer nu norrland. Åh Jag kommer! 


 

This is marla okey?

(a bit fat, not smelly, just heavenly)

Om alla som besökt min blogg skänkte mig en krona skulle jag dra till Bahamas.