Pojkbandsfrossa
Svetten lackade medan alla stod och trängdes i väntans tider. Inte förrän två timmar efter beräknat klockslag steg de in på scenen, Take That. Där stod de betydligt mindre heta än väntat.
Café Opera var fyllt till bredden och säkert 70 % av besökarna bestod inte helt otippat av 25-30-åriga tjejer. De flesta bar glansiga toppar och hade smetat sina läppar till bredden med Lancome Jucietube i baby doll. Ebba Von Sydow hade samma look och matchade youngsterstjejerna perfekt.
Killarna var också stereotypiska. De flesta såg ut som kontorsbackslickegrabben på en ledigt klädd causal friday. Jag skulle lätt kunna missta dem för någon i bandet. Uppträdandet drog igång. En och annan Svenne Banan seglade förbi under "I want it that way".
I mellansnacket svamlade de om att de nu inte längre var ett "boyband", utan ett "manband". Publiken visslade. Läppglansbrudarna sniglade ner sina Fornarinajeans när de fyra Take That-killarna körde hysteriskt avancerade 80-talsmoves a la pojkband. Jag rös.
Jag mimade med så gott jag kunde i texterna och hoppades att ingen skulle komma på mig, att någon skulle genomskåda det faktum att jag faktiskt inte var en av Take Thats mest hängivna fans. Jag anträngde mig verkligen. Det är ju alltid coolare att lyssnat sen den första plattan och inte haka på för sent, ungefär som dödsynden att bli Metallicafans först efter deras svarta.
I ögonvrån tyckte jag mig se mitt ex sjunga med låtarna, jag sneglade avundsjukt ditåt. Men antagligen var det bara inbillning.
Fan du är riktigt rolig du Marla. Alltid ett nöje att läsa om dina påhitt.
Jason.
Allt för konsten vettö! Hehe
Nej, vännen. Ingen inbillning. Visst sjöng jag. Jag kunde inte rå för det. Jag kan ju alla låtarna utantill. Innantill. Fram å bak. Fan. Det trodde jag inte när det begav sig.
Kram.
I knew it!!!! Ha ha ha!
Vadå I Want It That Way? Gillar inte att du försöker förringa tidernas bästa pojkband och jämföra dem med några bleka kopior från Amerikat. Snart tycker jag att det är dags för en fest med brottningsmatch mellan birakillar så testeronet sprutar. Det var på tok för länge sen. Typ senast i lördags.
Att jag inte kommer ihåg låtarna säger väldigt mycket om mitt pojkandsintresse. Förlåt Martin, jag ÄR tacksam jag lovar! :) Trots att jag inte kände igen dina vänner och knappt hann snacka med dig. Kommer att vara fullkomligt älskvärd på nästa fest. "I swear" som ett annat pojkband sjöng.
?I mellansnacket svamlade de om att de nu inte längre var ett "boyband", utan ett "manband". Publiken visslade. Läppglansbrudarna sniglade ner sina Fornarinajeans när de fyra Take That-killarna körde hysteriskt avancerade 80-talsmoves a la pojkband. Jag rös.?
Jag skrattade grymt mycket när jag läste det där; du är så jävla bra på att måla med ord...
//Andreas
Åh tack sweetie. Det kanske hjälpte att du lyssnade på NRJ medan du läste? :)
Ja jag funderade på om du skrev I Want It That Way med flit.
Låtordning: 1) Nya singeln. (Vet ej vad den heter men den var inte så vidare bra). 2) Back For Good. 3) Pray - med de gamla dance movesen från nittitalet. På pricken. Inte fräscht.
Men killarna sjönt iaf sing- och inte play back.