marla - en expressionista

Det här är en sann histora om min transexuella väninna. För att ni ska förstå, läs det här först.

Hon är hans chef, producenten. Han är hennes underordnade, regissören. De blir snart förälskade. Hon tvekar. Han tvekar.

Förhållande med en arbetskompis? tänker hon. Förhållande med någon som inte vet min hemlighet? tänker han. Hon vet inte att jag är transexuell. Att jag är en lesbisk kvinna i en heterosexuell mans kropp.

De tänker Vi bör inte. Han mer än henne så klart. De kämpar emot. Vid varje tagning när koncentrationen ligger som ett tjock, tät dimma över inspelningsplatsen kan de glömma varandra för några minuter. Men vid pauserna söker deras blickar efter varandra. Vid varje möte tittar de ner i bordet. Andas tungt och fantiserar. Ser flyktigt på varandra, rodnar. Tänk om någon anar?

De ses efter jobbet, då är allt annorlunda. De pratar om livet och världen och skrattar. Tills skrattet tar slut och de ser in i varandras ögon och känner att Det här är människan. Det här är den person jag vill dela mitt liv med.

Han ringer mig. Han är förkrossad. "Jag kan inte bli förälskad i just henne. Vad ska jag göra? Jag kan inte träffa någon på det här sättet. Ingen vet! INGET VET MARLA! Det går knappt att kämpa emot! Jag är helt galen i henne. Jag är kär!" Jag lyssnar. Jag försöker förstå. Jag avråder honom. Eller henne.

"Ta dig samman. Du kan inte göra så här. Tänk om hon får veta? Hur tror du hon känner då? Tänk om det kommer ut på jobbet? Din könsbytesutredning är ju inte ens klar. Du vet inte vad du vill, om du verkligen ska byta kön. Är det rätt tid att inleda en relation med en tjej då? Och vad betyder det här? Flyr du från den kvinna du övertygat mig och dig själv att du är?"

Hon har redan insikt i allt jag säger. Men det dröjer inte länge innan han skickar bilder på män. Som han tidigare träffat för att bejaka sin kvinnliga sida. "Visst är han snygg" skriver hon. Men jag kan inte dela hennes entusiasm. Jag tänker på hans dubbelliv, jag tänker på flickvännen. Jag svarar elakt. "Ska du bedra henne redan?" Hon blir ledsen. Jag ber om förlåtelse. Hon förlåter men frågar. "Tycker du att det är en förmildrande omständighet att vara otrogen när jag har det här problemet?" Jag svarar "Absolut inte. Du är vuxen och ska ta ansvar för dina handlingar precis som alla andra, oavsett kön eller läggning." Hon svarar. "Ja, det är klart."

Jag har gjort det svårt för mig nu. Jag har dömt henne, därför kommer hon inte att berätta om hon någon gång inte kan låta bli att träffa en man. Jag önskar att jag kunde var mer förstående, som jag varit hittils. Jag och Millish är de enda som vet, som känner både mannen och kvinnan i honom. Som sitter på hela sanningen.

Tänker på henne, hans chef producenten. Hon är lyckligt förälskad i en man. De har träffat varandras föräldrar. Allt känns klockrent. Vad hon inte vet är att hon är tillsammans med en man som klär sig i kvinnokläder. Som vill byta kön. Som kanske kommer att bedra henne med en man. Som kvinna.

Tänk om jag kunde skriva om allt jag är med om. Mitt liv är som hundra olika novellfilmer.