del 2

image982
Han vaknade men han kanske inte kunde prata. Eller?
- Hej, försökte han få fram men rösten var skrovlig och han vred sig i smärtor. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände en starkare syskonkärlek än någonsin, allt hade liksom ställts på sin spets. Komprimerade känslor som trots omständigheterna var svåra att släppa ut. Kanske bäst att inte säga så mycket.
- Hur är det?
Tunga andetag.
-Jo...
-Ja, jag.. Jag flög hit ifrån Stockholm igår. Vet du var du är? Du är i Umeå.
-Mm..

- Jag är så ledsen för din skull. Vad hände egentligen?
- Jag vill inte...
Han vände sig bort. Somnade om. Min klump i magen och trycket över halsen fanns kvar. Det senaste dygnets chockupplevelser hade gjort mig utmattad rent fysiskt, men ångesten svävade i rummet som en tjock dimma.

Vet inte hur länge jag satt där och tittade på honom, men till slut kände jag sköterskans hand på min axel.
- Vill du ha något att äta? Det kanske är bra att du får i dig något.
-Nej tack, jag ska gå ner till cafeterian. Jag tryckte på den kalla hissknappen, vägrade titta mig i hisspegeln och lyssnade till den mekaniska rösten om våning fem, fyra, tre, två, ett. Tänkte tanken. Såg scenen framför mig, en gång för varje våning, om och om igen. Hur en av dem sparkade honom i ansiktet medan de andra omringade honom, aggressivt, som en lynchmobb. Hur de sprutade adrenalin och hur de hetsade honom, han som slog och sparkade. När jag pratade med finska polisen hade de på dålig svenska förklarat att de, enligt kompisens utsago, hade gått och lagt sig i hytten när de dunkat på deras dörr. Klockan var fyra på morgonen när de hittade honom.

- Eh.. hej? Vad vill ni? hade brorsan nyvaket frågat.
- Du har skadat vår heder.

Några sekunders tystnad. Sen sliter de ut honom i korridoren och drar igen dörren och misshandlar honom till medvetslöshet. Kompisen i hytten försöker förtvivlat rycka upp dörren, men gänget håller igen den. Han hör alla slag, alla skrik och den hätska stämningen, utan att kunna göra ett dugg.

Jag stirrade ner i kaffet på sjukhusets café. Vad hade han gjort tidigare på kvällen?

Kommentarer
Postat av: johnny

fy fan, jag blir så arg när jag läser det. jag har själv en bror som var med om något liknande, inte lika allvarligt, men han blev överfallen och slagen med en åra upprepade gånger i ansiktet medan andra höll fast honom.
väntar på fortsättningen.

Postat av: marla

Jag det var verkligen hemskt. Men slutade lyckligt som tur var. Fortsättning kommer...

2007-07-21 @ 14:08:14
URL: http://marla.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback