marla - en expressionista -

En sjuhelsickes grill!

I morgon slår vi stilettklackarna i taket, eller jag menar, klappar grillvantar mot varandra. De här fenomenala kamraterna kommer att dyka upp på min grillfest, samt en del nya stjärnor. Jag är mycket nöjd med min inbjudan som lyder följande:

Årest första grillfest!

Vänner.
Jag vill helst vara först med allt, det hör till liksom min exhibitionistiska sida till. Som jag alltid sagt: En slatt storhetvansinne har ju ingen dött av? Du är därför bjuden på Årets första grillfest på min innergård kl 16.30 på lördag.

Till vilket pris som helst ska vi trotsa vädergudarna och darrhänt sitta sida vid sida och skaka grillkvistar med en korv i ena änden, om det så ska resultera i frostskador och andra mindre trevliga repressalier. Två stora grillmaskiner finnes, samt en välsopad innergård. I övrigt får ni nöja er med med mitt och mina kamraters eminenta sällskap.

Just DU är bjuden för att du är en av de fantastiska människor jag tycker om att omge mig av. Antingen är det ditt framgångsrika leverne, din fashionabla lägenhet, ditt välartikulerade språkbruk, din fantastiska personlighet, ditt välbetalda arbete, din snyggma, intelligens eller din genialiska humor som fått mig att bjuda just dig.

Kvällen är ung och natten är vår. Välkomna.

/marla

2007-04-13 @ 13:44:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Arbetslöshetsångest, kuktanter & powerwalks-hurterier

Sov i 24 timmar med enstaka uppraglanden ur sängen för att halsa filmjölk och vatten eller för att tömmas på filmjölk och vatten.

I morse försökte jag hålla mig vaken med Jens Lapidus "Snabba Cash", i synnerhet då vi gick samma kurs på JMK och för att det är roligt att läsa en bok av någon som ser ut och beter sig som en ung Leif pagrotsky. Men jag somnade snart dreglandes in igen.
Drömde om tandlossning, vilket var aningen läskigt. Den bakre högra kindtanden var lös och jag tog ett stadigt grepp i den och se på fan, den lossnade! Plötsligt höll jag en gigantisk slemmig rot i min hand. Jag oroade mig smått för att alla tänder skulle ramla ur, så att jag till slut skulle se ut som den vin-alkade kuktant jag drömde andra mardrömmar om att bli. I synnerhet då en bekant hintade om han trodde att jag skulle bli en ny Kerstin Thorvall då jag blev gammal. En sån som bär färggranna glasögonskalmar, åker till Afrika och pippar afrikaner och skriver böcker om det. Det var en av de äckligaste saker jag hört. Jag som hade tänkt mig en framtid mer lik Mona Seilitz. Eller bara en ordentlig och färgsprakande göttig tant.

Som sprungen ur ångest för att jag är pank, arbetslös, lönnfet och tragisk bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv.

Ringde några ytterst nödvändiga samtal om arbetsgivarintyg, samt bestämde mig för att driva in några skulder av vänner då Parisredan bräckt hela kassan. Så går det när man inhandlar svindyra fiskbensmönstrade capes och franska lackskor. Men jag kunde faktiskt inte hjälpa det. Lackskorna med en decimeters hög klack (se bilden) var en perfekt blandning av norrländsfäbodjänta och fransk slyna. Jag var tvungen att köpa dem, det var bara så.

Efter telefonsamtalen kände jag mig mycket nöjd- som att jag åstadkommit något- och jag varvade upp mig i 110, i det livstempo jag trivs bäst.

Jag kastade mig ner i tvättstugan, tryckte in tvätten lite hipp som happ i blandade färger, bara för att vardagsprotestera en smula.

Efter det sprang jag bort till Sörhuus och surrade honom sönder och samman. Han fick inte många sylar i vädret stackarn. Det lilla han sa var i alla fall roligt och vi käkade lunch på "Matkultur" på Erstagatan för att sedan prompa runt i solen och titta på alla glassiga Stockholmare som satt med näsan i vädret utanför Nytorget och pratade bostadsrätter, inredning och design.

