Kusiner

31746-141

Kusiner får gifta sig. Ändå var den där kusinpussen så äcklig.


Jag minns det som igår. Vi skulle posera framför kamerorna och nudda våra läppar mot varandra precis när blixten avfyrades, så där som vänner gör med lätthet. Men det kändes som att tvånghångla med sin storebror. Bilden blev inte särskilt vacker. Våra ansikten snörptes ihop och obehaget var ett faktum. Jag kände verkligen hur platonisk den där kuspussen var. 

Nyligen fick jag reda på att det är lagligt för kusiner att gifta sig i det här landet. Nasty! Hur skulle bröllopet se ut? Kyrkan skulle nästan välta. På den högra sidan skulle hela tjocka släkten trängas, medan den vänstra skulle eka tom. Kusinparet skulle skrida fram längsmed altargången och få nackspärr på kuppen.

Alla skulle nöjt nicka mot varandra då alla ekonomiska tillgångar skulle stanna inom släkten. Med sina inavlade mongoloidbarn skulle kusinparet fira alla högtider med den egna släkten, det skulle aldrig behövas diskuteras vems föräldrar man skulle blidka just den här julen.

Julklappsutgifterna skulle vara små. I stället för att utomstående partners inkräktat på släktskapet och avlat fram varsin unge med varsin kusin, skulle släkten fortsätta vara liten och nätt i den lilla kusinfamiljen. Hellre en ren, ädel kärnfamilj- än två  familjer med utomståendes besudlade gener. Blod är tjockare än vatten!

Det skulle visserligen uppstå viss förvirring emellanåt. Med mongoröst: 

Mamma, heter hon Farmor Betty eller Moster Betty?”

"Pappa, varför har jag två stortår?"

Annat var det förr. På 1600-talet var det  lyckligtvis helt olagligt med kusingifte. Antagligen straffades syndarna med en hård knuff nedför ättestupan om de bröt mot lagen. Vissa slank säkert undan med lite harmlös sträckbänkstortyr.

Men eftersom överheten så småningom upptäckte att det nuppades hejvilt mellan gårdarna, även bland kusier, var Konungen tvungen att upprätta någon form av dispens till de arma stackarna. Men ofta söktes inte dispensen förrän olyckan redan var skedd.

”Eftersom Kungl. Maj:t under 1720-talet började reagera mot den ofta förekommande oseden att kusiner först sedan de haft lägersmål med varandra, ingingo till Kungl. Maj:t med en ansökan att få gifta sig, beslutades i kungliga brevet den 4 juni 1725 att kusiner som idkat olovligt umgänge med varandra och därunder avlat barn, skulle anses ha förverkat sin rätt att erhålla dispens för ingående av äktenskap.”

I en kunglig förordning beslutades det alltså i slutet av 1700-talet att det inte längre var meningsfullt med dispens. Kusiner kunde gifta sig lagligt på studs. Den incestuösa verksamheten kunde dra igång på allvar.

Kuz. Du vet att I love you men…Uäks!!!

______________________________________________________________________________________


Kommentarer
Postat av: nosey

du får bjuda till lite, tycker jag.

du är ju faktiskt från en småstad där detta är så gott som norm. buy a banjo.

2006-08-28 @ 22:45:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback