marla - en expressionista

Marla: - Mamma. Hur var jag då jag var liten?

Mamma: - Du var rolig, pratig och skulle alltid sjunga, dansa, skriva, rita och hitta på saker. Alla skrattade alltid åt dig och dina upptåg. Du har alltid haft bra fantasi och mycket energi. Sen hade du väl mindre bra sidor också. Var envis och hade temprament. Kröp under borden och bet folk i benen i treårsåldern.

Marla: -Oj då.

Mamma: -Sen minns jag när du hade lärt dig några fula ord. Som du sa varje gång jag sprang på prästen på Domus. "Dum-fitta! Dum-fitta! Dum-fitta!" skrek du.

Marla: - Men gud. Pinsamt för dig.

Mamma: - Ja, det var så konstigt för du sa aldrig de här orden någon annan gång! Bara när han kom... Vad mer då? Jo, ditt första ord förutom mamma var "faktiskt". Det sa du alltid. Faktiskt. Du var aningen kavat.

Sen har du alltid älskat skägg. En gång när var vi på teater, du var väl ca fyra år, var du plötsligt borta. Men det dröjde inte länge förrän vi hittade dig i stolsraden framför. Du hade hoppat upp i en okänd mans knä och satt och kliade honom i skägget.

Marla: - Okej. Det låter som jag.