marla - en expressionista

Jag låg raklång på rygg i kräksängen. Kände mig som en grönsak, eller kanske som en satt hobbit som åkt på stryk. I alla fall fett ugly och trött på livet.

Vem kommer inglidandes- om inte glamourdrottningen själv! Med ett strålande leende fyllde hon upp hela sovrummet: Mary Kry. Som en fräsch fläkt mitt i instängdheten. Jag kunde inte titta mig mätt. Fick fram:

- Helvete vad snygg du är! Vad har du gjort!?

Gigantiskt leende tillbaka:

-Jag har sminkat mig!

Okej. Om min vardagliga sprutlackering på sin höjd gör mig sexuellt gångbar, får den här donnan filmstjärnestatus a la Halle Berry. Fast gånger tio så klart, tänkte jag och sa:

-Prata.

Det var det enda jag fick fram. Som hon pratade den där Mary. Underhöll den förskräcklige sjuklingen- det vill säga mig- så till den milda grad att jag för ett par timmar lyckades förtränga illamåendet och faktiskt tänka på mig själv som en ganska normalt fungerande Tellusinvånare.

Det här är vad snygga, smarta och roliga vänner är till för. Mary Kry är fucking glamouren själv.