När man tänker på saker som egentligen betyder nåt
Vi var på en ferre med lista igen, jag och Millish. Och alla de rätta var där. Det var torsdagnatt och utställning av möbler i ett ball garage med bra electro och softad belysning. Männen var cleana och snygga och hade hängslen och tighta tröjor och fina stövlar i skinn. De gav ett dressat intryck och drog ofta handen genom sina nyputsade synthfrisyrer med kort i nacken och längre lugg. Sjalarna och tjejernas ponchos hade kastats runt halsen för att se lite lagom nonchalanta ut, men egentligen visste man att de pillat i evigheter och nålat fast dem för att det skulle se perfekt ut.
De var blekt sminkade och deras färglösa läppar rörde sig inte oftare än tvunget. Nej, de pratade inte. De var upptagna med att iaktta andra. Andras kläder, andras hållning, andras hår. De flesta försökte se svåra ut där de stod, men ibland kunde en del inte hålla sig. Ibland hoppade någon tjej fram och dansade runt och sparkade på en plastmugg i takt med electron och log. Lite som klassens clown, fast mer ”Konstfack på Koks”.
Jag tog ett varv runt i lokalen för att se vad alla inte alls var här för. Alla var ju enbart här för att alla var här- men ändå! Det var värt att ta sig en titt på utställningen också. Möblerna såg alla ut att komma från Boolia på Götgatan. Cleana o-innovativa saker man sett förut, men saker som man gillade ändå på något enkelt sätt. De skulle säkert hamna på IKEA om ett halvår.
En tanke slog mig när jag struntade i möblerna på golvet och lyfte blicken mot människorna igen.
Någon hade faktiskt kallat oss för kulturfittor för ett tag sen. Det var väl inte det värsta öknamnet jag fått genom åren, men tänk om alla de här credmänniskorna tittade på mig och Millish och trodde att vi var en av dem? Det kändes faktiskt lite så. Tänk om alla stod här och egentligen tänkte som oss? Tänk om alla ogillade hela den här bajsnödiga tillställningen och faktiskt tog det lite med en klackspark och tänkte ”whatever, vi ser det som ett studiebesök och spriten är nästan gratis så vad gör väl det?” Egentligen kanske alla längtade efter äktheten.
Nä Marla, jag tror du var en av de få som *verkligen* tänkte.
De andra tänkte nog, men på annat. Typ.
PS. FREDAG!!! :-)
Jag har bedrivit empiriska studier på det där området under många år och Vet att alla inte tänkte som er, tyvärr. Jag ska nedteckna resultaten av min forskning någon dag.
DÅ är min fråga:
Vad rör sig i deras skallar då?
a)De är medvetna och tycker att de är på EXAKT rätt plats vid EXAKT rätt tidpunkt och är precis sådär (låtsas)lyckade som alla runt omkring dem. På riktigt.
b)De är så insnöade i sin lilla innerstads-credvärld att de varken reflekterar eller analyserar utan häver i sig gratis-chardonnayn på ren reflex, utan att ens tänka tanken att det finns en annan värld utanför ytligheten.
c) De vill så gärna flyta med på den där silverskeden full av göttigheter att de lägger ner all sin vakna tid på att ha rätt kläder, rätt look och på att leverera bevingade ord och droppa lite kvasiintullektuell shit vid eventuella konversationer. De är livrädda för att någon ska komma på att de egentligen är bönder.
Ja, vad tror ni?
Jag tror på alternativ C. Helt klart. Men de vaknar de också...
njä, de tänker inte så, de är ju där i jobbet. (till skillnad från er) De där festerna är samma ankdamm som alla andra branch-fester. Men inredarna har mindre "kröka-knulla-skallen-i-väggen"-kultur än media och reklam exempelvis. därav det lugna tempot.
Att möblerna skulle vara samma som vanligt är nog som att säga att : bokmässan i år kör med samma gamla bokstäver som alltid.
eftersom jag är i den branschen själv kan jag säga att medvetenheten om den "riktiga världen utanför" är rätt mycket större än hos exempelvis media eller reklam. Sen kan man vara snygg o sval ändå. vare sig man är från STHLM eller nåt annat skitställe.
Jag tror att max en tiondel var där i jobbet. De flesta var ju såna som man kände igen från Riche och Spyan och som man vet härstammar från medie-ankdammen och reklam-ankdammen. Det var som man säger en enda stor vanlig credferre.
Angående Bokmässan gillar jag liknelsen, du har en poäng där. Att jag tycker det mesta ser likadant ut beror kanske bara på att jag är aningen ointresserad av design/möbel-trenderna och därför inte uppfattar nyanserna.
Moggi: Vem är idioten liksom, den som går ut och kröka-knulla-skallen-i-väggen eller den som går ut och har tråkigt? Mitt svar är: Inredaren är idioten.
Jag är också i inredarsvängen och jag känner ofta det du beskriver. Folk är lika jävla upptagna med att ha attityd som de är med att designa möbler.
Däremot... Det du kallar "ytlighet" värderar du också genom ytan, du ser vad människorna har på sig, jag antar att du inte pratade med så många av dem? Antagligen ser alla ut som de gör för att de intresserar sig både inredning och MODE och därmed har alla snygga liknande kläder. Jag är inte säker på vad jag ska ha för åsikt om allt det här. Bra att du satte igång tankarna.
Jag glömde att kommentera Vovven- 14 hundår.
vovven: hur vet du att man har tråkigt bara för man inte bullwinkle-festar? Jag har haft skitkul när jag stått och sett dryg ut på berns i flera år. Men det kanske har BÅDE med ålder och geografisk härkomst att göra. Idioten är enligt mig den som har tråkigt och inte gör nåt åt det, typ.
Marla: nu vet jag ju inte exakt vilken tillställning du var på så jag skall låta det vara osagt. Men håller med om att bönderna är värst, så osäkra att de laddar på med attityd och talar i gåtor.
Men om du inte gillar credferre, varför hänger du då på ovan nämnda ställen?:-)
sorry, inlägg ovan av moi.
Mogge: Det är nog en kombination av att jag hakar på vänner och att jag gillar att dyka in i massor av olika världar inklusive creddvärlden. Precis som studiebesöket på karaokebaren i Skogås eller Sittningen på Djursholm, simple as that. Älskar skiten. :) Vad skulle jag annars skriva om och tänka på?
Jag kan tyvärr inte dra det så långt att jag är bonde, jag är bara blott en småstadsflicka från början. Det är betydligt mer meningslöst att vara småstadsflicka än att vara bonde och växa upp mitt i naturen kan jag tänka mig. Att bara vara ett Fucking Å, ehm, mittemellan suger. Jag ska aldrig göra så mot mina barn.
Jag flummar ut här. Jag gillar det.
Just det här med attityd går ju bort. Jag kör alltid min grej liksom. Behöver inte stå och se stel och uttråkad ut som man tydligen ska om man är häftig och inne i Stockholm. Nae gott folk! LEV för i helvete LIVET istället.
Hahahaha! Pete!
När jag är på fest, var och med vem det än må vara, tänker jag inte så mycket på allt ståhej om ingentig som nämns kåseriet ovan.
Jag tänker mest på Pete.