normal
jag är helt normarla
jag är helt normarla
jag är helt normarla
jag är helt normarla
jag är helt normarla
_______________________________________________________________________________________________________
Stereo Total Sverige!
30/11 Göteborg - Sticky Fingers
1/12 Stockholm - Debaser Medis
Tillsynsmannen inspekterar
Där satt vi samlade hela redaktionen ute på en av de mest fantastiska öar i skärgården. Tillsammans skulle vi grilla och socialisera över några glas vin och ett par öl, sådär som man gör på en säsongs-kickoff.
Jag slog mig ner på min plats på den gigantiska altanen till huset, vilket ägdes av en kollega. Jag såg mig omkring. Här satt jag med några av Sveriges profsigaste journalister, en av dem i det närmaste en idol för mig. Jag tänkte på första dagen då jag kikade in på hans kontor. Väggarna var pepprade med diplom. Stora Journalistpriset och Guldspaden flera år i rad. Jag kände mig som väldigt liten och ynklig fjortis på studiebesök.
Jag tog en klunk av vinet och lyssnade uppmärksamt på en kollegas skrävlande. Historia efter historia berättades och stämningen var på topp.
Helt plötsligt reser produktionsassistenten på sig.
Välkomna hit! Jag vill meddela att kvällens tillsynsman är Ulla.
Jag tittar frågande på mina nya kollegor. En del ler. Andra skrockar. Många rycker på axlarna. En del frustar iririterat.
- Förlåt min okunskap. Men vad då tillsynsman? frågar jag.
- Jo, det är ju så att det finns en policy om att OM det är så att det ska drickas alkohol på personalfesterna så krävs det att vi utser en tillsynsman.
- Vad ska den tillsynsmannen göra? Jag var i chock, men försökte dölja det så gott det gick.
- Ja du, det vet vi knappt själva. Men vi ska hålla er under uppsikt antar jag.
Hon ler hjärtligt mot mig. Jag ler stelt tillbaka.
Idag kom störande ljud-mannen
Som jag nämnt tidigare är det en enorm skillnad att jobba på ett kommersiellt produktionsbolag och på public service. Ibland gör det sig extra mycket påmint. Som idag.
Men låt oss ta det här i kronologisk ordning:
Det började med att jag skulle skaffa mig ett passerkort. För att få det skulle jag gå ner till en man på ett kontor på första våningen som skulle ta en bild på mig. Jag grinade upp mig så gott jag kunde där jag stod upptryckt mot plåtväggen. Efter det fick jag logga in på internwebben och fylla i ett formulär. Uppgifterna samt fotot på mig skulle skickas till Stockholm där kortet skulle tryckas. Två veckor senare damp det ner ett litet passerkort med mitt ansikte i mitt alldeles egna lilla postfack, inne på postavdelningen.
Inne på postavdelningen finns det ca hundra fack. Där kan man bland annat skicka internpost till alla redaktioner inom hela Sverige. Det är Post-Berra som sköter hela den hanteringen. Ca tre gånger om dagen kommer han med sin lilla vagn, och sorterar.
Utan mitt lilla kort med mitt fula ansikte på, kan jag inte ta mig någonstans. För att ta mig från punkt A till B måste jag dra kortet i genomsnitt tre gånger. Utan mitt lilla kort med mitt fula ansikte på- är jag ingen.
Efter passerkortsproceduren var det dags att skaffa lite block och pennor. Det är det Lars som har hand om. Lars är inte alltid på plats, och då är förrådet stängt, vilket betyder att man inte kan få tag i en penna just vid det tillfället. Då får man snällt gå tillbaka till sitt skrivbord och sysselsätta sig med annat så länge. Kanske att försöka skriva klippmanus i hjärnan tillexempel.
En dag behövde jag ett par hörlurar. Då gick jag ner till teknikavdelningen och fick ett par splitter nya Proluxe-lurar bara till mig. De skulle jag ansvara över själv så länge jag stannade fick jag information om. För en kort sekund fick jag en tvångstanke om att graffa ner dem med marla-tags.
På lunchen går vi alla som i ett lämmeltåg iväg till matsalen. Där serveras det
- 1 fiskrätt
- 1 kötträtt
- 1 dagens soppa
- 1 GI rätt
För det betalar vi 65 kronor. Företaget som lagar maten har en deal. De ska göra hälsosam god mat till en lagom penning. Fram för folkhälsan!
Igår gick två tanter och klistrade upp söta små frostade klistermärken på alla stora moderna panoramafönster. "Säkerhetsåtgärd" sa de och knackade viktigt på rutan.
Om jag ska boka en tågresa till Stockholm ringer jag till en resebyrå. Vill jag hyra en bil ringer jag Eva. Ska jag diskutera arkivmaterial finns den en expert på det.
Mitt skräp lägger jag i små påsar som hänger vid sidan av skrivbordet. De små påsarna placerar jag sedan i stora kartongpapperskorgar som placerats lite lagom undanskymt här och var. De enorma panoramafönstren täcks av automatiska jalusier som åker upp och ner beroende på solljuset.
I hela huset går allt i nyanser av grått och marint. Det var knappt så att jag vågade klä mig färgglatt till en början, det kändes lite som ett stilbrott.
Skrivbordet är höj och sänkbart. Stolarna är ergonomiskt riktiga. På redaktionen finns fem små svartmålade "tysta rum" där vi reportrar kan ringa viktiga samtal.
Tänk er. Vilken skillnad mot tv-fabrikerna, där kartonger med band låg huller om buller. Där besökarna alltid undrade om vi höll på att flytta, fastän det såg ut precis som det alltid gjort. Där inte en möbel matchade den andra. Jag är van att producera tv på löpande band med allt jag behöver inom armlängds avstånd. Jag är van vid en svettig redigerare som fotar av mina dokument med en old fashoned skyltkamera, jag är van att kasta mig in i roddiga förråd, där allt jag behöver finns. Jag är van att att känna det tempot ända ut i fingerspetsarna, det gillar jag.
Här är allting genomtänkt. Här ska man gå ner med banden till ett mediecenter och be dem tanka in mitt material. Behöver man en sax går man ner till det grafiska centret med alla automatiska klippmaskiner och allt vad det är. Ska man skanna in dokument finns det en heltidsanställd grafiker som hjälper mig med det. Han lägger alla mina dokument i en speciell mapp på servern som redigeraren kommer åt.
Förra veckan hade vi en brandövning. De nöjde sig inte med att larmet gick. Nej då. Brandkåren var här med sina rökmaskiner för att få allt så autentiskt som möjligt. Medan fejkröken lade sig över redaktionen och brandmänshunkarna rökdykte på skoj, tågade hundra pers ut mot parkeringen, där varje redaktion hade sin egen lilla ruta att stå på.
Trodde ni att det här var allt? Närå.
Idag kom Störande Ljud-mannen. STÖRANDE LJUD-MANNEN!
"Är det någon av er som anmält ett störande ljud?"
"- Eeeeh.. Va?"
" Jag fick ett samtal om ett störande ljud i någon av de här redigeringsrummen"
Jag bröt loss och levererande det där hysteriska och väldigt gälla hästgarvet. Det var svårt att göra annat.
En av de där chipsarna
Jag tänker eventuellt bli en av de där lite lönnfeta chipsarna i höst. Jobbar på det just nu.
I helgen åt vi Estrella och kollade på en film jag nog kan se hur många gånger som helst. Ibland tryckte vi på paus och hånglade. Det var nice. Sen höll vi handen utomhus. Det var läskigt. Men jag hade tänkt bli bra på sånt här nu. Jag har till exempel sagt en massa fina saker och sagt att jag tycker om. Nästa steg är att parhandla på en söndag.
I höst betar vi av den här listan:
Oldboy: (This Korean masterpiece is one of the greatest movies ever, watch it knowing nothing about it.)
Buffalo Soldiers: (Although it has big hollywood names such as Joaquin Phoenix, Anna Paquin, and Ed Harris, this dark comedy has a stunning lack of nudity.)
The Celebration: (A feel good family drama about the british world of rape and incest. Truly spectacular.)
