Lugn & Fin
De säger det hela tiden på min nya arbetsplats! Till varandra och till mig. "Lugn och fin..." "Lugn och fin..." "Lugn och fin..." Som en klapp på huvudet. Aaaarrrgh! Jag är varken eller! Jag blir galen!
En kompis 59åriga mamma blev varslad från sitt arbete som filtersömmerska i en småstad härjad av utflyttning och massarbetslöshet. Klart oroad över utsikten att möjligen inte längre ha ett jobb sökte hon stöd hos högsta chefen - 34årig bolagsslaktare från huvudstaden. Chefen får beskåda tjugo minuter av bittra tårar rullande nerför kvinnans kinder, vållad av oron över hur den personliga ekonomin nu skulle kunna rasa ihop efter att lojalt sytt under hela sitt yrkesliv på filterindustrin. När kvinnan slutligen tittar upp på Chefen harklar han sig och lägger på sitt mest medlidande ansikte och lutar sig förtroligt fram mot kvinnan på andra sidan skrivbordet, tar hennes hand och säger: Lugn och fin, mandarin...
Arsle!
Trodde den var gammal... Men att bara vara "och" är inte det sämsta...
Var själv en gång ung och lovande. Men nu iaf och!
Ha ha! Sötis... Du är inte bara "och"!