marla - en expressionista

   
      millish the lantlolla               marlas ragg och rauk-ass            marla goes country

Tog färjan tillbaka till fastlandet, jag och Karl och millish, med magen full av wow. Ni vet när djupa andetag är det enda man vill fortsätta ta i hela sitt liv, och allt känns friskt varmt och härligt. Det hade varit en vecka där alla jobbmänniskor och vardagstråkigheter kastats överbord.

-Fuck ´em. Och fuck vardags-skitet och seriositeten alltså, sa vi och cyklade, badade, pratade hela nätter i det inredda loftet i ladan där elektricitet inte ens kom på tal. Där var högt i tak och dubbelsängar, stora kuddar i rött och guld och lite väl mycket tantrasex tyckte vi, men mitt i långsamheten och ron kom det liksom till sin rätt. Vi tände alltid ljus och fjortade oss långt in på sena nätter.

Vi drack rött med bohemerna på gården och försökte se så svåra ut som möjligt, vem ville bli avslöjad som en fejk-new agare som ibland tar en draja på Öfre och gärna shoppar loss ett par Acne för nån lax? Jag kastade Helena Rubenstein åt fanders och lät håret tova och jumprarna sunka ner sig å det grövsta. Rehabtanter och konstnärskvinnor, som var lite utbrända, badade nakna. Fransk-kocken tog sig gärna en joint och en snarkande dagsnapp i den stekande solen i väntan på gäster som ville sluka crépes. Amerikanen i hatt steppade loss till en dänga jukeboxen och vi nickade diskret till en och annan innercity som var fejk som oss.

Vi grillade halumi på första parkett. En tom strand med bara vi och blixtarna slog förbannat ner i horisonten. Vi drack viner och undrade om åskan ville oss väl eller om den bara skulle dundra förbi. Vi satt där med prinsessan Madeleine-solbrännan som ett smack uppi nyllet och tyckte vi var snygga som fan mitt i det karga, raukade landskapet. Några rockabillys raggade förbi med Kutens Bensin i sikte. Så klart. Dit vi gick en kväll och där var ett bilskrov i taket och där stod alla klockor på kvart i sex, då det var då som James Dean körde av vägen.

Där på färjan ville vi inte tillbaka. Det var precis som förra året, känslan av att vi inte ville att det skulle ta slut.  AJÖSS MY LOVE, AJÖSS!

Det var ett gytter av gycklare, medeltidskvinns och munkar med mjödkrus, pungar och läderkåpor. Självklart urblekta överarms-tribles och crocks till.

De förföljde oss de där läskiga Foppa-tofflorna. Det var lite som att sitta mitt i ett bad taste-helvete konstaterade vi när vi, efter att ha sicksackat oss fram i svettstinkande folkmassan, utmattade slog oss ned på närmsta uteservering.

De ville väl fly vardagen och tänka bort det som var på riktigt. Skönt för dem att vakna i en låtsasvärld där det enda viktiga var mat på bordet och vem som skulle spontangyckla just idag. Vi fortsatte iaktta dem, det var svårt att undgå. De kändes fantasy-hårdrock, Nightwish och Evanecense.

Det var Jesus-sandaler, det var garvade skinn, rullade flätor, rollspelsfantaster och lajvare på liv och död. Det var ringbrynjor, trältunikor, flätad näver, hantverk, särkar och rep. 

Jag, Karl och millish halsade i oss bigbärsan allt snabbare medan våra pannor pärlades av hettan. En fetlagd medeltidskvinna blåste i ett valthorn. En pungpåseman slabbade i sig köttslamsorna som hängde i trådar från en köttklubba. En särksnubbe tågade förbi och fick smaka på köttklubban bara sådär. Han visade tandraden och slet tag i köttmassan som ett djur.

De var medeltidsfolk och de log lite sådär religiöst och nyfrälst belåtet. Kanske var de skåpnördar från högstadiet som äntligen funnit sin nisch, de lyckliga liven.

-Nej! Vi vägrade och vi reste på oss. Nu var det dags för Fårö. Nog för att vi riskerade att springa på en hel del nekroturister, men det kunde knappast vara värre än detta.

Det var nu det var tid att krysta fram multiro och superglädje igen. Förra året bar hela familjer khakishorts på Gotlandsfärjan, i år var det Foppa-tofflor som regerade.

Karl, jag och millish hade längtat i veckor såklart, nu skulle vi bombardera våra stressade storstadsjälar med Fårö-harmoni. Någonstans på sjön mellan storstad och semester, mellan pulsen och ron, står plötsligt våra ex vid vår sida.  

- Det var inte igår, sa mitt.

- Otippat, sa hennes, och de flinade upp sig.

Han i vita jeans lyste i morgonsolen. Det var svårt att undgå att asset var biggare än sist. Jag mindes för en kort sekund den tid, då det var jag som tallade på det. Han hade väl som alla andra parhästar dragit i sig för mycket Sour Creme & Onion under vinterhalvåret.

Hur stor var chansen, eller risken får man väl säga, att båda våra ex skulle dyka upp nu då det var mastodontharmoni på tapeten? Det var bara Karls hunkiga ex som fattades.

Vi beställde varsin frukostbricka. Jag tog löskokt, Karl avböjde och millish nöjde sig med det gamla vanliga. Det var då jag såg honom. Big Fred. Ni vet han som rhymade runt med Ken och Petter för ett tjog år sen.

Jag fastnade med blicken på hans överläpp. Jag mindes bestämt att hans skäggväxt på den tiden inte var av det korpsvarta slaget. Men nu: En lakritsrem slingrade sig mellan munnen och borrarna. När jag kom ännu närmre såg det  ut som en ovanligt mörk blodigel.

Vi matade oss fram mellan foppa-tofflor, lajvare, munkar och annat löst nutidsfolk. Vem fan var skyldig till detta? Vem hade bokat vår "finna-oss-själv-resa" samtidigt som Medeltidsveckan? Årets största Gotlands-jippo. Jag sprang ut på däck och andades tungt när jag insåg det. Det var jag. Min idiot.

Dejt: "Angående den här Israel/Palestinakonflikten, jag anser att.. blablablabla, jadajadajada blubblubblubb.."

marla: "Mm.."

Dejt: ".... handlar alltid ekologiskt... jadajadajada... alltid energisnåla Osram-lampor...BLUBB. 

marla: "Ja."

Dejt: "....Växhuseffekten är ett globalt problem som bör åtgärdas å det snaraste... blablabla..."

marla: Todido? Suck...

Dejt: " Som bilist så måste jag ändå säga att... blibbiblibbiblibbi...  eftersom trängelsavgifterna och billtullarna.....lalalalalala......när bensinpriserna har skjutit i taket och det är en problematik som.. blubblubblubb..

(marla goes red)

marla: "Gäckes du mä mä?"

dejt: "Eh.. Va?"

marla: - MEN VA DU SURRE! Dra igen käftamäntä gosse. Täpp igen det där kakhåle!! Läppa ba fladdre pårä.. Här ha jag laga Carbonara och du ba surra ett i ett i ett!!! ÄT Å TIIIIIIIIIIIG!

Dejt: "Eh.. Oj förlåt."

marla: "Nej förresten, ja ä så leeee rä. UUUUUUUUUT UR MITT HUUUUUUUUS!"


_______________________________________________________________________________________________________