Trainspotting: (Ewan Mcgregor and Robert Carlyle star in this british comedy about graphic heroine use and resulting depravity.)
Brick: (A 40's film noir set in present day high school.)
Sleuth: (A battle of wits between screen legends Michael Caine and Laurence Olivier.)
Green Street Hooligans: (Elijah Wood stars in this rousing British sports movie involving the violent underworld of football hooliganism.)
Sexy Beast: (This average movie is excellent thanks almost entirely to Ben Kingsley's performance of brutal gangster Don Logan.)
City of God: (This outstanding gangster film is one of the greatest films ever made.)
Dead Man's Shoes: (Disturbing unknown british thriller w/ slasher elements.)
The Aura: (This crime drama filmed in Argentina is a very intelligent, slow paced thriller.)
No Man's Land: ( Possibly the best unknown war film.)
Dead Man: (Johnny Depp. Jim Jarmusch. Slow as hell.)
Magnolia: (Juliane Moore, Tom Cruise, Philip Seymour Hoffman and William H. Macy highlight an incredible cast in a depressing but ultimately hopeful drama.)
Amores Perros: (This film is the first and arguably the best in Alejandro González Iñárritu's trilogy which includes 21 grams and Babel.)
The Player: (Dark comedy starring Tim Robbins)
Breathless: (One of the best examples of French cinema ever.)
Closer: ( A personal look at the intersection of four different lovers w/ an amazing cast of Julia Roberts Jude Law, Natalie Portman and, above all, Clive Owen)
Match Point: (Possibly the genius Woody Allen's masterpiece, and even if you aren't a fan of his, see this incredible movie.)
Requiem for a Dream: (This difficult movie about four people and their heartwrenching spiral into drug addiction will blow you away.)
25th Hour: (Who would have thought that a movie that only lasts over 24 hours could be so good?)
House of Sand and Fog: (Jennifer Connelly and Ben Kingsley. Not much else must be said. Watch It.)
Dark City: (Futuristic film about murder and experimental fun.)
The Interview: (All talking. No action. If you dont like slower movies than this is not for you.)
Kiss Kiss Bang Bang: (Quite possibly the best dark comedy ever made. Starring Robert Downey Jr. and Val Kilmer.)
Primal Fear: (Courtroom drama about an alter boy accused of murder. Starring Richard Gere, Edward Norton, Laura Linney, and Francis McDormand.)
Running Scared: (Nothing will prepare you for this movie.)
Layer Cake: (Daniel Craig and lots of drugs.)
Narc: (Underrated movie about cops in the narcotics department.)
Stalker: (Possibly the slowest movie ever made that is really good.)
State of Grace: (Mob movie with Sean Penn, Ed Harris, Gary Oldman, John C. Reilly, and John Tuturro.)
Beauty and the Beast: (Not for everyone, but this french 1940's film is stunning.)
Life Is Beautiful: (Oscar winning movie about the holocaust from the view of a 7 yr. old, and how his father tries to shield him from some of the atrocities and inhumanities of the war.)
Clay Pigeons: (Nothing spectacular, but a very suprisingly funny Joaquin Phoenix, Vince Vaughn dark crime/comedy)
The Dreamers: (Don't watch this Bernardo Bertolucci drama w/ your parents, but this recent french film starring Eva Green is almost a tribute to movie lovers)
Midnight Cowboy: (This is not a movie about homosexuals as widely believed, but an incredible character study starring Dustin Hoffman at his very best and Jon Voight.)
High Tension: (Great foreign horror movie w/ great twists and cringe worthy death scenes)
Wings of Desire: (The stupid meg ryan City of Angels was a ridiculous remake of this great movie about an angel who falls in love w/ the human he is supposed to protect.)
M: (Peter Lorre gives his best performance in this 1930's german film about a vile child murderer and the desperate hunt by the authories and criminals alike to find him.)
Little Children: (The lives of many people in a suburban neighborhood change drastically when a pedophile moves in.)
Miller's Crossing: (Movie about two warring mob bosses and the man between them.)
Rosencrantz and Guilderstern:(Witty and intelligent film based off of Shakepeare's characters in the play Hamlet.)
