Söndagen.

Söndagen.

Söndagen. Sista dagen i veckan då man blivit en vacker spillra av sig själv efter alla singelsuperier, låtsasporrerier och fatölskyssar.

Millish och jag har legat och funderat. I den stora runda sängen under gråa himlar.
Vi har kommit på att söndagen verkligen är Den Stora Pardagen. Den man inte äger.
Söndagen då man inte längre vill skicka lira liret-smsen, skratta högt och ironiskt och kaxa sig igenom långa temponätter.

Då blasé går före fyndigheter.

Söndagen då man hellre vill att han ska ha efternamnet Ljung i stället för Kapotanovizch, som kändes så hett natten innan. Då vatten och jord går före eld och vind. När man är nöjd och lycklig efter att ha fått en dos liv.

Men då man trots det, hellre vill ha mjölk och en smet av pannkaks i stället för ett snitt av gourmé. Då man helst duschar extra länge, promenerar i snö ännu längre, lyssnar på Anthony and the Johnsons, glömmer samtal och sorterar. Raderar. Då man kraschlandat och helst vill ha lite svenssons.
Söndagen som är den enda dagen i veckan då man önskar höra fina ord och man för en gångs skull inte skulle skraja ur och vrida sig i plågor av klaustrofobi. Då det bara skulle kännas lite tryggt och äkta. Och jättevarmt i bröstet säkert.

Söndagen - Veckans värsta, men klart renaste och skönaste. Det börjar snart om.  Igen.




Kommentarer
Postat av: ZuperZnoken

och lördag kväll är den kvällen man plockar hem den "säkra killen", den som man faktiskt pallar att umgås med på söndagen, DEN som man leker förhållande med.

kärlek... man vill ju bara kräkas på alltihop.

2006-03-13 @ 18:59:20
Postat av: Marla

Jag känner mig inte ens illamående. Och kärlek är fucking gordeous!

2006-03-14 @ 08:36:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback