Bloggerierna
På tal om äktheten. Vad skönt det skulle vara att begrava marla. Säga hej då till alla bloggläsare.
Det är fantastiskt med alla era kommentarer och jag knarkar verkligen siffrorna varje gång jag klickat på antalet besökare på bloggstatistiken, men det finns ett men.
Egentligen vill jag skriva om viktiga saker. Som politik eller kriminologi eller samhällsfrågor. Men jag är för trött för att vara seriös, ta ställning. Det gör jag i jobbet. Ja, inte just nu när jag jobbar på ett kommersiellt lättuggat och aningen spektakulärt mode- och makeoverprogram, men annars då jag jobbar på samhällsprogrammen. Där ska allt vridas och vändas på och case ska hittas och nivån ska bli exakt rätt och den journalistiska vinkeln ska vara tillräckligt spännande för att fånga tittarna men ska ändå vara politiskt korrekt och etisk och Guddan och hans feta moster. Sen slutar det med att man vrider verkligheten ett varv extra i alla fall, eftersom verkligenhet och faktiska förhållanden sällan är så pass spännande som de ser ut att vara i början. Det finns oftast en mossig och enkel förklaring till ett missförhållande. Allt som oftast. Hur många gånger har man inte suttit där och rekat och rekat och gjort tidskrävande research i all hemlighet och sen visar det sig att idén inte håller? Det mest pinsamma är att man anar att otaliga utbildade journalister kanske tänkt på missförhållandet förr och redan lagt ner de där veckorna, månaderna för att slutligen komma fram till samma resultat som jag. Åh vad tråkigt det är.
Därför skriver jag oftast blaj här. Det är så skönt att skriva om blaj i vardagen.
Men allra helst vill jag skriva om vänskap, kärlek och relationer. Tyvärr är självutlämnandet och utlämnandet av de människor jag älskar något som kan förstöra. Jag borde lägga skrivklådan på innehållet i min bok vars story redan är helt klar i mitt huvud. Jag har ju faktiskt börjat. Den kanske står i min bokhylla en dag. Jag gillar idén, väldigt mycket. Jag skulle köpa den, läsa den.
Just nu känner jag bara för att ägna mig åt viktiga saker, som att ge kärlek åt mig själv och alla bra människor i min närhet, för de är många. Vi får se.
Gah, vad klok du är. Förstår precis. Men, what about us...? Som inte har dig i närhet men som cybervän? Gulp...
Det löser sig GH, vi får maila i stället. Jag ska bar överväga det här noga innan jag gör något. Jag vill inte ångra mig halvvägs!
Kram
Nej det verkar vara en onödig och dum idé att lägga ner bloggandet. Skaffa dig en till blogg för självutlämnandet och utlämnandet istället. Jag har tre och med tanke på våra litterata skillnader så borde du utan problem klara av att författa minst tre bloggar, ett par tv-program, nån bok och en hel del annat samtidigt.
Tack för din övertro på mig vovven. Vi får väl se vad som händer, det tål att funderas på.
Men Marla... det är ju det du gör. "Ger kärlek".
Våga inte sluta nu när jag nyss hittat dig.
Jag ger mer skit än kärlek Vilse och det vet du med. Hehe.. Det är ju det mina bloggläsare sitter och fnissar åt, att jag säger saker de tänker. Man kan säga att jag är slagpåsen för deras tankar.
Att ge någon ett avbrott från fruktansvärd och total leda kan väl inte anses vara något annat än kärlek?
Håller med Vilse, ska du sluta ge oss kärlek... *snyft*
Haha! Söta ni är.