Dagbok om allt och ingentingdagen
Måndag. Vaknade upp med en tanke om att det här var en bra dag. Tog på mig kläderna drog iväg till min kusin som fått barn. Grät en skvätt av den bedårande lilla uppenbarelsen. Höll henne i famnen och studerade de overkligt små små naglarna och de små små öronen. Jag blev nervös och svettig av att hålla den livs levande dockan och lät kusinen ta tillbaka henne. Han var nästan lika söt som bebben Allis konstaterade jag när jag iakttog honom i papparollen och kände mig blödigare än vanligt.
Tog några bilder på den nybildade familjen med mobilkameran. Drog in till stan. Mötte upp Mattemus och plockade med mig honom till Smögaren som lirade reggae inne i dimman. Drog rätt snart därifrån hoppades att kavajen inte skulle dofta flum. Tog tuben till Tekniska Högskolan och mötte upp representanter från Folke Bernadottes Fond för att ragga 200.000 spänn till vårt nya tidningsprojekt. De satt där kostymklädda längsmed långbordet i sammanträdesrummet. Jag ställde mig på kortsidan och med samtliga kostym-mäns blickar på mig. Jag ska fanimej charma dem till döds tänkte jag och fyrade av mitt mest älskvärda leende. Jag tog ett bestämt grepp om vita duken och drog ner den i ett ryck, sen började jag. I trettio minuter pratade jag oavbrutet med näsan i vädret om mina visioner, om planering, upplägg, grafisk design, artikelidéer, budget, målgrupp, distrubition och målsättning. Slängde in ett och annat skämt mellan varven. När jag tystnade sa de inte ett ord. De tittade fortfarande på mig. Sen tittade de på varandra. En av dem bröt tystnaden.
- Vi hör av oss.
De reste på sig och gick ut ur rummet. Vilka torra jävlar tänkte jag. När den siste var på väg ut ur lokalen ryckte jag tag i hans kavaj.
- Vad händer nu? Får jag någon form av respons på min presentation?
- Det är så här det går till. Och din presentation tog andan ur oss. Han log.
Var det bra eller dåligt, tänkte jag? Jag var helnöjd med presentationen som hade gått som ett rinnande vatten. Men gick det åt helvete eller kommer det att ramla in 200.000 snart?
- Vi skickar ett skriftligt beslut, sa han och erbjöd mig att följa mig till dörren.
Jag packade ihop alla papper i portföljen, släckte overheaden och drog iväg till Pet Sounds Bar där jag mötte upp Stockholms snyggaste skolfröken Sesse. Hon var där med den energiska mulattmodellbruttan Miss Kry för att kolla på en spelning och dricka gratis Heiniken. Halva Riche var där såg det ut som. Snart ramlade även älskade Millish in genom dörren och vi smet undan för att prata ensamma för en stund och för att garva åt det som hänt sen sist. Efter det drog vi till Carmen vars personal nuförtiden vill krama mig efter ett inlägg som jag trodde de skulle ta illa vid sig för men som de lyckligtvis gillade. Frågan är hur de hittade min blogg.
När natten fortfarande var ung sneddade vi över Götgatan hemåt och somnade mitt i ett prat om allt och ingenting.
Åh, det blev ett litet flickebarn! Vad ska hon heta då mån tro? :]
marla, du är en stjärna. född och färdigpaketerad. den här staden är inte stor nog för dig. vi drar till nevvan, jag blir din lyxhustru. pliiis.
Sys: Allis
Sesse: De ba å åk!
Åh najs! Den här gillade jag stenhårt. O jag håller med - du är en stjärna.
Ah. Jag kanske ska börja skriva mer blubblubb om mitt liv då.
Kan Marla skriva mer? Kan ett hav bli blötare?
Tja, den som lever får se - skönt att det är så bra redan!
Gött jobbat på "vita duken"! :-)
GH! Jag har saknat dig! Tack.
Och jag har läst men inte kommenterat. Allt iallafall... :-)
Vissa, eller många(...) saker, gör sig bäst utan kommentarer! Kram!