marla - en expressionista

Vi minns när buskis förpassades till skamvrån och ironin gjorde intåg i de svenska folkhemmen.

Minns ni hur det började? Vad man gjorde för att andra skulle förstå att "nu.är.jag.ironisk." Jo, man gjorde situtationstecken-tecknet. Man flippade med pek- och långfingret varje gång bara för att vara på den säkra sidan, för att inte misstolkas. Man skulle gärna himla med ögonen samtidigt.

- Oj så (flipp flipp-himmel-himmel) "roligt".

- Ja, det här var ju (flipp flipp-himmel-himmel) "kul".

För hujedanemig om någon inte hängde med på ironin och verkligen trodde att man tyckte att det där töntpartyt hemma hos mupp-John var (flipp flipp-himmel-himmel) "häftigt".

Vad kommer nästa generations humor vara? Den vi inte hänger med på, när vi fortfarande klamrar oss fast vid Torsk på Tallin. När våra barn generat vrider sig i plågor när vi ska skoja med deras kompisar för att vara den där lite (flipp flipp-himmel-himmel) "roligare" morsan.
 
Ironin kommer antagligen att gå varvet runt och slå knut på sig själv. Vi står där och flippar och himlar för fulla muggar och tror att ungjäveln inte är smart nog att hänga med, medan han i själva verket sitter där på all humorkunskap vi någonsin haft, samt har MVG i modern humor och undrar vafan vi fossiler pysslar med. Pinsamt.

Jag tror på den självgoda humorn. Min fina Lidingö-dam till moster kommer plötsligt att vara helrätt, trots sina storblommiga klänningar, när hon kläcker ur sig fantastiska citat som "När jag föddes, då kom solen i din mormor och morfars liv." Hähä. Det är ju faktiskt hejdlöst roligt med självuppfyllda människor som är det med en lagom touch självdistans. Love her.

Själv hoppas jag att grabbhumor- som Jackass, Wildboyz, The Frat Pack, Jack Black, ja allt sånt- dör en hastig död, styckas varsamt med buköppnare, urbeningskniv och brynstål och skickas till krematiorium i spridda delar av världen och tas med på Fuglesangs nästa rymdfärd.