Höjden (Botten? Toppen?) av blödighet
Jag bölade tre gånger till "Hip Hip Hora". Vid TRE TILLFÄLLEN ynklade jag fram gigantiska krokodiltårar medan jag med jämna mellanrum oroligt sneglade ut genom fönstret, för att vara säker på att grannarna inte skulle se mig.
Som jag bölade. Till filmen alltså. Hip Hip Hora. Ni vet. Fjortisfilmen.
Det här är inte jag. Den gamla marla bölar inte till fjortisfilmer. Den gamla marla bölar inte alls!
Idag: Jag pensionsparar och äter tre näringsrika mål om dagen. Jag ämnar idka lågintensiv fettförbränning minst tre gånger i veckan. Jag tar mitt ansvar i yrkeslivet. Jag äger en bostadsrätt. Jag jobbar på att skaffa mig regelbunden sex. Jag dricker måttligt sen den första januari. Jag är för fan snart trettio.
Seriöst. Det här är botten av blödighet. Jag har gått på grund i blödighetsjön.
Hip hip hora! Hahahahahahahahahahahahahahahahaha! ..........Eh...........
Det kanske är för lite spänning i ditt liv och då släpper du ut känslorna när du kan när ingen ser till en film. Eller så har du en fr tidig trettioårskris som många andra...
Tack. Amatörpsykologi är alltid lika förutsägb...Intressant.
Det är inte förutsägbart för alla. Väx upp!
Om det är någon tröst, så grät jag också. Minst tre gånger. Jag blev även förbannad att ingen tog upp ämnet "sexuellt ofredande". Konstigt att en så dålig film kan framkalla så starka emotioner, men jag skyller nog på febernoja snarare än 30-årskris.
Deniso: Jag jobbar stenhårt på det!
Fröken Rose: Haha, håller med! En ruggigt bra skitfilm helt enkelt. :)
Har precis sett klart Almodóvars "Höga Klackar", en otroligt vacker och rörande film. Inte en droppe! Tog fjortisfilmen slut på tårarna eller vad är det frågan om?
Haha! Ja se känslolivet...
Kan man verkligen hoppa från tredje våningen utan att få några som helst fysiska men? Var inte det lite B? Inte ens en bruten arm liksom? Jag vet en snubbe som gjorde det och han blev rullstolsbunden för resten av livet.
Vem vet? Pröva inte. Puss
Vi började kolla, men gav upp nånstans efter en kvart, när dom satt och "festade" i soffan... Skrattade oss istället igenom en annan "svenskis", Att göra en pudel...
Men den här filmen är inte bara en fjortisfilm. Det är en riktigt bra fjortisfilm. Alla kan känna igen sig i något i den där filmen. Man lider för att man minns hur det var ibland. Vill aldrig tillbaka till högstadiet!