Vi passerade Götgatan nere vid Ringvägen och jag tänkte att det skulle ha blitt ett väldigt abrupt slut om jag blev överkörd just där, och slutade som en blöt fläck. "Vad hände med den där marla liksom?" "Äh, hon blev överkörd i våras." "Jaha. Det var som fan" Och så var det med det liksom.

Slog bort tanken snabbt och babblade vidare tills jag upptäckte att jag pratade med mig själv. Kollade snett bakåt och där lunkade Tom på i sakta mak medan mina Power-walks-hurterier spratt i kroppen på mig. Försökte softa till mig rejält, men hamnade snart snett framför igen. Tackade Guddan för att vännerna har överseende och tänkte på att den där roliga karusellen måste vara en ryckig och jääääkligt jobbig karuselljävel ibland.

2007-04-12 @ 17:44:54 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Arvid feat Karin Boye

Lyssna. Arvid feat Karin Boye. Fjärde låten.

Ack, låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.

- - -

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

- - -

Ack, låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.

2007-04-12 @ 00:50:11 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rolig rollercoaster

"Du är en ganska rolig karusell."

Visst, det var fint sagt. Hoppa på marlakarusellen, have fun med alla mina partaj och roligheter som händer på nöjesfältet runtomkring. Bara du lovar att inse att det också finns ett känsligt innanmäte med en massa avancerade kopplingar och viktiga beståndsdelar som kräver en hel del finlir, under den blanka ytan med finnish. Fattar du det, det är då karusellturen blir som roligast. Jag lovar!

2007-04-11 @ 23:24:45 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Ursäkta.

Men vem faaaaaaen har gett min mailadress till den här skojaren?

2007-04-11 @ 15:25:21 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

MSN-konversation med Mimi i Paris

www.marla.blogg.se säger:
Det här är en typisk electroclash-låt som jag gillar. Fransk. Klicka på Noir Desir till höger: http://www.myspace.com/viiivelafete

mimi säger:
Den ar faktiskt bra... Viva La Fete = "Leve festen"

www.marla.blogg.se säger:
Ja! Men vad sjunger de om i Noir Desir?

mimi säger:
Ska lyssna.

www.marla.blogg.se säger:
Jag älskar sån här musik. Shit vad skön den är. Lessnar aldrig.

mimi säger:
Jag vill vara sjalv.

www.marla.blogg.se säger:
ok

mimi säger:
Du ska halla kaften.

www.marla.blogg.se säger:
Haha!

mimi säger:
Jag vill stora dig.

www.marla.blogg.se säger:
Hihi

mimi säger:
Jag ar inte nojd.

mimi säger:
Arg som ett barn.

www.marla.blogg.se säger:
Hähähähähähähä!!!!!!!!

mimi säger:
Mitt sinne ar struligt.

www.marla.blogg.se säger:
Fy fan vad bra text.

mimi säger:
Ge mig tid.

www.marla.blogg.se säger:
Jag visste det. Att det var nåt aggressivt.

mimi säger:
Sa flyger allt ivag.

www.marla.blogg.se säger:
Det här les moi tompeti.. Eller vad de säger, vad betyder det? Refrängen?

mimi säger:
Laisse moi t embeter = Lat mig stora dig.

www.marla.blogg.se säger:
Sen freakar hon ju ur och skriker som en gris

mimi säger:
Ja shit va hon skriker.

www.marla.blogg.se säger:
Hahaha!

www.marla.blogg.se säger:
Vi kanske borde skrika ut lite ångest vi också.

mimi säger:
Ja.

mimi säger:
Ska ut i parken vid Eiffeltornet

www.marla.blogg.se säger:
Du går ut och skriker kring Eiffeltornet, jag går ut till Rosenlundsparken.

www.marla.blogg.se säger:
Hoppa inte från Point Neuff bara

mimi säger:
Hehe..

www.marla.blogg.se säger:
Kanske bättre att lyssna på Viva La Fete i stället. Tryck på F5 så börjar den om.

