marla - en expressionista

Han var en sån som levde genom andra. Varenda beslut han tagit i sitt liv hade tagits av någon annan. Insikten var fruktansvärd och han skämdes. Tänk om någon genomskådade honom? Om någon visste? Hur patetisk han var.

Han var trettioett nu, förväntades vara en riktig man. Diskussioner kring manlighet gjorde honom alltid lätt illamående. "Är du man eller mus? MAN ELLER MUS!?" . Frågan ekade tomt i hans huvud- men svaret uteblev. Förvandlingen från mus- till pojke- till kille- till man- hade i hans fall inte alls infunnit sig. Havererat någonstans på vägen.

Hans flickvän respekterade honom inte. När hon var arg på honom sa hon många gånger att han var en mus och han trodde henne. Hans mor visste i allra högsta grad att han var en mus. "Det var sådan du föddes" skojade hon alltid med en viss skadeglädje. Hon älskade det faktum att han fortfarande var delvis beroende av henne. Det fick henne antagligen att känna sig behövd.

Vad hans kvinnliga chef tyckte ville han inte ens tänka på. Hon gillade honom. "Jag uppskattar din empati och din förmåga att lyssna", hade hon sagt en gång. Och visst, de egenskaperna hade han. Men han kunde ändå aldrig skaka av sig känslan av att hon egentligen inte alls respekterade honom, utan att han var befordrad enbart på grund av att han var så ofantligt bra på att slicka hennes välsmorda, parfymdoftande röv.

Han kände sig alltid obekväm med kvinnor. Hade alltid den där pockande känslan av att de när som helst kunde avslöja honom, slita ner skyddet- avtäcka honom. Flickvännen gillade att han aldrig umgicks med kvinnor. Så klart.

Anja. Han älskade henne sedan tio år tillbaka och ändå hatade han henne. Hon var vacker, framgångsrik, bestämd. En sådan kvinna som ingen satte sig på. Hon visste precis hur hon skulle leva sitt liv och hur det skulle se ut, honom inräknad.

Mamma-flickvän. Flickvän-mamma. Mamma-mamma-flickvän. Flickvän-flickvän-mamma. Alltid var det de som låg bakom. Betygen-check. Körkortet- check. Studierna- check. Stad- check. Yrkesval- check. Bostad- check.
 
Det var inte bara livsvalen han gjort efter deras pipa. Det var även Mamma och Anja som låg bakom alla framgångar. Klarade han till exempel en tenta var det Anjas förtjänst, inget tvivel om saken. Hade det inte varit för hennes intensiva studier när de satt tillsammans under bordslampan sken ända till långt in på nätterna, hade han inte klarat en enda. Han hade hellre legat på sofflocket eller spelat Counter Strike på nätet eller Backgammon med polarna. Eller kanske druckit bira och kollat på fotboll. Nu satt han här med en ring på fingret, en examen, en stor bostadsrätt vid Mariatorget, ett välbetalt jobb.

Alla de här sakerna som han uppnått, enbart tack vare andra, gjorde sammantaget att hans självförtroende var i botten. Det senaste halvåret hade insikten gjort att han hade svårt att andas. Ofta när han befann sig ute bland folk kände han sig uttittad. De okända människornas blickar iakttog honom kritiskt, från topp till tå. Som trålare. Han visste att han alltid sett bra ut, han hade fått mycket gratis på grund av sitt utseende. Men det var inte därför de tittade. De tittade för att han var ett skämt. Ett dåligt, billigt skämt. Det var dags att göra något åt saken.