marla - en expressionista

(Det som är kvar av Sofias Monarped)

Tänk er: Tre damer. Femton och sexton år gamla. Grenslade på varsin moped. Glidandes fram på Limstagatan i City.  Jag pratar inte om "Sökarna" eller "Charlies Änglar". Jag pratar om Sofia mig och Ica, tre fula rastlösa tjuvrökande tuggummituggande småstadsglin.

Vi fyllde år på samma vecka, men det var inte förrän fröken Sjöberg, som var ett år yngre än mig, fyllde femton som jag skrek av glädje! Äntligen skulle Ica, jag och Sofia Sjöberg moppa runt i hela hålan och hänga med alla snygga moppekillar utanför Fritidsgårn och Ullas Gatukök.

Sofia hade en vinröd Monarped från -58 med ilo-piano-motor. Till det bar hon en lilaglittrande potthjälm med påknäppt svart plastskärm. Coolhets-faktorn var hög när hon varvade upp Monarpedmonstret som hennes plastfarsa trimmat upp till oanade höjder.

Hon hade till och med lärt sig vad det hette och berättade gärna vitt och brett om hur hon minsann hade "jackad kolv och planad topp". Moppegrabbarna lät sig imponeras av hennes spetskunskaper.

- Öh, Jögga! En brud med koll på moppar! Hö hö hö!

Själv var jag en überstolt ägare till en trampmoppe, en Cresent med sax-motor från -79 som farsan lackat röd och svart. Jag döpte den till Terminator (och våga inte ens fråga om det var ironi). På hjässan satt en riktig mupphjälm a la pottmodell, en svartlackad Nolan. Fast med glitter. När motorn gick som bäst körde jag i 60 km i timmen och varje gång mätaren översteg 60 fick jag världens lyckokick.

Icas föräldrar var snäppet ordentligare än våra päron, som tyckte att det var helt i sin ordning med svensson-kriminalitet som hembränning, trimmade moppar och inköp av snodda trädgårdsmaskiner.

Därför var Icas moppe "Elvis" helt laglig. Vilket innebar att den silverfärgade Push Maxi-Elvisen aldrig gick mer än ynka 30 km i timmen. Alltid fick vi vänta på henne. Det gjorde i och för sig inte så mycket då vi kunde stanna och tjuvröka längs med E4an, ända tills vi hörde hennes puttrande fjuttmotor på håll. Då var det bara att fimpa och hoppa på glittermonstren igen. En tur till grannbyn dit det var 4 km tog väl si sådär en 40 minuter.

I vissa uppförsbackar fick jag parkera Terminatorn och skjuta på pakethållaren på Icas silverfärgade lamhet. Men det var värre när Push Maxin bestämde sig för att klappa ihop helt. Trots att Ica alltid bar med sig tändstiftsnyckel och startgas för att få igång det lata aset, slutade det ofta med att vi stod och svor längs med någon vägkant och fick springa upp till närmsta hus för att ringa till våra brorsor eller farsor. Till slut tog Icas tålamod slut. Hon döpte om sin Elvis till Ian, då hon ansåg att han var lika opålitlig som greve Wachtmeister.

Vi kände oss alltid coola när vi stank bensin. Medan de andra småbrudarna satt på sina rum och lyssnade på Roxette och ringde till heta linjen, hängde vi med moppekillarna vid nån garageuppfart.

Ica hade helrakad skalle på den tiden och jag hade rakat bort mitt underhår, medan Sofia alltid gick omkring i råttfärgad mittbena och svans. Alla tre klampade omkring i stora Dr Martins och feta Get a Grip-kängor.  Det var stor variation på de pojkar vi hängde med. De tuffa boysen ägde Honda MB5 och mupparna körde omkring med sina Yamaha DT och luktade fyrtaktsolja. Obarmhärtigt utnyttjade vi några av moppekillarna. 
 
Sofia blev ihop med tönten Jyrki Hirvonen bara för att han alltid blåste ur bensinslangen, när våra moppar surnat ihop efter långa discokvällar på Fritidsgårn.

Vi råkade alltid flöda för mycket innan vi  trampade igång glittermonstren men då kom Jyrki alltid till vår undsättning. Där stod han och log och vinkade adjö med bensin i mungipan, medan vi lugnt kunde brassa hemåt i höstnatten.

Höjdpunkten var när någon av oss fick en åktur med en av de mest populära och snyggaste moppekillarna i stan. Lyckligt klamrade vi oss fast vid deras midjor och kände hur vinden blåste i håret, som på film. Efter varje åktur ställde killarna frågan till varandra:

-Kände du P. I. R.?

Det var inte för än flera år senare som vi fick veta varför de över huvud taget ville att vi skulle åka med.

P.I R. - Pattarna I Ryggen. Plötsligt förstod vi varför moppepojkarna i alla tider tvärbromsat med jämna mellanrum.


____________________________________________________________________________________________________