marla - en expressionista

Där satt vi samlade hela redaktionen ute på en av de mest fantastiska öar i skärgården. Tillsammans skulle vi grilla och socialisera över några glas vin och ett par öl, sådär som man gör på en säsongs-kickoff.

Jag slog mig ner på min plats på den gigantiska altanen till huset, vilket ägdes av en kollega. Jag såg mig omkring. Här satt jag med några av Sveriges profsigaste journalister, en av dem i det närmaste en idol för mig. Jag tänkte på första dagen då jag kikade in på hans kontor. Väggarna var pepprade med diplom. Stora Journalistpriset och Guldspaden flera år i rad. Jag kände mig som väldigt liten och ynklig fjortis på studiebesök.

Jag tog en klunk av vinet och lyssnade uppmärksamt på en kollegas skrävlande. Historia efter historia berättades och stämningen var på topp.
 
Helt plötsligt reser produktionsassistenten på sig.

Välkomna hit! Jag vill meddela att kvällens tillsynsman är Ulla.

Jag tittar frågande på mina nya kollegor. En del ler. Andra skrockar. Många rycker på axlarna. En del frustar iririterat.

- Förlåt min okunskap. Men vad då tillsynsman? frågar jag.

- Jo, det är ju så att det finns en policy om att OM det är så att det ska drickas alkohol på personalfesterna så krävs det att vi utser en tillsynsman.

- Vad ska den tillsynsmannen göra? Jag var i chock, men försökte dölja det så gott det gick.

- Ja du, det vet vi knappt själva. Men vi ska hålla er under uppsikt antar jag.

Hon ler hjärtligt mot mig. Jag ler stelt tillbaka.