Vilken som helst

31746-246

Jag googlade på orden ”vilken som helst”. Jag skulle skriva en text om en bild, sätta min fantasi på prov, som ett test. På den elfte sidan såg jag en bild på en man i en trappa. Han såg ut som vilken man som helst. Och där börjar min historia.

Kollegorna tittade på varandra under lugg. Så snart han gick ut ur rummet vände de sig mot varandra och viskade upprört  -Det här är inte okej! Vad är det med honom? Vad har hänt? Är han stressad? Hur mår han egentligen? Vad har han… De avbröts snabbt av att han kom tillbaka in i rummet.

-D- d- d- d. D- d- d- d- . Kenneth tog sats igen. -D-d. Han grinade illa. Tog ett djupt andetag. Och ett till. Och ett till. Han tittade på sekreteraren klädd i rött. Han försökte koncentrera sig, fixera blicken vid hennes förvånade ögon. En svettdroppe singlade ned för hans panna, hamnade på den välstrykna kragen.

-Det är bäst att ni….Eller jag vet att ni... Hans spända armar slappnade plötsligt av. Hängde och slängde längsmed sidorna.

–Jag vet att ni tycker att det här är konstigt. H-h-hur jag är. Men jag mår bra! Jag mår förträffligt! Han knyckte till med nacken och lämnade återigen det sterila konferrensrummet. Med värdighet, trodde han själv. Han var ju Civilekonom. Jurist. Lyckligt gift. Chef. Hade pengar,  var lyckad. Hela hans liv var en succé, javisst!

Men när han kom ut i korridoren började han springa. Han bar välputsade finskor, kostym, håret var välfriserat, fullt av hårvax. -JAHA? Uuuuuut ur byggnaden! Bort! Han vrålade. Han sprang in mot stadskärnan. En arg mamma vid ett övergångställe skrek -Se upp! Ser du inte att det står barn här! Som väntar på sin tur? Han vände sig om och rullade med ögonen i farten. ”So what och vaddå!!? skrek han tillbaka med all sin kraft. Ursinnig var han och mamman backade livrädd undan. Folkmassor skingrades när den skenande mannen närmade sig. En polis på en häst stod borta vid bankomaten, Hare Krischna-människor plingade med sina bjällror, vakter marscherade fram och tillbaka. Hundratals små centimeterhöga män i skotska arméer med svarta mössor och röda kostymer invarderade gatan. -God dag och hej! Sa Kenneth. Men ångrade sig halvvägs. Centimeterhöga män? tänkte han för en sekund, men de fanns faktiskt där.

Han försökte tänka klart. Han hade lärt sig när panikattackerna smög sig på, att han skulle ta kontroll över dem. Han var en man med kontroll. Men nu var pulsen hög, hjärtat slog hårt snabbt och explosivt. Tankarna skenade iväg och han var livrädd för... Allt! Alla människor, alla konstiga djur, slingerormarna, väggarna som pressade sig emot honom, lavan som kröp på trottoaren, den som brände. Stridsvagnarna som hotfullt rullade fram, vattenglasen som skvalpade över, de onda blickar han fick, flaskorna som krossades framför hans fötter, skriken som hördes, likdelarna som låg spridda lite här och där. En babyarm, fem kilo köttfärs, läskiga loskor, gaffatejp, sin systers sargade huvud. 

Plötsligt var han vid Sergels torg. Han var genomvåt av svett. Alkoholisterna och uteliggarna satt där som vanligt. Det var där han hörde hemma, där var han någon. Det var trångt överallt i den breda trappan, narkomanerna hade tydligen ett viktigt möte idag. Han tog över.


-Jaha, allesammans
.. Konstpaus. Man skulle alltid göra en sådan efter inledningen. För att ge åskådarna tid att begrunda. Han gestikulerade välvilligt och han slappnade av. Ja, sannerligen. Här var han verkligen något utöver det extra. Han forsatte tala. Sorlet tystnade bland dräggen, bland de som befann sig på samhällets botten. Han kom av sig. För plötsligt satt han ensam på den kalla trappan. Han började om. Kanske skulle de komma tillbaka om han gjorde ett nytt försök?

-Jaha, allesammans! På en röd sekund var Kenneth tillbaka i konferrensrummet. Absolut. Han var helt normal. Han var en av dem. Absolut. En av kollegorna. Han såg hur den andre Kenneth stammande försökte framföra vad han hade att säga.

-D- d- d- d. D- d- d- d- . Kenneth tog sats igen. D-d. Han grinade illa. Tog ett djupt andetag. Och ett till. Till slut rusade Kenneth därifrån.

 

Kenneth lutade sig tillbaka och njöt i den bekväma skinnstolen. Han skulle bli befodrad nu, då man så tydligt såg hur Kenneth var på väg att få ett nervsammanbrott. Rätt åt honom, tänkte han. Primitiva, elaka tankar. Fast vad gjorde väl det? Alla visste ju att skadeglädjen var den enda sanna glädjen.

Men den glädje Kenneth trodde var sann, varade inte länge. De vita rockarna stormade in i konferrens-salen och tog honom under armen. "Jourteamet - St: Görans sjukhus" stod det på deras brickor. Vänligt men bestämt ledde de ut honom ur rummet.

- Hej då,
fick han fram. Ett ynkligt hej då till kollegorna. -Hej då Kenneth, svarade de. Hej då.


Kommentarer
Postat av: Ja du..

Oj..där lät du fantasin flöda och likaså min. Jag hann befinna mig i olika stadier då jag tänkte, nu fan vet jag vart historien är på väg och sen stannade jag till och ba..näähäppp...fine... och så fortsätter man läsa. Den inre paniken finns hos oss alla, vissa kommer undan tillfälligt och andra inte. Lär dig bemästa ditt inre jag..easy? Nej. Gör man det ändå? Absolut. Varför? För att man vill inte vara galnare än någon annan.

2006-10-25 @ 12:27:54
Postat av: marla

Hellre galnare än sitt andra jag, som schizofrena Kenneth- än galnare än någon annan. :)

2006-10-25 @ 13:49:45
Postat av: GH

Huga vilken strulig historia!
Förresten, hög puls och hjärat slår i ultrarapid... Vän av ordning (visst är vi jobbiga...) undrar ju litet om du håller dig till det latinska ursprunget...?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ultrarapid

2006-10-25 @ 14:06:43
Postat av: marla

GH har nyss blivit befodrad till marlabloggens skitnödiga språkpolis. :D

2006-10-25 @ 14:10:35
Postat av: GH

Hedrande, man tackar!!!
Alltid skönt att få ur sig det som trycker ens hjärta, eller hur? :-)

2006-10-25 @ 14:25:03
Postat av: marla

Absolut! :) Men din uppgift kräver att du är tillräckligt intelligent för att förstå innebörden av texterna också. Är du rätt man för jobbet?

2006-10-25 @ 14:26:07
Postat av: GH

Man vill ju gärna vara blygsam ("svensk" som man är) men det är ju inte alltid så lätt när man är bäst, typ "världens bästa Karlsson" om du minns...
It's your choice, up 2 u babe.

2006-10-25 @ 14:55:58
Postat av: marla

Minns ingen Karlsson tyvärr och har ingen aning vem du är.. Men du kan få bli marlabloggspolis i alla fall! Om du lovar att sköta det snyggt och inte snöa in på alltför mycket detaljer. Done deal?

2006-10-25 @ 15:45:02
Postat av: GH

Huh, svåra regler.. Men OK, taget.
Jag är ju ändå här, skrattar och förundras vareviga dag...

2006-10-25 @ 15:50:36
Postat av: VeronikSm

Hi. Alone on Valentine's Day? Live adult chat Find sex partner in your area! Free offer
Enjoy

2007-02-14 @ 22:08:49
URL: http://hottestonline.tripod.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback