marla - en expressionista

Jag önskar att det var så spännande som det låter i överskriften. Men så var det det här med att svänga till det, att vrida verkligheten ett varv extra. Att hitta en rubrik med knorr och en ingress med de rätta orden. För jag tänker så. Min blogg är här för att roa.
 
Hundratals besökare strömmade in till min blogg på bara några timmar, det slog alla rekord! Eftersom blogg.com inte har den eminenta blogspot-funktionen att man kan spåra varifrån sina besökare kommer via ett s k "backtrack" förstod jag inte vad som hade hänt. Förrän jag surfade in på Ett liv i exil min absoluta favoritblogg. Där skrev Jonas om mig och andra bloggare. Om hur vi skulle träffas på en bloggsoppefest och hur jag skulle ha huvudet på sned, som på min bild. Det kändes roligt men surrealistiskt att läsa, han sitter ju trots allt 400 000 mil bort. Men hans blogg är trots avståndet en av de populäraste i Sverige. Nu förstod jag var alla besökare kom ifrån!

Jag vill också gå på bloggsoppefest, hur fånigt det än låter. Vi skulle prata om skrivandet, det där pockande beroendet. Hur rastlöshetskänslan kickar in när ingen uppkoppling finns inom fyra väggars radie.

Om hur anteckningsblocket åker fram i vardagen så snart man ser något man vill dela med sig av. Hur folk kommer fram och hälsar eller känner igen en. Hur de berättar att de gillar vad jag skriver. Och hur glad jag blir då.

Hur schizofrent det egentligen är att ha två jag. Jag skulle berätta om Inner-city-marla som är mer knäpp än mitt rätta jag, den lilla vardagsflickan. Inner-city-marlan som är en stor del av vardagsflickan men som betraktar verkligheten med falkögon och vågar vara lite elak. Men som också upplever och ser så mycket vackert som jag skulle gå miste om om det inte vore för bloggandet. För att inte tala om det sjuka och humorn i livet! I like it.