marla - en expressionista

Det kan vara spännande att amatörpsykologa sig lite. Det har jag märkt att många tycker och jag vill ju absolut inte vara sämre. Jag tänkte amatörpsykologa lite kring det faktum att det liggs för lite i mars. 

I mars. Inte på mars.

Men först vill jag hemskt gärna amatörpsykologa kring amatörpsykologandet. I bokhandeln kryllar det av smöriga självhjälpsböcker med flummiga omslag med en svävande ande eller en deprimerad man vid ett bord.

Självhjälpsböckerna böckerna läses uteslutande av kvinnor, framför allt av kvinnor med följande intressen:

1. Åka på häxkurs och meditera.
2. Spå sig en hos en anskrämligt ful gammal tant i en stuga långt inne i skogen en gång per år.
3. Samla på drömfångare de köper på Thailandsemestern i januari.
4. Åka på hälsohem i Hälsingland och käka grödor. 

De lusläser böckerna som innehåller lite råd och tips om hur de ska hjälpa sig att förstå sig själva, gråter en skvätt och känner igen sig och tycker synd om sig själva igen, sen träffas det på tantmiddagar och diskuterar böckerna i flera timmar så att de kan knyta an till varandra och fördjupa vänskapen och klappa på varandras axlar och säga att allt ska bli bra.

Det är ju så hiskeligt många som fyller år i mars eftersom päronen nuppade järnet på gräsmattan i junisolen. DÅ kan man ju tycka att folk borde träffas och ragga på varandra på alla uppstyrda kalas där det käkas tårta och dricks avec men så är inte fallet. 

I alla fall. Jag tänkte att jag skulle skumläsa en av de där böckerna och jag gjorde det. Ramlade över några uttryck:

"Riktad ilska. Vem riktar du din ilska emot?" Ja, det kan man ju fråga sig. Det blir ju knas var man än ska dumpa den. Själv brukar jag försöka bolla bort den, men den studsar tillbaka har jag hört. Nån som sett den? Stackars sate i såna fall. Min ilska är nog en stor boomerang som gjort ett och annat jorden runt-varv och säkert kommer tillbaka och nockar någon till marken en dag. Obs, det här är ett hot (nej, det är det inte, det kändes bara ball att skriva så).

"Direkt/indirekt kommunikation". Indirekt kommunikation som sms, mail och annan tekniskt baserad kommunikation är tydligen dödsdömt. Det är öga mot öga som gäller enligt en norsk Dr Phil-koppe. Men jag är helt torsk på indirekt kommunikation som jag tycker är mer kadosch! Vad slår ett sms där en supermänniska förklarar att man är bäst eller ett mail med fina små ord som inte går att säga rakt ut för det skulle bli alldeles för pinsamt och alla skulle skruva på sig? Sms och mail kan man  spara och sen kan man ta upp och kolla på smset varje dag om man känner för det och sen kan man visa och skryta för alla sina polare om hur poppis man är.

"Skuldbäraren i relationer" Man ska ju absolut inte klandra sig själv när det går åt helvete, sa en vis man i en bok. En arbetskompis sa det med en gång, att jag gjorde just det. Men hon var bara sådär übersnäll och ville gulla upp mig och tycka lite synd om mig för en stund. Jag tror att jag är ganska bra på att lägga över det på den andre. Bort och delete och sen var det bra med den saken!

"Trötthet ett substitut för andra känslor" Det har ju hänt att man lagt sig på sängen och stirrat i taket och känt att man vill skrika för att allt är skit men så slår tröttheten till som en fet smäll i nyllet. Man nockas in i sömnen och morgonen därpå känns allt konstigt nog frid och fröjd igen och man sträcker på sig med ett självbelåtet leende och tänker "fy faaaaeeeen vad bra jag har det!" 

Det fanns ingen förklaring i någon bok om varför det liggs så lite  i mars. Undrar om det är för att alla ser ut som att de gått och dött och krupit under en sten och nu återuppstått och kravlat fram igen. Det är ju nu solen tittar fram för första gången sen i höstas och det är ju som att alla fått en fet strålkastare i nyllet fast de inte alls ser sådär sommar-fresha ut. Inte alls.