Jag fick en snedfylla



Det var fredag. Jag tryckte nyckeln i låset till min lägenhet. Jag såg fram emot att däcka på soffan med nya Vice över ansiktet. Jag vred om nyckeln. Men dörren låstes i stället för att låsas upp. Dörren var alltså öppen.

Okej, hon lånar väl datorn tänkte jag och ropade hej-hej! Men det var en helt annan aktivitet som förekom hemma hos mig. Millish och Pete hade dukat upp en spritbuffé bestående av the finest whisky och en sjua Smirnoff.

Jag som hållit mig ifrån sprit sen jag flyttade ifrån norrland efter för mycket hembränt i ungdsomsåren, tänkte att det kan väl inte vara så illa som jag mindes det. Det kunde väl inte vara så mycket värre än öl och vin? Alk som alk liksom? 

Jag var glad över att de var här och tanken på soffan var som bortblåst. Millish slängde med flaskorna i äkta Tom Cruise-manér. Limen skvätte och jag klunkade på.

Efter två timmars babbel, medan iskalla svalkande drinkar slank ner i strupen, deklarerade Millish stolt att nu hade vi minsann druckit upp en helt sjua och en halv flaska whisky på tre. Jag chockades. Jag kände INGENTING. Jag hade visserligen sipprat upp tre drinkar i gigantiska glas, men ändå? Millish var expert på att reducera bort spritsmak tydligen.

Vi drog ut - Det slog till. Jag fick världens snedfylla. Jag skickade ett sms till en man som inte svarade och bölade stora patetiska krokodiltårar.

Jag som inte hade gråtit på flera månader. Ingen såg på mig att jag var packad tydligen. Allt satt i min hjärna. Det var som att jag såg mig själv utifrån. Jag tänkte snedvridna idiotiska tankar. Jag drog hem och drog nåt gammalt över mig. Där däckade jag på soffan åtta timmar senare än planerat. På två dagar gick jag inte utanför dörren. Vänner kom och gick, men det enda jag kunde tänka på var a-l-d-r-i-g  m-e-r s-p-r-i-t.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback