Marmeladerskan i mig
Marmeladerskan i mig har fått komma fram. Jag har förtryckt henne i alla dessa år och trots att Gardinerskan i mig aldrig i helvete kommer få tillträde till min kropp, är det dags att bli lite mer huslig.
Jag satt just och funderade på självaste marmeladkokningen på lördag. Jag funderade på om jag lite bonnigt och brutalt ska köra citronerna i mixern, eller om jag ska riva dem med kärlek med mitt designade rivjärn- så att de får den där lite vackrare avlånga formen.
Å ena sidan är det bekvämt att köra ner skiten i mixern. Jag skulle absolut behöva avreagera mig och få ut de uppdämda agressioner jag bär inom mig. Det skulle kännas lite som motorsågsmassakern att slamsa sönder något så vackert.
Å andra sidan kanske jag skulle må sådär härligt och oskuldsfullt bra, av att låta bli. Av att skona citronerna och låta dem gå ett vackert öde till mötes. Marla- välgöraren. Rent utseendemässigt är det ju snyggare med två-centimeters trådtunna citronstavar. Det låter i och för sig jävligt avancerat. Och precitionsarbete är verkligen inte min starkaste sida.
Slutligen kan man ju konstatera att båda alternativen smakar likadant.
Hm. Mja. Jo. Detaljfetischisten i mig vinner- Estetiken får segra över latheten. Det blir rivjärnet ändå.
Millish och Marlas Ingerfäre- och citronmarmelad:
10 citroner
4 ingefära
2 chili
2 knippen färsk timjan
I,3 l vatten
1 paket socker
Tvätta citronerna väl. Skala fem citroner, även det vita ska bort. Behåll skalet från de restrerande fem och skär små avlånga, sjuuuuukt vackra slamsor. Skär fruktköttet i små bitar. Ta bort kärnorna. Riv ingefäran. Hacka chilin och timjan i små,små bitar. Lägg citronköttet tillsammans med skalslamsorna, ingefäran, chilin, timjan och sockret i en kastrull. Tillsätt vatten och koka på svag värme under lock i 30 minuter. Häll i sockret, koka upp och låt koka utan lock under omrörning i ytterligare15 minuter. Låt marmeladen svalna och häll sedan upp i rena glasburkar. Förslut och förvara kallt. Smek ut den kläggiga massan på nybakta scones. För ljuvligheten till munnen. Låt den sötsyrliga sörjan sprida sig över tungan, låt smak-sensationen explodera mellan dina läppar och.. Ja, ha det så härligt.
Kommentarer
Postat av: MK
Eventuellt skulle du ju kunna göra det man absolut inte, under några som helst omständigheter, kan göra i metodläran med kvalitativa och kvanitativa intervjuer respektive positivism och hermaneutik - blanda båda varianterna!
Postat av: marla
Det vore antagligen en lämplig och enkel lösning på problematiken och därmed slutet på min beslutsångest, men det går bara inte. Det GÅR bara inte! Det känns halvdant. Kanske för att man ansträngt sig i onödan då.
Den som har någon psykologisk förklaring till varför jag tvingas välja är välkommen med en teori.
Postat av: Hunden
Ljuvligt. Jag vill smaka.
Postat av: marla
När som helst hund!
Trackback