marla - en expressionista

Suburbianhoodie-snubbes latinoplattor och limo till Djurets Ljudbar
Musiken för kvällen var en sån besvikelse att jag inte kunde låta bli att studera mannen bakom skivspelaren på Elverket. Jag fick inte ihop det. Där stod en riktig suburbian boy med hoodie och rakad skalle. Han vände plattor så latino lover-fejkiga att de fick mig att associera till Andres Esteche, Hawaiian Tropic-oljade bringor och slinkiga pastellskjortor, och det var ju inte vidare trevligt.  

Det var redaktionens slutfest och förstasista gången vi skulle bli fulla ihop. Jag försökte konversera engagerat med arbetskompisarna när trerättersmenyn inmundigades, men flackade ständigt med blicken åt Anna-Maria Carnhede och Dans-Lisas håll. De hängde i baren bredvid i väntan på Arcade Fires spelning. Vad gjorde två av mina mest fantastiska polare här? Och hur skulle jag kunna koncentrera mig på mina kollegor? Spänningen var olidlig. Varje gång jag skulle gå till baren och beställa fastnade jag i flamsiga diskussioner med Mini-Clairean och Dansmusen. Till slut stod jag inte ut längre. Arbetskamrater och produktionsnack i all ära men Pet Sounds-abstinensen verkade nästintill obotlig. Jag slängde på mig jackan och försökte få med hela redaktionen till Söder men inte många reagerade.

Tack och hej och vi möts upp senare, sure, och tre fulla flickor kastade sig in i en taxi. Ähum. Ja för vi vinkade in en taxi- som visade sig vara limousin. Limousin till Pet Sounds Bar. Lätt pinsamt. Men det var faktiskt inte meningen.

På nedervåningen och Send in the Clowns-klubben spelades en oändlig radda underskön musik och plötsligt var kvällen och världen inte så pjåkig ändå.

Mas-män riffade Danzig på plastiga leksaksgitarrer
Svantehunken kom över på lördagen och hakade på till Dala-Magnus i studion på Östgötagatan där halva Mas-Sverige huserade, vilket var mycket trevligt. Magnus som nuförtiden knäcker som ljussättare på Operan hade riggat lokalen med feta strålkastare och färggranna filter. Stämningen kändes lätt bisarr när stora maskulina Mas-män bredbent spelade hårdrocksriff på minimala leksaksgitarrer till Guitarr playstation II. Mas-fingrarna flög över strängarna och poäng efter poäng kammades in medan jag knep ihop ögonen och försökte svälja hårdrocken.  

Jag ville se nåt snyggt och fräscht men hamnade med en vildman
Jag ville se nåt snyggt och fräscht för en stund och bestämde mig för att ta med Svantehunken till Ljungrens där Fröken Kry satt och sög på sina ölar i poppiga jeans och kortklippt mjukglassfrilla med penntrollslugg. Ville hångla upp na på studs men värjde mig mot de kattlikeblixtrande ögonen och slet med hunken till Indigo i stället. Där stod stans mest storväxtra hippielookalike och vildman, Jocke i Friska Viljor som är så bra. Riktig sommarmusik som jag och millish indiepoppade oss till i bilen på Fårö hela förra sommaren.

Jag frågade Jocke om han brukade hänga på Mjölkbaren i Hornstull och dricka mjölkdrinkar i velour-kläder och flipflops om somrarna, men där hade han aldrig varit. Jag bestämde att jag skulle plocka med honom någon gång så att han skulle få träffa likasinnade. Vi pratade om nån gammal fest vi vart på ihop och jag kvävdes i hans gigantiska famntag mellan varven tills jag var tvungen att slingra mig ur för att inte ramla omkull. Det skulle vara oskönt att falla i backen med en full 1.90:s vildman över sig.

Nytorgslökerier, kebabrullar och Lastfm-nerdande

På en söndags lökades det omkring vid Nytorget och Skånegatan och solen stack i de bakfulla ögonen och en rulle på Tusen och en Natt avnjöts, sen bar det hemåt och OJ vad jag nerdade mig med min profil last.fm. Som om man inte hade nog med virtuella frosserier som marlabloggskriverier och myspacenerdande.

Lite love
Idag tänker jag på att jag flyger till Mimi i Paris på söndag. Jag tänker på vilka som ska få äran att frysa rumpan av sig på årets första grillferre på min innergård. Sen tänker jag på lite love.