Näringsfashisterna
Jag är en näringsfashist. Jag hatar McDonald´s. Mina barn ska aldrig få gå på McDonald´s. Jag äter inte skräpmat, på sin höjd en kolhydratfri kebab. Jag svullar aldrig efter krogen. Jag dricker inte läsk. Jag småäter inte.
Nej jag unnar mig, på ett sånt där fånigt tjejigt och skrupelfritt sätt. På helgen unnar jag mig precis vad som helst. Efter att inte käkat pizza på flera år har jag det senaste året till och med klämt massvis med Primo Ciao Ciao-pizzor med chèvré och ruccola på helgerna. Det känns inte skräpmatsaktigt vilket gör att jag slipper den där deppfettskänslan efteråt. Att unna sig övergår lätt till överkonsumtion- till att bli jag svullar mig. Men det funkar att käka bra och regelbundet under veckan, så låt gå.
Jag har en hangup på människofett. Knubbiga pojkar kan vara söta. Kurviga kvinnor är vackra. Tjocka halvhårda pojkmagar är fina.
Men sladdriga valkar, dallrande fläsklägg och andra lösa boliner går rentav fetbort (om jag inte är kär förståss). Åtminstone kan man försöka bekämpa fettinvarderingens framtåg på våra oförstörda kroppar.
Jag har hittat min jämnlike. Jag och kollegan tvärsöver gången utropar små förtjusta adjektiv varje gång vi läser något som bekräftar skräpmatens negativa inverkan på människan. Vi tittar oförstående på varandra så snart någon lassar fram en fettbombs-pizza till lunch. Vi växlar förnumstiga ”vad-var-det-jag-sa-blickar” när en salladsknaprande kollega inte kan låta bli att svulla bullar på eftermiddagen. Där åkte hon dit minsann!
När vår unga snygga praktikant prasslar i godispåsen för tredje gången på en eftermiddag målar jag upp ett skräckscenario i mitt huvud.
Precis som i ett dataprogram där man kan se hur personen ser ut om trettio år beroende på levnadssätt, förvandlas hennes förtjusande söta nuna till ett trött fettoansikte. Fastän hon är snyggast på hela redaktionen, den väna varelsen.
Mammor som låter sina redan tjocka barn suga på nappflaskor fyllda med sliskig saft och knapra kakor i all oändlighet får mig att vilja sucka högt. Feta familjer som gluffsar i sig gigantiska chokladkakor innan middagen får mig att undra över deras intelligens, som på färjan över till Gottland i somras. De fick knappt plats i sätena, pappa, mamma och deras två barn i tioårsåldern. De satt med VARSIN, jag skojar inte VARSIN 300 grams chokladkaka som de utan ansträngning tryckte i sig. Som att döda sina barn långsamt.
Egentligen skulle jag vilja svulla i mig vad fasen som helst. Min bror har en annan genetisk sammansättning än jag. Han besitter en fettförbränning bortom denna värld och kan äta precis vad som helst utan att gå upp ett endaste kilo. Själv kämpar jag med långa entimmespromenader, regelbundna matintag och GI-metoder. Förutom på helgen då, då jag äter vad fasen som helst. Men jag gör det. Jag vägrar bli fet. Fram för ett fettfritt samhälle!
Näringsfashisten har talat.
Tvivlar fortfarande på det där epitetet "lönnfet" som du tillskrev dig själv. Lönnar gör man lönnsirap på, så möjligtvis lönnsöt då.
Men jag håller helt med dig, får samma känslor, ÄVEN om jag verkar vara släkt med din bror (på nåt konstigt, avlägset vis då)...
GH: Hoppas du inte talar om inavel i hemstaden nu. :D
Nej, jag kan inget om Limsta, Gumås, Bergom eller Frånö.
usch...nu skäms juh jag..men bara lite... tack för omnämnandet...jag tog bort den prasslande godispåsen,skräckscenariot och dataprogramet och la till livsnjutar påsen,mmm va gott hon tycker att det är-scenario och ett täningsprogram där man bara behöver stå i en maskin och aldrig få effekter av de senaste 30 åren...
Men om jag ska vara helt ärlig så skulle jag vilja ha själv kontrollen du har så jag inte behöver falla för små ätar monstret och fetto framtiden som går mig till mötes! FY FAN! JÄVLA BLOGG! =)) puss på're näringsfashisten som kommer leva lyckliga dagar på playan med hälsan och figuren i behåll om 30 år!
Helt rätt! Man kan faktiskt fostra barn till ett förnuftigt förhållande till sliskmat. Min grabb vill inte ha saft eller läsk, men mineralvatten älskar han. När jag nån gång tar ett glas cola påpekar han att jag dricker bajsbubbelvatten, och ibland bara när det är lördag tycker han att man unna sig en klubba till bompa. Inte för att vi vill det, utan för att alla andra barnen får "lördagsgodis". Lite så där påtvingat. Men visst fan går det.
Godismonster till kollega: Jag är också ett godismonster men på fashistiskt reglerade tider. Har trots det ingen figur att stoltsera med på stranden, men mår däremot förträffligt bra!
Och Jason: HA HA HA! "Bajsbubbelvatten" Den kommer jag defenitivt att köra med! Grattis, jag är imponerad av din barnuppfostran.
Fy fan vilken vidrig bild.
Haha! Aningen vidrig, aningen photoshopad.
Att man har en förnuftig relation till fet mat är ju kanon. Men vad man mest reagerar över är den inte så fullt underbara bild du har i detta inlägg!
Du sa det syster. Du sa det.
jag äter bara skräpmat och ibland på mackedonken, käkar cokladbullss-smet till frukost om jag har godistorka ibland.
ibland äter jag som vanligt folk. men det är sällan och bara vid ett infall av... försök till bättring.
men jag är inte särskilt knubbig.
är nog nästan lite undernärd till o från. förutom en rolig tendens till mage som jag kan skratta åt just nu när tendensen inte finns men blir sur när jag lägger märke till. men det är ingenting mot hur sur jag blir när ändra noterar den.
Det var dock ganska så länge sen sist tror jag.