Venus: (A film about a relationship between an older man in his 90's and a young girl in her 20's.)
Excalibur: (Maybe its a little outdated, but its still a fantastic film.)
I Heart Hukabees: (Intellectual film with Dustin Hoffman, Jason Schwartzman, Jude Law, Naomi Watts, and Mark Wahlberg.)
The Science of Sleep: (This movie combines the real world and the dream world in a man's life.)
Half Nelson: (Ryan Gosling plays a teacher that tries to help a young girl with her life.)
Straw Dogs: (This movie shows just how much a man can take. Mixed with a good musical score and Sam Peckinpah violence combined to make a good film.)
Hearts in Atlantis: (A very suprising Stephen King adaptation in the vein of Stand By Me but w/ the supernatural tendeencies of the Green Mile. Anthony Hopkins delivers another tour-de-force performance.)
The 400 Blows: (A French coming of age film about a child left w/o attention who delves into petty crime.)
The Thing: (An outdated 80's Sci-fi from horror master John Carpenter. Kurt Russel stars in this pschological journey into paranoia.)
Tale of Two Sisters: (A great oriental horror film from 2002 that plays like a twisted fairy tale.)
Wages of Fear: (Italian adventure film about four men w/o jobs who are hired to deliver nitroglycerine to an oil fire w/o the proper equipment to make it safe. Hailed as one of the greatest movies of its kind.)
Interstate 60: (An original film with Gary Oldman that is better if you know nothing about it. Watch it.)
Quills: (Stylish but twisted tale of a disturbed genius who pens stories of pornographic nature in a madhouse until Napoleon sends in a doctor to "cure" him. But eventually all hell breaks loose. Starring Geoffrey Rush, Kate Winslet, Joaquin Phoenix, and Michael Caine.)
The Dead Zone: (David Cronenberg and Christopher Walken team up for this chilling Stephen King adaption. Avoid the crappy television show at all costs.)
What Dreams May Come: (Capivating view of life after death. Starring Robin Williams, Cuba Gooding Jr., and Annabella Sciorra.)
La Haine: (French film about three young men caught up in the gang world on the outskirts of paris.)
The Virgin Suicides: (A story of four sisters who are heavily sheltered by their parents told by a group of male friends that lived across the street from them.)
Becket: (Peter O' Toole and Richard Burton star in this tale of two friends turned against each other. One driven by his desire to serve the church, and the other by sex, power, and money.)
My Favorite Year: (Peter O'Toole is hysterical as a washed up actor trying to drown out his past with booze and women, until he is required to clean up his act for a tv show. A forgotten comedy classic.)
The Crimson Rivers: (Jean Reno and Vincent Cassel star in this french suspense film that will remind you of Se7en. Excellent music and atmosphere, but disappointing ending)
Shallow Grave: (All the different things that money can make people do. Directed by Danny Boyle. Starring Ewan McGregor)
Den nye mannen i mitt liv
Att outa relationen
Det här med att ändra status till "In a relationship" på myspace och facebook. Det är fanimig mer laddat än att gå ner på knä och fria.
En fet Bobby Ewing-POW så här på en lördag...
...är aldrig fel.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH!!!!!!!!!
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!
Movits!
Haha! Jag ramlade över en ovanlig musikhybrid. Lyssna!
Jag gjorde den sämsta intervju jag gjort i mitt liv
Slappa ballonger
Stressnivån de senaste veckorna har varit nästintill dödlig. Närå. Så illa har det inte varit. Pressen har ju faktiskt fått mig att jobba som ett djur och fått mig att dansa runt på de här glättiga lyckokicksvågorna varje jag känt att jag "har" det. Men om ni minns min frustration här, så vet ni vad jag menar.
MEN: Igår eftermiddag stegade redaktören fram till mig och berättade att sändningsdatumet är framflyttat. Jag stirrade honom i ögonen. Jag frågade honom om det var sant.
- Det är sant, svarade han. Jag kände hur benen nästan vek sig under mig. Utan att överdriva kan jag berätta att jag hade lust att kasta mig runt halsen på min chef. Eftersom det hade betraktats som aningen olämpligt på den här statliga institutionen (till skillnad från produktionsbolagen där det till och med hånglas med programledarna på personalfesterna) skrattade jag till lite nervöst och tackade honom å det vänaste.
-Tack. TACK! TACK TACK TACK!
Han skrattade lågt och kluckande, och uppträdde betydligt mer passande än mig som raglade iväg och segnade ner vid mitt skrivbord. Det var som att luften gick ur mig. Tröttheten knockade mig till marken- nej jag menar skrivbordet- och jag lade huvudet i händerna. Jag kände hur tröttheten sköljde över mig. Det kan närmast beskrivas som när man släpper ur all luft ur en färgglad födelsedagsballong, som från att ha seglat runt i taket helt hög på helium, faller till golvet och förvandlas till en ynklig slapp liten gummibit.
En timme efter beskedet var det dags för en intervju med en jurist. Som visserligen stod på min sida, men som jag var tvungen att vara tillräckligt skärpt för att kunna intervjua. Fotografen släpade med mig till ett glassigt hotell och riggade ljus medan jag försökte koncentrera mig på vad som kom ut ur juristens sladdriga läppar.
Hur ska detta gå tänkte jag, när kroppen var tömd på energi och när detaljerna var hundra miljoner och när han, som alla andra myndighetsmänniskor föredrog ett obegripligt affärsspråk. Jag beslutade mig för att säga som det var.
- Jag är extremt trött idag, och kommer förmodligen att behöva ta om några frågorna tio gånger. Men det viktigaste är att du pratar på ren, enkel svenska, så att både jag och framför allt tittarna hänger med på vad det är du säger.
Efter det harvade vi oss igenom dokumentsdjungeln extremt knapphändigt, men fick väl ihop det till slut. Och jag kan inte säga att det var min förtjänst:
- Vad tycker du om det här ur ett konsumentperspektiv?
- Det är olyckligt för konsumenten.
- Eh, nähä? Jaha? Vill du utveckla?
- Det här är förmodligen inte ett dokument som företaget är villiga att åberopa rättsligt, men det förekommer således i sammanhang då konsumenten förefaller reklamera den tjänst de faktiskt betalat för.
Tystnad.
Jag såg på antagligen på honom och med ledsna trötta hundögon, för han började skruva på sig och förstod säkert att jag inte var helt nöjd.
Vi tog om det några gånger och till slut gjorde jag något jag faktiskt aldrig gjort förut. Jag berättade för honom vad jag ville få fram i inslaget och frågade honom hur jag skulle formulera frågan för att hans svar skulle framkomma på ett enkelt och tydligt sätt. Fråga intervjupersonen vad jag ska ställa för fråga. Som sagt: Den sämsta intervju jag gjort i hela mitt liv! Jag erkänner det. Eller på juristspråk over there i Amärka: I rest my case.
Äh.
Här sitter man i högsta hugg och ska pressa ur sig nåt, å sen ba: "Nä, det är för privat", "Nä det har jag ju redan berättat" och ba' "Det är det ingen som vill läsa om ändå".
Znoose/Snooze
Jag älskar att znoosa. Eller snooza. Eller vad det heter.
Hôtel de Marle
En vän är i Paris. Självklart bor han på vackra stadspalatset Hôtel de Marle, som vi ser på den här bilden som han skickade i ett MMS. Där vill jag också bo nästa gång.
På fredag avgörs min framtid
Stockholm eller Göteborg? Kommersialism eller public service? Love eller o-love?
Skeletten
Sir Huus bekännelser gjorde att även jag plockade fram mina gamla skelett i dagens ljus:
Jag gör och tycker konstiga saker ibland
Jag gör och tycker konstiga saker ibland. Som egentligen är helt ologiska. Det finns ju framför allt inte någon logisk anledning att erkänna dem.
* När jag ska ut på krogen en sen kväll, då kompisar otåligt väntar på något närbeliggande hak, ljuger jag för dem. Jag säger att jag skyndar mig allt jag kan för att sluta upp i goda vänners lag. Men i själva verket gör jag något helt annat än stressar ihop mina saker för att rusa ut genom dörren.
