Jag skäms för att jag är så stolt och jag är så stolt för att jag skäms.
Det finns saker som gör mig så stolt att mitt uppblåsta ego får helt horribla proportioner i förhållande till verkligheten. Sen finns det saker som gör att jag vill gömma mig under en kall, slemmig vitmossa för att aldrig mer kravla fram igen.
* Jag är stolt över att jag tog mig ifrån min lilla sketna hemstad i stället för att av ren feghet klistra mig fast vid den blåvita KF-skylten med ett besviket grin i ansiktet.
* Jag skäms väldigt mycket över att jag i fånig ensamhetsdesperation klamrade mig fast vid en vettskrämd pojke en gång i tiden.
* Sen skäms jag då modern kommer på besök och hittar gamla ostkanter och halvöppnade kattmatsburkar i kylskåpet, samt missnöjt tittar ner i min oskrubbade toalett. Då känner jag mig som en dålig flicka och sen skäms jag över att jag känner mig som en dålig flicka just därför. (2000-tal någon?)
* Jag skäms när min moster hittar min blogg och råkar läsa om desperata snuskerier eftersom hon tillhör en annan generation och inte förstår att det delvis är på skoj.
* Jag är väldigt stolt över att jag aldrig sugit på andras genitalier för att komma någon vart i arbetslivet.
* Jag är stolt när jag träffar mina vänner, så otroligt stolt över att de fina människorna vill vara vän med mig.
* Jag skäms när jag är ett deppfetto och efter veckans torftiga GI-intag inte kan sluta gluffsa i mig fat efter fat av allsköns godsaker på gåbortmiddagen.
Men mest av allt var det väldigt pinsamt att skriva ner de här sakerna.
_______________________________________________________________________________________
Och jag är stolt över...
ETT: Att du gillar mig
TVÅ: Att jag är smart nog att gilla dig tillbaka
samt
TRE: Att jag inte skäms för överjävlahuvudtaget nånting alls. Inte ens att skriva nåt så smetpersonligt som det här på ett världsomspännande digitalt informationsnät. Det du, bruden.
Ha ha ha! Ride on baby!