marla - en expressionista

Det är såna här gånger som jag känner att jag älskar mitt jobb! Då alla spöar skiten ur alla och bara är sådär extremt proffsiga och allt bara flyter på och varenda tagning känns som nirvana. Fy helvete vad bra tv vi gjorde idag.
Det roligaste på hela dagen var när jag hade mer koll på ljussättningen än fotograferna, de såg ut som frågetecken när jag föreslog att vi skulle langa på ett ND-filter och slå ljuset i väggen bakom skärmarna för att få den rätta softade belysningen i och med bakljuset. Det blev hur bra som helst och den taffliga hemmakänslan med skrynkliga tyger försvann helt, plötsligt såg det fotostudio ut i stället.  Alla timmars harvande med brottsrekonstruktioner då jag kånkat teknik och stått i och frusit rumpan av mig åtta timmar i sträck har gett resultat!

Jag är smått in love i programledaren på bilden. Tyvärr är han tvärgay. Damn it! Varenda ord han sa var klockrent och hans framtoning är sådär härligt ödmjuk och göttig. Han är ball och creme de la creme och själva programmet är min lilla baby.

Nästa gång får inslagsproducenterna köra själva, då kommer kontrollfreaken i mig att sitta på redaktionen och gnaga kamerasladdar, men det får jag ta!