Översvämning, spruckna tröjor och stortåont- petitesser.



Jag är på ett strålande humör idag, utan någon logisk förklaring. Kanske. Jag studsade upp vid sju av att telefonen ringde. Den skarpa signalen brukade skära sönder mina drömmar men idag lät den annorlunda. Vem är det tänkte jag, fastän jag mycket väl visste att det bara är en enda person som är ohyffsad nog att ringa den här tiden. I stället för att fräsa ett yrvaket godmorgon och be att få ringa upp, lyssnade jag till min mosters göttiga stämma och tänkte att hon är ju  för rar. Som bryr sig så mycket. Vi bestämde oss för att dricka the och gå den där tvåtimmarspromenaden på söndag. Vi brukar prata om liv och hemliga tankar medan hjärtat pickar på i friskluften, vi ville göra det igen! Adjö och ha en fantstisk dag och sen hoppade jag in i duschen. Varma strålar så att jag rös och dyrt shampo som doftade goare än goast.

Det blev översvämning i badrummet. Sladdrigt skitvatten ville inte sugas ner i det äckliga avloppet utan sökte sig ut i hallen i stället. En djup suck hördes från min strupe, men kors i tak, jag kände ingen ilska. Garvade till och med för mig själv. Så jävla typisk mig att inte ta tag i problemen i tid. Vad hände med den där miljöfarliga frätande vätskan jag skulle inhandla för att lösa proppeländet?

Jag snavade på handduken medan vattnet rann över hallgolvet. Snabbt sprang jag in i vardagsrummet, klick och på med hög volym på Do the Bambi och torka golv. Jippi, men jag log. Åt att jag var utvilad och över att jag har en så fin lägenhet och för att jag har ett bra jobb och för att jag älskar att skriva och för att någon vill läsa det jag skriver och för att jag tagit tag i relationsproblem och för att jag kan älska någon så mycket som jag älskar min lillasyster och för att jag har så fina vänner och för att jag ska gå på bio i kväll och gå på fest hos Esther sen och träffa bästa Fredrik efter så lång tid och hänga med Mia och Tom på Koppan i morgon och ta en drink med Karl på Vasahof först och en massa roliga saker.

 Jag skyndade mig. När jag skulle ta på mig min nya tröja spack den. En stor rispa under armen och jag svor. När jag sprang för att hämta en ny i sovrummet var klockan för mycket och jag slog tån i tröskeln av bråskan. Som jag skrek! Fast när jag kom ut i höstmorgonen ville jag skrika att jag var glad i stället.

Tråkigt att läsa för er men mitt liv är helt normalt bra nu.

Kommentarer
Postat av: Lillasyster

Jag är så stolt över min älskade syster. You rock the world sis! (L)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback