Det här var fint skrivet om millish tycker jag. Fina vänner jag har.

08:a-jämte anmäler "Fly Nordic" till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Han ruttnade på att alla pikade honom för att han var ifrån fjollträsk och allierade sig med Röda Korset och gick till attack. Hahahahahahahahahahahahaha! This is sick!

Det får mig osökt att tänka på när jag besöker hålan och får höra: "Va ha Stöckhölm som inte vi ha??"

Ja. Typ allt.

We love mustach okey?

Millish satt på Primo Ciao Ciaos uteservering på Hantverkargatan. Vem kommer gåendes med begynnande mustasch? Hasse.

"Hallå där millish! Vad gör du nu för tiden?" Millish svarade, men blicken hade fastnat på överläppen. Den hade tydligen mycket i övrigt att önska. Den var tydligen glesare än kalhygget i Kramfors kommun.

Jag är besviken nu. Jag går och lägger mig, helt deprimerad.

Ball man: "Vad gör ni? Jag är på Sacré Coeur vid Nytorget*. Kom hit."

marla: "Vi sitter på Jerusalem Kebabs lyxiga uteservering. Fin utsikt mitt emot Gröne Jägaren. Bra underhållning: Berka, Jerka & Berit skrålar efter bärs. Lot´s of hulliganos ."

Ball man: "Vad gör ni på Götgatan? Där är ju bara turister."

marla: "Millish vill se Globen."



(*marlas fotnot: Nytorget ligger i SOFO - "South of Folkungagatan". Det är där man ska bo och hänga om man är ball, även som kvinna.)

"Solen, noshörningen, tranan och regnet". Nej jag pratar inte om spirituella svärjelser och rituella danser till monofon, trumma och flöjt- jag pratar om Friskis & Svettis. Och jag skojar inte.

I morse kunde jag knappt hoppa upp ur sängen, sån träningsvärk hade jag i marlamagen. Trots det trotsade jag muskelmakterna och knatade iväg till Friskis & Svettis än en gång.

Den här gången var det en helt annan gympalärare, nämligen Johan Mattson. Nice, tänkte jag att han tänker på hälsan också och inte bara rotlöst irrar runt på Spy bar.

Till min förvåning var det inte den Johan Mattson jag trodde utan en gråhårig halvfachistisk gympaledare. Träningspasset var så innutahelsike jobbigt att jag flåsade som en hel säl (Jag väljer att tro att jag inte såg ut som en säl också). Passet avslutades med sprituell musik och långsamma yogalikande övningar som gjorde att jag hade sjukt svårt att hålla mig allvarlig.

Gympaläraren med mässande röst:

"Sträck er efter solen, ta djupa andetag och dra solen ner till dig så och låt värmen skina in genom huvudet, bröstet... magen...och slutligen energicentrat..."

"Tranan sträcker sig mot solen, stå på ena benet, lyft era vingar..."

"Vänd ansiktet mot regnet. Känn dropparna strila i ditt ansikte"

Nånstans där slutade jag lyssna och tänkte i stället på män, sprit och dekadens.

Helt plötsligt utan att jag vet hur det gick till flåsade jag runt i en ring av svettiga människor i en färgglad gympasal. Mitt i ringen stod en hysterisk gayman som ömsom grimascherade, ömsom skrek kniiiiiiiiiip, presssssssa, kom igeeeeeeeeen på skånska.

Katja som är den fittaste doktorinnan av de fittaste, bar smart nog kläder som andas. Jag flåsade omkring i mina knallblå Adidasbrallor och min Fejk-jesus-tisha. De kläderna andas inte, tyvärr.

De spelade musik som jag aldrig hör. Vi sprang runt och gjorde indianhopp till Linda Bengtzing, plockade äpplen till Timbuktu och knep våra stjärtar till Rammstein.

Där var vanliga svenssons i sportiga kläder i alla åldrar och radiomusik och färgglada lokaler. Svårsöder med cigg rödvin och allt i svart, var som bortblåst och mina kinder fick en nyans av "Helena Rubenstein Red rose Nr 405" heeeelt naturligt.

Jag kunde inte låta bli att lägga av ett hästgarv mellan hoppen. Ingen annan log, utom Skåne-bögen som nickade uppmuntrande till mig.

No more smalfetma*!!

Gick hem i kvällsolen och tänkte att allt är väldigt bra just nu. Jag var lite yr av all ansträngning men kände mig varm och fri. Jag hade glömt hur det kändes att träna. Tänk att man kunde få den där smögarkänslan med endorfiner som rusar runt i huvudet och det där lugna sköna i bröstet och bruset i fingrarna och känna att armarna hänger helt avslappnat- bara av att ta ut sig lite extra!

På torsdag är det dags igen. Beach 2007 är nära. Nog för att jag kommer att sitta begravd i en tvfabrik hela sommaren, men ändå! Lite fräsch smal-snyggma har ingen dött av! Jag tänkte på Skåne-bögen och log för mig själv precis innan jag skulle somna.


* Smalfetma - När man ser snygg och smal ut med kläderna på men är helt sladdrig där inunder.

När jag är ledig sysselsätter jag mig ofta med att iaktta människor. Det här är saker jag fnittrat åt de senaste dagarna.

När jag satt vid ett bord snett bakom på en restaurang och råkade höra hur en f d medarbetare och programledare sälja in sig hos en dejt med att han "älskar barn och var trött på att gå ut på krogen". Tihi. Vilket bull tänkte jag som visste runt tio brudar han lägrat den senaste tiden, men jag såg senare att det funkade ganska bra. Tjejen glittrade med ögonen och verkade minst sagt imponerad av den rare lille ängeln. Det blev säkert åka av den här gången också.

När en fönsterputsar-rookie utanför Restaurang Sûd inte riktigt lyckades få ihop det. Han klättrade upp och ner för stegen mellan varje putsdragning. Det såg onödigt ut. Men det roade i alla fall mig där mellan kaffeklunkarna.

När en höggravid kvinna staplade förbi utanför Pet Sounds. Hennes orolige partner tog ett nervöst tag i hennes arm för att hjälpa henne, men hon knuffade irriterat bort honom och fortsatte sin vaggande i sakta mak. Partnern såg ut som ett hjälplöst frågetecken, stackarn.

När jag såg tre kräkande män på vägen hem i fredags natt. En av dem i femtioårsålden hade tagit stöd mellan två felparkerade Opelbilar på Åsögatan. Han såg inte helt kry ut. Av någon anledning tyckte jag att det var roligt, det också.

När två bajsnödiga creddbrudar gick förbi varandra i Götbacksbacken iklädda likadana Nakkna-kappor. De stirrade först på jackorna och stannade nästan till för att scanna av varandras övriga klädval. Till slut tittade de upp i varandras ansikten och fnös och gick vidare. Ja, det är sant. Jag satt i fönstret på Indigo och såg hela spektaklet.

När tre bjäbbande minihundar (ni vet såna där som jag alltid vill måtta en spark på men som jag håller mig ifrån att sparka) skällde på varandra vid Nytorget och anföll och slogs så att tanterna nästan flög i backen. Det var roligt.

När jag gick förbi Folkets Kebab och hörde ropet ända ute på gatan: EN ROLLE!

Sen är det ganska roligt att jag lyckades svulla i mig en liter vaniljglass häromkvällen. EN LITER! Det är ett halvt big pack.

Hasse skriver
"Tack alla kompisar! Jag tog ett jätteskutt och lämnade både Settman och en del andra långt bakom mig. Nu ligger jag på en betryggande tredjeplats, och mustaschen- den frodas. Tack än en gång. /Hasse A"

Uppmaning: Fortsätt rösta!
Fundering: Tänk om den är blond?

Det var någon modesajt som tyckte att hon hade balla kläder, kolla!
Sorry millish. Men allt sånt här åker upp på marlabloggen.

Nu är det klart. Jag ska jobba med sjukhusreality på TV3. Stort projekt, vi är TRE redaktörer! Det känns kul. Och cashen ska in!

Glöm inte att kolla på KOBRA i kväll Kl 21.30, Svt 1. Om Zeigeist.

Nu blir det lite tjejigt här. Tro inte för en sekund att detta är en äcklig modeblogg. Men:

Drev runt lite planlöst på Södermalm. Det händelseförlopp som sedan utspelade sig var omöjligt att förhindra:

Går förbi en skobutik. Ser de mest bedårande mormorstövletterna med sidenband jag någonsin sett. Det står marla på dem. I neon. Som av en osynlig kraft i den närmaste slits jag in i butiken. Butikspersonalen ler mot mig. Jag trär försiktigt på dem på fötterna. De sitter som gjutet. Tar några steg. De är fantastiskt sköna, vackra, underbara. Halva priset.

Men mitt förnöjda leende stelnar snart. Fan. Jag har ändå inte råd att köpa dem. De nitton laxar som skulle rulla in kommer inte förrän runt midsommar. Jag har exakt 555 kronor på kontot. Jag överlägger med mig själv. Ett par skor gör mig faktiskt lyckligare. De gör faktiskt det.

Jag brottas med min beslutsångest. Ringer såklart den enda person i världen som skulle råda mig till att köpa ett par skor för den sista femhunkan: Millish. Bara för att stämma av liksom.

- Hallå-hallå. Marlan här.

- Jag hör det. Hallå-hallå Marlan.

- Vad säger du? Ska jag slå till på ett par mormorstövletter för den sista femhunkan?

- Lätt att du ska!

- Bra, tack. Hej.

- Hej.

Klick.

Nu känns det bara så grymt att känna sig som onemilliondollar för en femhunka.

I morse fick jag ett sms från Hasse. Han skrev:

"Hej kompis! Hasse A här. Nu börjar Settman komma obehagligt nära mig i mustaschkampen mot prostatacancer. Jag behöver din hjälp. Smsa "kamp5 102" till 72900 så får Cancerfonden 5 spänn och jag en röst. Vill du ge mer skriver du "kamp25 102" eller "kamp50 102". Då får jag fem eller tio röster och Cancerforskningen 25 respektive 50 kronor. Du kan följa matchen på aftonbladet.se/mustasch. Tackar /Hasse A"


Marlan vill därför uppmana samtliga marlabloggsläsare att omedelbart stöjda Hasse. Att se Hasse i en välputsad mustasch kan bli det bästa som hänt marlan i år! Ni gör alltså inte bara en insats för Hasse och cancerforskningen, utan även för mustaschälskare som mig. Rösta!