Jag städar till dålig fransk musik som min kompis skickat över från Paris. Oftast med ett glas vin i kroppen. 22.30 en lördagkväll. Je ne veux que toi, Pense A Moi. Trop Fresh, Laissez Nous Vivre. Hur jävla puckad får man vara?
* Jag tycker att jag aldrig spelar med falska kort. Men så ibland kanske. Det är något med snygga piffade karriärstjejer i mediabranschen, med Lois Vuitton-väskor och Pradastövlar. De som sitter kvar när jag går hem, är extremt profesionella yrkesverksamma och hårt arbetande kvinnor. De som svettas, är väldigt spralliga och nästintill sociala genier. Superhjältinnor för vissa helt enkelt. Jag tycker inte illa om dem. Jag är bara alltid lite extra trevlig emot dem.
* Jag har ett fullständigt ologiskt tidschema då det gäller byte av sängkläder. Jag bäddar rent i perioder. Ibland kan man finna två månader gamla fläckar och skrynkligheter i mina sängkläder. Ibland är det tvärtom, då är det till och med renare än på landstingets instutioner eller på I 21:s regemente i Sollefteå. Var tredje dag ska det bytas och tvättas och jävlas. Och det finns inget logiskt orsaksammanband som antalet hemsläp eller porrerier.
* Jag ser väldigt mycket upp till min kusin. Bara för att han är så förorts och äkta. Men egentligen vet jag ju att han är en väldigt pubertal anarkoråtta. Ofta kommer jag på mig själv med att skryta om hans Tie hit tags, bråk med överordnade, Babylon, betongstylish, olaglig street art och hänga med de rätta kidsen. Han med det rätta hänget och sina hemgjorda Blood In Blood out-tatueringar som nålats av gänget i Högdalen, efter en hel natt med feta jointar. Han skulle säkert döda för mig, tänker jag romantiskt med noll förankring i verkligheten. Jag försöker ofta dölja hur det lyser lyckostrålar ur mina ögon då jag pratar om min kära kusin. Ögon stora som tefat och med ett fånigt leende på läpparna. Patetiskt. Skärpning!
* När jag är kissnödig twistar jag med min vänsterfot. Min vänstra stortå lodrätt ner i golvet och på det, små cirkulära rörelser. En nästan osynlig liten Elvis-twist som jag själv inte registrerat förrän min bästa polare påpekade det i tonåren. Fram till nu vet ingen annan när det börjar trycka på, i min rosa blåsa.
* Jag flirtar nog som bäst med pojkar när jag är som fulast. När jag exponerar mig själv i samhället totalt osminkad och då hela min uppenbarelse lyser trasighet och "ensam ful kvinna under trettio". Det är då jag flirtar med den där halvsnygga killen i kassakön. Jag är nog för medveten i vanliga fall. Och bjussar nog fan inte på det.
* Jag tycker om drag av prettoism. Thorsten Flinck har väldigt stora drag av prettoism, det gillar jag. Det är ju egentligen ganska fult att vara pretantiös. Men antagligen har det gått varvet runt.
* Jag är helt jävla lobotomerad då det gäller sport, men framför allt bilar. Det saknas en väldigt viktig gen i mig. Jag kan inte skilja på de olikfärgade plåtfyrkanterna. Undrar om det finns något syndrom som kallas "carblindness syndrom"? Min bästa kompis som alltid är jävligt irriterande uppmärksam på mina fel och brister garvade halvt om halvt ihjäl sig när jag svarade henne vad brorsan hade köpt för bil. "Det var en Ford Audi tror jag.."
* Karaoke är nog det pinsammaste jag vet. Jag skruvar alltid på mig av obehag och halsar snabba klunkar alkohol, om jag råkar hamna på fel hak. Ändå har man stått där ett par gånger och sjungit 4 Non Blondes och Anouk. Fy fan och förlåt.
Tusen springare mot deadline
Padabam-padabam-padabam. Hör ni hur de jagar?