2007-04-11 @ 02:11:07 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Grattis Millish!

marla juli 2004 millish juli 2004

Det var här i värmen bland asfalt och betong, på ett café på Götgatan i augusti 2004, som det kickade igång. Det var millish första dag i stan och vi tog en kaffe innan hon skulle flytta in hos mig. En vecka tidigare hade vi kommit hem till Sverige från från Malaysia, efter att ha jobbat på Expedition Robinson i nästan tre månader.

Vi flög hem till Sverige och dumpade våra snubbar som vi glömde bort någon gång i juni bland palmer och nya vänner som vi trodde vi skulle ha för livet. Millish smällde upp sin runda säng i min tvåa och efter det var det high life i ett och ett halvt år. Vi sprang vi runtruntrunt på gator och torg och gjorde roliga grejor med de bästaste folken. Upp på morgonen och promenera en timme innan frukost. Runt Tanto, Södra Mälarstrand och upp på Hornsgatan medan vi pratade i timmar och garvade och skratten tog aldrig slut. Hem och tända ljus och äta goda frukostar i nattlinnen medan vi drömde om allt roligt vi skulle göra och alla galna saker vi skulle skriva om ihop. På med kläder, iväg till jobbet, sms:a så fort det hände något skoj och sen ses igen på kvällen och dra iväg på något laj med massa människor vi nyss lärt känna.

Vi bjöd hem vänner på gourmé, ordnade fester med teman, gjorde studiebesök i okända världar, drack viner och pratade i timmar och ramlade runt i det ovissa och dissikerade all som hände. Jag gjorde saker och mötte folk jag aldrig skulle gjort annars. Livet rusade på i 110 och vi försökte hinna med allt det roliga men det blev aldrig några lugna stunder över. Till slut fick vi säga stopp. Den roligaste tiden jag haft i vuxen ålder, har jag haft med millish. Här är en gammal dagboksantecking som säger allt:

Måndag 6 juni 2005

"Vi måste skynda oss att vila!

Men då skrattar vi bara."

Det här är millish för mig. Glad, galen och världens yrväder.

Älsk dä millish vanillish! Grattis på 29-årsdagen!

2007-04-10 @ 14:09:26 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Smögaren

"Shit asså. Din katt skulle smöga om han var människosnubbe. Helt klart asså...."

Min vän smögaren gungade vidare i rastafari-manér till Sizzla och Gentleman. Med ögon ihopskrynklade som små servetter svängde han med armarna, satte den ena näven vid hjärtat och sjöng lyckligt med, medan han vaggade vidare i dimman.

2007-04-10 @ 12:51:10 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

En vän från en annan tid, det spelar ingen roll

Hon vägrade att inse att vi setts förr, i en annan stad, i en annan tid. Då våra huvudhår var svarta, då våra skinnjackor gnekade mot varandra och våra snörade kängor klampade tungt på leråkrarna och statsparkerna lystes upp av sina gatlampesken. Då en gemensam vän viftade med sin butterfly och den andre log med sina krulliga lockar.

Det var väl sisådär tretton år sedan och nu stod vi här i Stockholm, än en gång tillsammans- och jag såg på henne.

Idag var hon blond och krusig och hennes plutiga läppar var smorda av den glittrigaste lipgloss jag sett. För längesedan hade vi dansat till rockband ihop och trots att vi promenerat nyktra tillsammans, på småstadsgatorna dagarna efter bortamatcherna hävdade hon att hon aldrig sett mig förr.

Hon försökte minnas mitt ansikte där bland oss och folkbärsan -93 men hennes blick såg tom lika oförstående ut som jag hade känt mig under högskoleprovet i gymnasiet.

Jag gav upp. Jag var hennes vän ändå här i storstaden. För mig var hon en gammal vän, för henne var jag en ny vän det var gott nog.

Vi hoppade in en taxi och lämnade kullerstenarna och röken och alla de människor som satt i svarta ringar runt Debaser-borden. Jag visste inget om henne nu, hon visste inget om mig, men natten var vår.

2007-04-10 @ 12:41:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Too much pinup pink is not enough

Testade millish present. Funky Glamarama pinkshit on the marlalips!! Här vankas det neon!

2007-04-09 @ 22:15:06 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Millish nya tavlor

Den flickan är ett geni. Varsågoda- Njut av millish konst:

2007-04-08 @ 22:32:18 Permalink Allmänt Kommentarer (10) Trackbacks ()

Stor skandal: Fejknollåtta avslöjad

Min vän Tom Sörhuus har börjat blogga. Han inleder sin bloggkarriär med att smäda oss fejknollåttor. Läs mer här

Stockholmsjävlar...

Bildbeviset: Jag och syster Anja ca 200 meter från Hotel Reisen 1977

... eller 08:or. Det finns säkert fler skällsord som jag inte känner till. Men detta kallas vi stockholmare ibland för av invånarna i landets mindre städer. Det är väl helt okej. Inte mycket att bry sig om.

Vad som inte är lika okej, är att samma personer, då de insett att framtiden i en pyttestad har sina begränsningar (i alla fall när det gäller möjlighet till utbildning och jobbet man vill ha etc.) flyttar hit och över en natt förvandlas till suktande stokholmare-wannabes.

På kort tid kamoufleras dialekten. På kort tid namedroppas det gator, platser, innekrogar och kreddfolk på en svårförståelig rotvälska. Och man är nästan villig att sälja sin kropp för en 1:a vid Nytorget. "Stockholm is my hometown" får man höra men småstadskomplexet lyser i ögonen.

Som exempel försökte nyligen en vän, på mindre bra kamouflerad norrländska (i original en charmerande dialekt) förklara för mig att det fanns ett "nytt ställe" på, "du vät Skäppsbron...? Räjjsen heter det". Jag lät henne förklara. Men jag kan upplysa er om att jag visste var både Skeppsbron och Hotel Reisen ligger. Jag lekte där som barn. Det var söndagsbrunch för barnfamiljer och familjen bodde då i Gamla stan.

En bitter man? Inte alls. Jag är bara fascinerad av det här fenomenet som man så ofta stöter på här i stan. Och en huvudstad vore väl ingen huvudstad utan en salig blandning av människor från när och fjärran liksom.

Men vi urstockholmare, som jag vill kalla mig (se kriterierna nedan) måste ibland få tillåtelse att markera att även vi har en hembygd. Lika helig för oss som för bonden i Hjo, som odlat sin jord där sedan generationer tillbaka.

Hur blir man då en äkta stockholmare? Jo, några grundläggande förutsättningar krävs. Gör testet i tio steg och se om du håller måttet:

>>>

1. Du kan inte bli en stockholmare. Du föds till det. Alltså måste du vara född här. Dispens kan ges om du t ex råkar ha blivit född utomlands under en semester eller liknade. (Det kan ju faktiskt inte du rå för.)

2. Du ska ha gått i skolan här. Låg-, mellan- och högstadiet. (Något enstaka år i exil kan accepteras.)

3. Du ska ha bott innanför tullarna under den här tiden. Hägersten är till exempel en förort till Stockholm.

4. Minst en av föräldrarna ska ha sina rötter i Stockholm. Gärna i flera generationer tillbaka.

5. Om du är sportintresserad ska du visa "äkta känslor" och hålla på något av lagen, Djurgården, AIK, eller Hammarby.

6. Du hittar i Stockholm utan att behöva surfa in på Eniro...

7. ... och du suckar varje gång du åker taxi. För du vet alltid närmaste vägen bättre än taxichauffören.

8. Du vet att Spy bar tidigare hette Arnolds Salonger.

9. Du tror inte att Pet sounds alltid har leget på Skånegatan. (Du känner förstås till att den från början var en liten indieskivaffär på Lästmakargatan.)

10. Du kan navigera i Stockholms tunnelbanenät med förbunda ögon. Det vill säga; du kan alla stationer (innanför tullarna) utantill i rätt ordning.

Listan kan göras längre, men fyller du dessa 9 av dessa 10 kriterier kan du kalla dig för en äkta stockholmare.

/ Sir Huus, stockholmare

2007-04-08 @ 21:41:04 Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Je adore le Paris!