Tvingade mig själv att somna när klockan slog midnatt. Log förnöjt för mig själv då jag kände hur sömnguddan omfamnade mig. Grinade illa när jag slog upp ögonen med en puls värre än en arabisk springare kring 02.00. Padabam-padabam-padabam! Började tänka på hur deadline kryper sig allt närmre.
Padabam-padabam-padabam.
Hundra källor som ska kollas, triljoners bilder som ska tas, fakta som ska sökas, tusentals ord som ska vägas på public service-vågen. Många långa oroliga tankar om oönskade repressalier. 04.00 däckade jag utmattad igen.
Padabam-padabam-padabam.
Helvete.
Mina vänner och livet i stora staden
Idag är ingen bra dag för jag vaknade med en massa ledsenhet i bröstet. Det kan nog vara första gången sen jag flyttade hit till Göteborg. Jag saknar mina vänner och sobbade till ordentligt när jag tänkte på alla fikor med Mattemus varje helg då jag vaknar och känner mig lite bakis och ensam. Då ringer jag alltid honom och då garvar han så hårt att jag alltid glömmer alla problemen. Ingen är så bra på att leverera en massa kärlek rakt in i hjärtat utan att han vet om det. Ibland får han för sig saker. Han tror att han är hård och kall mot andra men det är bara världens fetaste bull tänker jag alltid när han larvar runt och lägger armen om mig.
Och sen drar jag morgonborsten genom håret och ser mig i spegeln och tänker på galna Mary Kry som jag vill klickediklacka mig fram med som får mig att känna mig snygg och bäst och som får mig att växa en meter. Det finns ju de som tar fram det bästa i en, som får en att bli mera av sig själv och det är sån hon är! När vi är låga ihop lägger vi oss på soffan och tittar in i varandras ögon och deppar ner oss å det grövsta mellan hundra ord och några tårar. Sen glömmer vi allt och studsar upp och hittar på några roligheter.
Idag regnar det och blåser det, och det gråa har arbetat sig in djupt längst in i bröstkorgen. Då kommer jag att tänka på min barndomsväg Sofia som säkert tassar runt i sina tofflor på den där gnekande trägolvet som ligger som ett orubbligt lackhav mellan kakelugnarna och under stuckaturerna som slingrar sig sig runt i hela hennes hus. Hon finns alltid där med öppna Luvan-armar när det är som jobbigast och när man bara vill kasta av sig innercitykänslan och all press och inte längre vill dricka sig het under snurrande nätter. Då tar man Saltis under tio och möts av de där skelande ögonen som jag älskar och flinet som skjutsar in en massa barndomsminnen rakt in i marlakroppen som världens bästa lovepåfyllning.
Och Karlingen som man alltid hakar på alla gayiga saker som är både posh och snygg och smart och som man undrar var han kom ifrån. För att inte tala om alla nätter då man dansat runt med Katja och Toffe eller alla kvällar med Dr Brorson och Fredo då man svullat gourmé och sipprat dyra viner eller alla fikor med Esther.
Idag får cykeln stå kvar och jag åker de klarblåa Göteborgsbussarna bort mot tvhuset och jobbar mig bort från kompislängtan. Ska fokusera, prestera och tänka bort alla millishans tovor som står åt alla håll och hur gott hon doftar och tänka bort alla roligheter som vi gör ihop. Hon som får mig att skriva de bästa grejorna och som inspirerar och som får mig att flabba högre än något annat och som man aldrig får nog av och vill hänga med forever.
Idag måste jag gå och bli glad igen...
Send In The Clowns
Den store clownen bloggar! Håll till godo.
Dubbelmoralista
Kej. Nu ska jag rassla runt i garderoben som en yr och arg hysterika, pimpa mig å det grövsta i kläder a la hor och bege mig ut på stada. Jag är schuuuuuuuuuukt pepp! Uppåt och framåt! Scandal! Oh la la!
Smackedonk!
Oroa er icket okay! Klubbar galet mycket och har hittat halvkrimos i Götet. Mess with marla och du får den smackedonk rakt upp i nyllet!
Änna
Göteborg måndag 3 september 2007
Jag har lärt mig ett nytt ord: Änna.
Kul änna!