Alex och Mimi i Paris

Hemma i Stockholm nu. Den här veckan har varit fantastisk, det är en av de bästa resor jag gjort i mitt liv! Jag och Mimi som varit barndomskompisar sen vi var sex år hittade tillbaka till varandra och kändes så nära! Hon mötte mig på busshållplatsen vid Palais de Congress och jag såg in i hennes skrattiga ögon och vi bara garvade och larvade! Det kände som igår och hon var så fin. Sex år sedan sist och hon tog med mig på allt som var värt att se. I morgon bloggar jag om Paris bästa klubbar, Seine och Point Neuf, Louvren, ark du Triumf, Chokladparfait på Manray, färgsprakande Molain Rouge, pinsamma försök med franska fraser och Kir Royal. Jag är fortfarande vimmelkantig av det franska ruset och all champagne. Bisous cheris!!

2007-04-06 @ 05:22:31 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

A tout à l´heure !

A tout à l´heure ! I Paris till på torsdag! C´est marrant! Oh là là!

2007-04-01 @ 02:39:55 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Pacific, Jeans Team, Pluxus, Paris

Jeans Team på Debaser

Duon Pacific spelade på Pet Sounds och Send in The Clowns-klubben i torsdags och höjdpunkten var förutom när de körde fantastiska one-hit-wonder " Sunset Blvd " att de sa "Kul att få spela här" men var trovärdiga som två döa Göteborgsgäddor med noll karisma. När de med en ironisk grimasch spöade oss med kommentaren "Hello Stockholm" kändes det bättre och jag drogs med i låtarna jag inte hört och det var bra!

Vi tog en storbulle bort från Söder och Daniel Bergs lurade med oss till bajsnödighetsferren Grandpa på Kungsholmen där alla var lurade. De hade skrytit i varandras gästböcker på myspace om att de minsann var bjudna på invigningsfesten för kvällen, när den i själva verket var i lördags förra helgen och de körde samma ferre flera gånger om. Jag och Svante tog en brapåse full av onödiga saker, som en bok om jakt och en gelé och en broschyr om Greenpeace, och drog till Allmenna Galleriet i stället där ordning och snygghet var paradorden för kvällen.

- - - - - -

Fredag och jobbade sista dagen på projektet och skrev klart alla manus och sa hej då till redaktionen och vi ses snart igen. Mötte upp folket på Indigo och drog ner på Debaser och hoppade runt till Pluxus och tyskelectron Jeans Team som var grymmare än grymmast! Speciellt under Oh Bauer och Eine Keine Melodien då hela kroppen dunkade och ögonvitorna rullade. Exet Skrot kramades på, och det kändes fint och enkelt att känna att vi mådde så bra och vi log till varandra och tyckte att vi var bäst och allt det där. Jag tänkte att allt alltid borde vara så enkelt i alla relationer man någonsin haft.

Anders i Pluxus som på jobbet oftast drog runt med kameran på axeln passade in på scenen bakom synthen i stället och efteråt drog vi backstage men jag kände mig som en fjårtiswannabe när snyggingarna i Jeans Team ramlade in i sina slinkiga zigenarskjortor blöta av svett och de krulliga synthluggarna som hängde över ansiktet. Vad vore de utan luggarna tänkte jag? Ola i Pluxus hade placerat en tjej på en ölback och där stod hon och såg snygg ut helt dumt medan vi andra satt djupt nedsjunkna i den sunkiga Debasersoffan och kollade på när han dansade emot henne i sina röda runda Lennon-brillor. Försökte droppa några kommentarer på bajsig skoltyska till nån halvfet roddare men gav upp och ramlade ut och hem och jt-musiken dunkade i tinningarna hela natten till stor förnöjsamhet.

- - - - -

Nu sitter jag här helt loj efter vin och snacks hos Fredrik- och Dr Brorson och Toffe och Esther och Dans-Lisa var där och kan det bli bättre då Paris är i morgon? Ska bo hos Mimi på Champs Eelysees i fem dagar och slacka runt i parker och kanske besöka Louvren och Picazzomuseet och dricka vin vid Seine eller vad fan som faller oss in. Au revoir!

Avslutningskuriosa: För att citera Jeans Team: "Cant shit in Paris cant shit in Rome, places where I can shit I call home."

2007-04-01 @ 02:14:37 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()